Sjukdomar & skador

Hästens tänder

Hästens tänder

Hästen behöver sina tänder för att kunna äta sitt foder, främst grovfoder. Men eftersom de flesta hästar även rids eller körs behöver hästens mun också rymma ett betsel. Såväl hästens ätande som vårt brukande av hästar kan påverka dess munhåla och tänder.

Hästar kan drabbas av en rad olika problem i munhålan som om de inte åtgärdas kan skapa stort lidande och besvär.
En regelbunden kontroll och vård av tänderna bör göras ända från tidig ålder, vid cirka två år. Att hästen har under- eller överbett kan hästägaren i enstaka fall upptäcka själv, men defekter eller skador som sitter längre in i munnen är svåra att se utan rätt utrustning.

hastens-tander

En islandshäst får sin munhåla och tänder undersökta av Malin Santesson, UDS i Uppsala. Foto: Carin Wrange

Malin Santesson, veterinär vid hästkliniken på Universitetsdjursjukhuset (UDS) SLU i Uppsala, har en specialistutbildning i hästens tänder.
Hon rekommenderar att hästars och ponnyers munhälsa kontrolleras årligen från två års ålder upp till cirka sex år. Därefter kan hästar med helt normala munnar och utan större problem kontrolleras ungefär vartannat år eller vid behov, medan hästar som är födda med till exempelvis överbett bör undersökas oftare.

Många hästar rids eller körs in vid unga år och i regel får de även vänja sig vid ett betsel i munnen redan från början. Om hästen visar stor ovilja för att få ett betsel placerat i munnen kan det bland annat bero på förekomst av vargtänder, en ganska liten tand som växer precis framför de stora kindtänderna .

– Om den unga hästen visar sig ha vargtänder rekommenderar jag att man tar bort dem så snart som möjligt. Helst innan man börjar vänja den vid betsel eftersom det hamnar precis där vargtanden brukar sitta, säger Malin Santesson.

arftliga-fel-lagen(1)_200

3-årig häst med överbett. Foto: Carin Wrange

Alla permanenta tänder på plats som 4-åring

När hästen föds utvecklar den sina mjölktänder, totalt 24 stycken, fram till nio månaders ålder. Mjölktänderna byts succesivt ut mot permanenta tänder ju äldre hästen blir. Den börjar tappa de första vid cirka 2.5 års ålder och detta pågår tills de är cirka 4.5 år.
Full tanduppsättning, 40-42 tänder, får hästen vid 4-5 års ålder. Hingstar och valacker får vid den åldern sina hörntänder, så kallade hingsttänder, medan ston sällan utvecklar sådana.

Undersökning av hästmunnar görs i regel av en veterinär och i de flesta fall får hästen lugnande medel (sederas) inför undersökningen. En så kallade munstege används för att få upp munnen i en vinkel som gör det möjligt att undersökningen sker på ett bra och säkert sätt.
Undersökningen görs med fördel på en klinik där man har tillgång till såväl bra ljus som rätt utrustning, men veterinären kan även utföra en grundlig undersökning av hästen hemma i stallet.

Läs mer om vilka skador och sjukdomar som drabba hästens tänder och munhåla under fliken Veta mer. Där hittar du även information om hur en undersökning görs. Veta mer om hästens tänder.

Om du klickar på länkarna nedan kan du se hur bilder samt en film om hästens mun och tänder.

Munhälsa

Skador och sjukdomar i hästens tänder

Hästar kan få olika typer av skador och sjukdomar i munhålan samt i tänderna. En del kan hästägaren själv upptäcka medan andra, som till exempel karies, kräver en mer noggrann undersökning.

Karies i olika hög grad: Vid lindrig karies rensas tanden och fluorlackas samt att den tand som finns i motstående käke slipas en aning för att underlätta läkningen.
Vid svårare karies behöver tanden borras upp och lagas. Det är oftast äldre hästar som har problem med karies i tänderna.
Det finns även teorier om att viss salivsammansättning samt ärftlighet ger upphov till mer karies.

Frakturer: Hästar kan ha frakturer i sina tänder utan att ägaren har märkt något. Frakturerna kan ge upphov till infektioner som i sin tur kan leda till bihåleinflammationer. Infekterade tänder bör i regel rotfyllas, i vissa fall kan man även behöva dra ut tänder från hästar.

Vargtänder: Vargtanden är en liten tand som hos vissa hästar ger problem, särskilt i kombination med något betsel. Tanden växer framför den långa raden med kindtänder. Det är ett relativt enkelt ingrepp att ta bort vargtänder.

Hakar i överkäken: De första kindtänderna på bägge sidor i överkäken kan få en hake i framkanten som förändrar hästens möjlighet att tugga sitt foder.
Den störda tuggmekanismen ger i sin tur sår i slemhinnan, tänderna kan börja rubbas i läge, skapa foderfickor och i värsta fall medföra tandlossning. Det är viktigt att regelbundet åtgärda dessa hakar då de annars blir större. Hakarna görs mindre genom slipning.

Så här säger Hästsektionens normgrupp

Norm rörande ”Avlägsnande av vargtänder (antagen 2009, reviderad 2012)

Det är motiverat att avlägsna vargtänder hos hästar när dessa bedöms kunna inverka negativt på hästens brukbarhet eller hälsa.

Hästen ska före ingreppet sederas med detomidin och butorphanol eller motsvarande sedering. Det är lämpligt att lokalbedöva som komplement till sederingen speciellt vid större ingrepp, men i vissa enklare fall är detta inte nödvändigt.

Vargtänder kan avlägsnas genom att de lossas med tandhävel, luxator och extraktionstång. Speciella vargtandsextraktionsset eller cylinderformade elevatorer (Burgess elevator set) ska inte användas om de inte passar in i den aktuella vargtandens periodontalspalt, dvs mellan tand och tandben. Det anses inte vara lege artis att slå ut vargtanden med klubba och mejsel.

Normen skriven i samarbete med Ove Wattle, universitetslektor, SLU.

Läs mer om Hästsektionens normgrupp här

Sjukdomar i mun, mage och tarm

IMG_7637(2)_1920

Här undersöks hästens hörntänder, kallas även ”hingsttänder” då främst hingstar och valacker har sådana. Foto: Carin Wrange

Felaktig utrustning ger skador i munnen: Hästar som rids eller körs utrustas i de flesta fall med betsel och huvudlag med nosgrimmor. Mest skador i samband med betsling kommer vid användning av kandar . Då har hästen i sin mun ett tunt tvådelat bett tillsammans med en oledad stång samt kindkedja.

Det är viktigt att betslet, oavsett vilken typ, är tillpassat efter munstorleken hos respektive häst eller ponny. Det är en bra idé att ta med de träns och de betsel som används vid tandundersökningen. Vilken typ av betsel som passar varierar från individ till individ. Malin Santesson rekommenderar att varje häst/ponny har minst två betsel som man växlar mellan samt ett bettlöst alternativ som omväxling.

Även nosgrimman kan ge skador i hästens mun genom tryck på slemhinnan. För att undvika ensidig belastning bör man växla mellan olika nosgrimmor och inte spänna dem för hårt. Rekommendationen är att växla mellan olika nosgrimmor som belastar olika delar på hästens nosrygg och käke.

Undersökning av hästens munhåla och tänder

1. Hästen ges ett lugnande medel (sederas) vilket oftast behövs för att veterinären ska kunna arbeta på ett lugnt och metodiskt sätt. Innan sederingen lyssnar veterinären på hästens hjärta för att upptäcka eventuella avvikelser som innebär att sedering inte kan ges.

2. Hästen bör stå i en undersökningsspilta eller inne i en box där den kan stödja huvudet mot boxkanten. Kanten bör vara vadderad med något mjukt material, t.ex. en filt, täcke eller dylikt.

IMG_7619(1)_310

En munstege gör det möjligt att på ett säkert sätt undersöka hästens munhåla. Foto: Carin Wrange

3. Innan munstegen sätts på undersöks hästens käkar och mun från utsidan. Finns det någon svullnad, har hästen över- eller underbett?

4. Munstegen påminner om ett träns med ett stort instrument i metall som placeras mot hästens tänder.
Genom en hävstångseffekt öppnas käken och fixeras med hjälp av munstegen.
Hästen kan alltså inte stänga igen käkarna. Veterinären kan nu påbörja sitt arbete med att undersöka hela hästens mun.

5. Munnen spolas först ren med vatten i riklig mängd för att få ut alla rester av foder.

IMG_7604(1)_300

Efter att munnen spolats ren undersöks tand för tand såväl i över-som underkäke. Foto: Carin Wrange

6. Malin använder en lampa och en spegel för att kunna se ordentligt inne i hästens hela mun.

7. Undersökningen görs alltid i en bestämd ordning: först höger överkäke, sedan höger underkäke, därefter vänster överkäke och slutligen vänster underkäke. Varje tand undersöks för att upptäcka om det finns karies, sprickor, vassa kanter eller någon annan typ av problem. Även slemhinnan i munnen studeras. Många hästar har sår i slemhinnan som kan bero på till exempel överbett eller att nosgrimman/grimman har varit för hårt spänd. Även bett av olika typ kan ge problem i hästens slemhinnor och mungipa.

8. Efter avslutad undersökning åtgärdar Malin de eventuella problem hon sett i hästens mun. I regel använder hon en elektrisk slipmaskin för sitt arbete. Hos vissa hästar fungerar en rasp bättre men om möjligt är slipning att föredra. Det är viktigt att inte slipa eller raspa för mycket på hästens tänder. Tänderna får inte vara för jämna om hästen ska kunna tugga sitt foder.

IMG_7626(2)_1920

Malin Santesson rekommenderar att hästens träns och betsel tas med vid undersökningen. Då kan hon bland annat kontrollera om storleken på bettet är lämpligt. Foto: Carin Wrange

FAKTA
Malin Santesson är en av de veterinärer i Sverige som har fortbildat sig (steg III) inom tandvård för häst och kan utföra mer avancerade ingrepp. Ett antal veterinärer i Sverige har gått en eller flera kurser i tandvård.
Läs mer på SLU-webben om odontologi och vilka veterinärer som fortbildat sig inom ämnet.