Hästens rygg
Ryggen utgör förbindelsen mellan hästens framdel och bakdel. Den måste både vara stabil och bära upp kroppen (och eventuellt en ryttare!) och samtidigt rörlig för att kunna överföra den framåtdrivande kraften från hästens bakdel vidare till framdelen.
Ryggen består av många olika komponenter, som:
- Skelett
- Muskler
- Ligament
- Nerver
… Och alla komponenter är nödvändiga för ryggens normala funktion.
Skelett
Hästens ryggrad består av 7 halskotor, 18 bröstkotor, 5-6 ländkotor, 5 korskotor (som är sammanvuxna till ett korsben) samt 15-21 svanskotor. Mellan kotorna finns disker, men dessa är av lite annan karaktär än hos till exempel människa och hund.
Varje kota har flera olika utskott, till exempel ledutskott som utgör ledytorna mellan kotorna, dessa kallas facettleder. I hästens rygg finns även tornutskott som pekar uppåt (dessa är som längst där de formar manken). Till tornutskotten fäster både ligament och muskler och deras funktion är att förmedla kraften från muskler till kotkroppen.
⇨ Läs mer om hästens ryggkotor här!
Åt sidorna finns tvärutskott, som är korta och ledar mot revbenen på bröstkotorna, medan de är betydligt längre och plattare på ländkotorna, där det inte finns några revben.
Muskler
Det finns många olika muskler av varierande längd och med olika funktion längs ryggraden.
Ryggens största muskel är Longissimus dorsi som löper på båda sidor om ryggraden, hela vägen från den nedre delen av halsen till korsbenet. Detta är en mycket kraftfull muskel som dels sträcker ryggen (när ryggen sänks) och dels böjer ryggraden i sidled (när bara ena sidans muskel dras ihop). För att höja ryggen, ”skjuta rygg”, krävs aktivering av hästens bukmuskler.
Nära ryggraden sitter många mindre muskler som fram för allt stabiliserar ryggen och därmed inte bidrar så mycket till ryggens rörelser.