Hörsel & kommunikation

Hästen och människan – lika men olika

Hästen och människans hörsel är rent anatomiskt inte alltför olika. Kanske hästen hör något högre toner än vad vi hör. Men hörselgången fram till trumhinnan, hörselbenen som för svängningarna in i innerörat och snäckan som slutligen omvandlar ljudet till nervimpulser – alltihop är konstruerat på ett likartat sätt som våra öron.

Häst och ryttare – med öron som är konstruerade på ett mycket likartat sätt, trots att vi utvecklats för att reagera på ljud på mycket olika sätt. Foto: Lisa Chröisty

Ytterörat – viktig del av hästens mimik

Hästens ytteröronen skiljer sig emellertid ordentligt från människans. Och det inte enbart gällande dess form, utan främst gällande dess stora rörlighet.

Ytteröronens förmåga till rotation – de går att svänga ett halvt varv – spelar roll både för hästens hörsel och för hästens mimik. Dessutom kan hästen vrida bägge öronen samordnat eller endast det ena. Allt sammantaget ger hästen en god förmåga att inte enbart uppfatta ljud – utan att lokalisera varifrån de kommer.

Rent anatomiskt skiljer sig inte hästens hörselorgan särskilt mycket från våra egna. Hörselomfånget är ungefär detsamma, 20 – 20 000 svängningar per sekund – såväl som hos vuxna hästar som hos små föl. Foto: Lisa Chröisty

Att lokalisera ljud

Ytteröronens placering och rörlighet gör att hästen säkert kan bedöma från vilken riktning ett ljud kommer och sedan snabbt vrida huvudet år det hållet för att se vad det var som lät. En häst som koncentrerar sig på någonting en bit bort visar detta inte bara genom att titta utan också genom att rikta ytteröronen ditåt, hästen står med ”spetsade öron”. Evolutionärt har den här förmågan haft stor betydelse för hästens överlevnadsförmåga som bytesdjur.

Hästens förmåga att uppfatta och lokalisera ljud har evolutionärt haft stor betydelse för hästens överlevnadsförmåga, som bytesdjur. Foto: Lisa Chröisty