Om hästen

Syn

Hästens syn

Hästens syn är i hög grad präglat av de omständigheter som det utvecklats under som viltlevande bytesdjur. Det är därför vanskligt att göra jämförelser mellan människans och hästens seende, eftersom det finns stora skillnader oss emellan.

En kort sammanfattning av sidans information finns Här.

häst-i-natur-på-betesmark-för-vård-och-välfärd

Hitta på sidan

Hästen ser annorlunda

Hästens synförmåga är tyvärr inte studerad så mycket – men, några saker vet vi dock. Ögats utformning och näthinnans uppbyggnad talar för att hästen inte har något speciellt område för skarpt seende på det sätt som människan har.

Hästen har inte samma förmåga som vi att ackommodera, det vill säga, ställa in ögat för skarpt seende genom att ändra linsens form. I stället verkar det som om hästen för jämnan ser skarpare på långt avstånd i de övre och nedre delarna av ögat synfält.

I den mellersta delen är skärpan mer inställd på närseende. Genom att röra öga eller huvud kan hästen sedan fokusera ett föremål som den vill granska noggrannare. Pupillens utformning tillsammans med ett reflekterande lager i ögonbotten (nästan som hos katt – ”ögonen lyser i mörkret”) gör att hästen har ett bättre mörkerseende än vad vi har.

häst-galopp-western-faktaHästens syn skiljer sig från människans. För att ställa in skärpan på ett objekt lyfter/sänker hästen huvudet – likt hästen på bilden som vill undersöka ett objekt närmare markytan. Foto: Lisa Chröisty

Klarar att se färger

Förekomsten av både svart-/vitkänsliga stavar och färgkänsliga tappar i hästens näthinna visar tillsammans med beteendestudier att hästen har färgseende. Hur välutvecklat det är och vilken praktisk betydelse färgseendet har för hästen är dock oklart.

Även om synintrycken samlas in i ögonen sker inte den slutliga bearbetningen och tolkningen förrän uppe i hjärnans synbark. På vägen dit går nervimpulser också till centra i hjärnan som svarar för hästens reaktioner vid plötsliga hot – mer om det längre fram.

Ögonen på rätt plats

Hästens ögon är placerade på sidorna av huvudet. Jämför med ett rovdjur, till exempel en katt! Katten har ögonen placerade frontalt – framåtriktade. Katten får på så sätt ett stort område framåt som den ser med bägge ögonen (binokulärt) medan bara mindre områden på sidorna täcks av ett öga (monokulärt). Bakåt har katten ett stort ”obevakat” område.

Katten, som är en jägare, behöver skarp syn och god avståndsbedömning framåt för att jakten skall lyckas.

Hästen däremot – ett typiskt flyktdjur – behöver en god bevakning ”horisonten runt” och inte något särskilt stort område med binokulärt seende. Ögonens placering hos våra vanligare hästraser ger ett område om cirka 60 grader framåt med binokulärt seende. På sidan och bakåt sträcker sig sedan seendet med ett öga på vardera sidan så långt att endast ett smalt ”obevakat” område återstår rakt bakåt.

Framåt skymmer nosryggen och ger ett ”blint” område på ett par meter rakt framför/under hästens nos. De områden som hästen inte kan bevaka när den står i normal position kommer den enkelt åt att kontrollera genom att röra litet på huvudet, den ”ser sig om”.

häst-galopp-western-faktaUtformningen och placeringen av hästens ögon är anpassade till ett viltlevande flyktdjur. Foto: Lisa Chröisty

Kort sammanfattat:

  • Hästens syn är utvecklad för att klara av ett liv som viltlevande bytesdjur, med ständig bevakning för potentiella faror. Inte minst har det präglat ögonens placering på sidan av hästens huvud, för ett brett synfält
  • På grund av ögonens placering har hästen dock ett blind fält rakt framför (på grund av nosryggen) och rakt bakom sig
  • För att ändra fokus från ett objekt långt bort till ett objekt nära höjer/sänker hästen huvudet
  • Hästar ser bättre i mörker än människor - och har färgseende

Tips på vidare läsning:

Text: Göran Dalin och Jenny Ennerdal, leg. veterinärer, 2014. Senast granskad 2023-06-29 av tf statsveterinär Gittan Gröndahl, SVA.