Att hästen är ett flocklevande djur innebär att många av de beteenden som hästen använt för att överleva i det vilda bygger på att flocken hjälps åt att upptäcka faror och försvara sig mot dem.
Hästar anpassar därför ofta sina beteenden till vad de andra i flocken gör – sover, äter, dricker, förflyttar sig etc. Om en häst uppmärksammar en fara i omgivningen varnar den och övriga hästar reagerar på samma sätt som den första hästen. Flocken är en stor trygghet för hästen. Det är därför inte så underligt hästar kan ha svårt att bli lämnade ensamma i stallet eller hagen, att gå ifrån stallbacken eller att gå in ensam i en transport.
Hästen bildar starka band till andra hästar och känner sig tryggast i en stabil grupp. Hästen kommunicerar med alla sina sinnen och den fysiska kontakten med andra hästar är viktig för sammanhållningen.
En av de aktiviteter som stärker sammanhållningen mellan hästar i flocken är att de putsar/kliar varandra runt manken och nedre delen av halsen och mankammen. Putsningen stärker relationen mellan hästar och har en positiv fysiologisk effekt då den ökar utsöndringen av hormonet oxytocin som verkar lugnande och sänker hjärtfrekvensen.
Att gå i hage eller lösdrift tillsammans med andra hästar – samt att hästen vid installning är inom räckhåll för kontakt med andra hästar, är därför viktigt för att tillgodose hästens sociala behov.
Putsning är en av de aktiviteter hästar emellan som stärker samanhållningen i flocken. Foto: Lisa Chröisty