Vad händer i skelett och leder?

Leder skall klara av två helt motsatta roller. Dels skall de ge maximal rörlighet när en extremitet (som hästens ben) lyfts upp från marken, böjs ihop, förs fram och sträcks ut för att sedan landa igen. Dels skall leden ge maximal stabilitet när extremiteten sätts i marken och belastas. Hos en galoppör eller travare sker detta 140 – 150 gånger per minut!

Lederna är en del av hästens kropp som vi egentligen vet väldigt lite om. En sak som vi emellertid vet säkert är att leder kräver rörelse för att vara friska och fungera väl. Precis som skelettets ben mår lederna bäst av att tränas upp med en successiv ökning av belastningen. Några delar av leden är särskilt viktiga att stärka, inte minst benet alldeles under ledbrosket – samt själva ledbrosket i sig.

Leder kräver rörelse för att vara friska och fungera väl – men de stärks långsammare än t.ex. muskler och blir därför ofta drabbade av skador när hästens tränare inte har detta i åtanke. Foto: Lisa Chröisty

Hästens leder ”smörjs” av ledvätska. För att ledvätskan kontinuerligt ska fyllas på i leden behövs en pump-mekanism som aktiveras av rörelse. När en led belastas trycks ledbrosken ihop och vätska pressas ut i ledhålan. När leden sedan avlastas kommer vätska att sugas in från ledhålan i brosket. Då följer näring med. Fungerar inte denna ”broskpump” får inte ledbrosken tillräckligt med näring och de blir mer skadebenägna.

Träning gör att ledbrosken blir tjockare och ”pumpmekanismen” effektivare. Leden klarar därmed successivt allt större belastningar.

Så fungerar hästens led. Läs mer via länkarna nedan.

Läs mer:

• Faktasida: Hästens skelett och leder
• Faktasida: Hästens framben – leder och ben
• Faktasida: Hästens bakben – leder och ben

Du kanske själv har lagt märke till att ju mer en häst tränas, desto mer klarar den av att göra. Den springer snabbare, hoppar bättre och klarar av allt svårare rörelser. Det kan räcka med ett par veckors intensiv träning för en häst att muskulärt starkare och få bättre kondition. Men! Skelett och leder hänger inte alltid med i den snabba utvecklingen.

Skelettet och lederna måste precis som hästens muskler anpassa sig till de ökade kraven, annars tar de skada – och det är just det som sker alltför ofta.

Står för hälften av alla behandlingar hos häst

Sjukdomsstatistiken från veterinärer och försäkringsbolag visar att skador i skelett och leder står för nära hälften av behandlingstillfällena hos häst. Det här är ofta hästens arbetsskador. Många av skadorna skulle kunna undvikas om träningsprogrammen också syftade till att ge skelett och leder möjlighet att anpassa sig till prestationskraven.

Skelett och leder stärks – men det går långsammare

Skelett och leder svarar på träning väldigt mycket långsammare än till exempel hjärta och muskler. Detta leder till att när vi tror att en häst är klar för tävling eller andra större prestationer, är det bara en del av hästen som är färdig. Hästen har fått stärkt kondition och fylligare muskultur, men delar som skelett, leder och senor kan fortfarande vara alltför svaga för ytterligare ansträngning.

Resultat är alltid roligt, men låt det inte gå för fort fram! Bara för att hästen verkar redo för nästa nivå muskulärt och mentalt – betyder det inte att leder och skelett (som stärks långsammare) är redo för ytterligare ansträngning. Foto: Lisa Chröisty

Här går vi igenom den grund inom häst- och humanträning som forskning visar inom området. För konkret information om träningens upplägg och beståndsdelar, läs vidare i rubrikerna nedan.

Genomtänkt träning – dagens nyckel

Tidigare var den generella uppfattningen att:

• Skador beror på hårt arbete/träning
• Skador beror på tävling

Modern idrotts- och hästforskning visar däremot att:

• Skador beror på bristfällig träning
• Rätt upplagd kan hårdare träning (och då bättre kondition) bli ett ”vaccin” mot skador.
• För lite är minst lika illa som för mycket

Hältor på hästar, inte minst ledproblem, beskrivs ofta på engelska som orsakade av ”overuse”, alltså överanvändning, eller förslitningsskador. Ortopediska skador som inte beror på rena olyckor handlar snarare om ”misuse”, eller bristfällig användning/träning, som inte anpassats till den individuella hästen eller hans utbildningsståndpunkt. Ledinflammationer är ett viktigt exempel.

Ledbroskets celler stimuleras av rätt avpassad aktivitet. Broskceller får näring via mekanisk belastning, som stimulerar bildning av nya broskmolekyler. Precis som för en muskel så är alltså inte ren vila lederna mår bäst av. Belastning i rätt mängd är nödvändigt för ledstrukturens utveckling och hållfasthet. Alla vet att en muskel svarar på träning och arbete, men detsamma gäller också skelettet, ledbrosk, senor och ligament. Men den processen är gradvis och kräver tid. Aktiviteten ska samtidigt därför inte innebära för mycket för snabbt, och inte vara ensidig. Rätt upplagd kan hårdare träning (inkl som ger bättre kondition) och som inkluderar variation bli ett ”vaccin” mot skador.

En häst har en maxpuls på 240 slag per minut. För att ens komma upp i 50 procent av maxpuls så måste en häst galoppera i 350 meterstempo eller mer, och det är få hästar som gör det på träning. Hästar har alltså en mycket större arbetskapacitet än många ryttare inser, men måste förberedas för uppgiften. En talangfull häst kan hoppa stora hinder eller visa upp spektakulära rörelser, men det betyder inte att kroppen med rörelseapparaten är förberedd på eller tål den ansträngningen på sikt utan genomtänkt träning.

Hästar har en mycket stor arbetskapacitet men måste förberedas väl för prestationer för att inte ta skada av att genomföra dem – oavsett diciplin. Foto: Lisa Chröisty

Vad säger forskningen?

Forskning pekar på att idrottsskador hos både människor och hästar kan förebyggas just genom genomtänkt träning anpassad till individen. I studier på galopphästar har man sett att skador, inklusive ledskador, inte bara handlar om underlaget utan att träningsupplägg. Studier har också visat att risken för olika typer av ortopediska skador skiljer sig både mellan ridskolor, hoppryttare på elitnivå och galopptränare, och att det kan kopplas till skillnader i träning och management.

Det finns bara få forskningsstudier om att förebygga ledskador på hästar, men mer om förebyggande av ortopediska skador i bredare perspektiv, och många paralleller med forskning om idrottsskador på människor.

En kort stund med högre belastning räcker alltså, då skelettvävnaden sedan har en ”minnesfunktion” som gör att ytterligare träning på lägre belastningsnivå ända leder till den önskade effekten – och därmed fortsätter stärka benet. Så, att korta stunder anstränga hästen intensivt, för att sedan den större tiden av hästens träning hålla träningen på en mindre ansträngande nivå – verkar vara en nyckel. På så sätt ser du till att hela hästens kropp stärker sig och gör sig redo för allt mer krävande utmaningar – och genom det undviker att hästen skadar sig.

Hård träning under korta stunder är ett framgångsrecept för att stärka hästens skelett– utan att överanstränga det och därmed riskera skador.

Ledskador och ledsjukdomar är alltså vanliga, men det finns som nämnts tidigare en rad riskfaktorer som går att förebygga. För alla typer av ortopediska skador talar man om yttre och inre riskfaktorer. Här går vi igenom faktorer som gamla skador, val av underlag, management och daglig hälsokontroll.

Inre riskfaktorer – att ta hänsyn till

Gamla skador

För idrottsmän och motionärer är det känt att gamla skador är en viktig orsak till nya skador. Det gäller även för hästar. I FEI-studien om hopphästar var tidigare skador (alla diagnoser) en av de viktigaste riskfaktorerna för förlorade träningsdagar (vila) pga nya skador.

Yttre riskfaktorer – att påverka

Val av underlag

En ensidig användning av underlag eller underlag med bristfälliga egenskaper för uppgiften ökar belastningen på rörelseapparaten, inklusive lederna. Frågan ”vilket är det bästa underlaget” ställs ofta, men det finns inget underlag som alltid har samma egenskaper. Det är egenskaperna som är viktiga för hästen. Man kan bedöma underlag utifrån kriterierna:

• Ythårdhet
• Elasticitet (svikt)
• (Stöt)dämpning
• Grepp (friktion)
• Jämnhet och enhetlighet

Val av underlag att träna hästen på är viktigt. Här, fibersand. Foto: Lisa Chröisty

Ju högre farter och ju högre hinder, ju viktigare är det att underlaget innebär svikt, stötdämpning och är jämnt, för att skona lederna. Belastningen på hästens ben ökar nämligen med tempot.

I skritt belastas hästens ben och leder med samma vikt som kroppsvikten i varje steg, så t.ex 600 kilo. Hästbenet har inbyggda mekanismer för att hjälpa till att ta upp belastningen, men det blir ändå allt större krafter i högre tempon:

• Trav-1,5 gånger hästens vikt, t.ex 900 kilo
• Galopp-2 gånger hästens vikt, t.ex 1 200 kilo
• Hoppning-3-4 gånger hästens vikt, t.ex 1800-2400 kilo
• Och ännu mer i riktigt höga galopptempon

I låga tempon behöver samtidigt inte ett hårt underlag eller ojämn mark vara negativt. Hästens kroppsuppfattning förbättras av att röra sig i t.ex terräng. I den internationella hopphäststudien innebar variation av träningen (och därmed underlagen) minskad skaderisk.  Det är viktigt att komma ihåg att samma underlag kommer ha olika egenskaper beroende på t.ex fuktighetsgrad, och ta hänsyn till det när man rider. Banunderhåll med bevattning och harvning är mycket viktigt för egenskaperna hos en trav-, eller ridbana eller i ett ridhus.

Läs mer:

• Guide om ridunderlag (Svenska Ridsportsförbundet, 2021)

Management

En genomtänkt tävlings- och träningsplanering är en viktig skadeförebyggande faktor hos både idrottare och hästar. Både kontinuitet och återhämtning är viktigt. I den internationella hopphäststudien var mycket hoppning (både träning och tävling) en riskfaktor för förlorade träningsdagar.

Det finns scheman för hur man systematiskt känner igenom hela hästens kropp. Mer information hittar du på kunskapssidan ”Daglig hälsokontroll”. Foto: Lisa Chröisty

Daglig hälsokoll

Tidig upptäckt av en eventuell skada är viktigt för att minimera effekterna och få så bra prognos som möjligt. Det gäller både för leder, ligament och senor.

Ett viktigt råd är då att visitera/palpera (känna igenom) hästens kropp och ben dagligen. Det finns scheman för hur man systematiskt känner igenom hästben. Om du gör det dagligen så vet du hur det ser ut och känns då hästen är frisk, och uppfattar lättare avvikelser. Har det dykt upp någon galla eller svullnad? Finns det värme? Verkar hästen öm, har den ökad puls? Kombinationen värme-ömhet-svullnad-nedsatt funktion är typiskt för en inflammation. Att jämföra med det motsatta benet är ett råd. En plötslig svullnad beror på att blodkärl utvidgar sig och att mer vätska ansamlas i leden, som en reaktion på en skada i den. Denna typ av galla är ofta mjuk och eftergivlig, och hästen kan visa ömhet.

Vad säger forskningen?

Ett viktigt exempel på hur viktigt det är att upptäcka tidiga symptom är en studie om ledskador hos galopphästar gjord i England.

Forskarna följde ca 1000 hästar, hos 10 olika tränare, hur de tränades, vilka ledsymptom de hade och hur de utvecklades över tid.

Hästar hos tränare som var noga med att uppmärksamma symptom som t.ex gallor, och då gav hästarna lättare arbete, fick inte förvärrade symptom, och tvärtom. Så hästar hos tränare som ignorerade ledsymptomen och lät hästarna göra fortsatt fullt arbete, fick förvärrade symptom och ledpåverkan. Det var också skillnad i skadefrekens mellan tränare som snabbt gav hästarna hårdare arbete, och de som trappade upp träningen mer gradvis.

Text: Cecilia Lönnell, 2024-01-10.

På engelska kallas framridning på tävling för warm-up eller uppvärmning, men uppvämning glöms lätt i vardagsridningen. Uppvämning är viktigt prestationsmässigt och skadeförebyggande. En rekommendation är 15 minuter i skritt och trav rakt fram innan man ställer egentliga krav på hästen.

Här är några effekter av uppvämning, som alltså också är viktigt för lederna:

• Ledvätskan stimuleras
• Senor och ligament blir mer elastiska
• Ökad kroppstemperatur-musklerna blir mer elastiska och arbetar mer effektivt
• Blodkärlen vidgas-mer blod kan lättare nå ut i muskeln
• Blodet blir också varmare och blir då effektivare i att transportera syre till muskeln

Uppvämning är viktigt prestationsmässigt och skadeförebyggande. En rekommendation är 15 minuter i skritt och trav rakt fram innan man ställer egentliga krav på hästen. Foto: Lisa Chröisty

Undvik plötslig ändring av kraven i träningen och på tävling. En gradvis uppbyggnad ger kroppen möjlighet att bli starkare och minska risken för förslitningsskador. När man talar om träning inom idrott så handlar det både om så kallad fysträning, för att stärka kroppen, och teknik, för den specifika grenen.

Ingen slalomåkare tränar enbart portar och ingen tennisspelare står enbart på planen och slår bollar, utan de tränar också styrka, smidighet och kondition. Inom ridsport hamnar ofta fokus på teknikträning, och den uppbyggande träningen glöms bort.

Allsidig träning-kondition och styrka skyddar lederna. Muskulaturen fungerar som ett stöd för leder och senor/ligament. Blir musklerna trötta minskar den stödfunktionen, och belastningen på lederna och ligament/senor ökar alltså.

Vad säger forskningen:

Vid en studie i England med ca 1000 galopphästar så var en riskfaktor för ledskador en snabb upptrappning av galopparbetet, och fortsatt träning vid symptom. I all träningslära är en hörnsten just en gradvis upptrappning av kraven, så att kroppen hinner med att svara.

En snabb upptrappning av arbete, oavsett disciplin, är en riskfaktor för skador. Att öka ansträngningen stegvis är mycket viktigt för hållbarheten – så att hästens kropp hinner stärka sig för varje ökad prestation den genomför. Foto: Lisa Chröisty

En viktig skadeorsak är för ensidigt arbete. Tänk förslitningsskador på en arbetsplats. Variation gäller både typ av arbete och av vilka krav som ställs. Variation är också nödvändigt för att få till ett heltäckande träningsupplägg. Beroende på vilken gren och nivå hästen tävlar i så behöver den i olika grad flås, muskelstyrka, uthållighet, koordination och nerv-muskelminne, smidighet och mental beredskap. Det uppnår man inte med bara en eller två typer av aktiviteter. Den grekiske kavallerigeneralen Xenofon skrev redan för 2 400 år världens första kända ridlära. Hans råd var att ryttaren skulle variera ridpassen vad gäller längd och val av plats.

Vad säger forskningen?

Variation i träningen minskade skaderisken: I den internationella hopphäststudien med elitryttare i fyra olika länder var variation i ridningen/träningen det som tydligast förebyggde förlust av träningstid på grund av skador! Ju mer variation ryttaren hade i olika träningsaktiviteter, desto mer minskade risken för skada. Generellt var det de ryttare som procentuellt sett red mest markarbete som hade minst variation i sin träning. En viktig komponent i ett varierat träningsupplägg var att inkludera uteridning (i skog/terräng). Andelen uteridning som del av hela träningsvolymen varierade mellan ryttarna från under fem procent till 47 procent av den totala träningen.

Det är viktigt att inkludera uteridning i skog/terräng för att bygga upp en hållbar häst – det visar ovan beskrivna forskningsstudie där elitryttare i hoppning i fyra länder deltog. Foto: Lisa Chröisty

Ett annat exempel på att variation i hästens arbete verkar främja hållbarheten är en svensk doktorandstudie av Åsa Braam vid Sveriges Lantbruksuniversitet, baserad på analyser av hästar som deltog i Kvalitetsbedömning som fyraåringar och deras senare tävlingskarriärer/livslängd. Hästar som i ung ålder tävlade i mer än en gren hade i genomsnitt längre karriär.

Ett huvudbudskap vad gäller att förebygga skador är vikten av att bygga upp hästens träning steg för steg, som sällan eller bara översiktligt tas upp i ridhandböcker. Även när det kommer till konditionsträning är ett successivt arbete väldigt viktigt och kan skissas upp som en trappa.

Steg 1: Första steget är det som tar längst tid, att under lågintensiv aktivering bygga upp en grundkondition.
Steg 2: Styrketräning, då hästen görs stark och uthållig.
Steg 3: Först när dessa grunder lagts börjar träning i snabbt tempo (galoppträning).

Viktigt också att analysera tävlingsuppgiften, och hur långt fram den ligger.

Roadwork

.. Är en vedertagen princip för att bygga upp grundkonditionen hos en häst. Det kräver ca sex till 12 veckors framförhållning, beroende på hästens status och nästa steg i träningskraven.

1. Steg 1 för en häst som varit ur arbete är sex-åtta veckor i skritt och trav. En sådan runda omfattar 1–1,5 mil och bör gå på såväl asfalt som grusväg, gärna lite kuperat. Man börjar med skritt och lägger successivt in allt längre travsträckor i tempot 220 m/min (långsam trav). Denna tur bör ridas sex dagar i veckan under sex–åtta veckor. Med väl genomfört roadwork har hästen en gedigen grundkondition och är förberedd för hårdare arbete. Det gäller tävlingshästar inom alla grenar.
2. Steg 2 är styrketräning, t,ex genom backträning. Förutom roadwork är en annan stark tradition i England just att använda backträning i uppförslut i hästens träning. Det påverkar muskulaturen, men är också ett sätt att höja pulsen i träningen utan att behöva anstränga hästbenen med höga farter. Kraftiga uppförslut innebär sina egna belastningar på hästens biomekanik. Men en holländsk studie av fälttävlanshästar fann att det räckte med tio grader på ett uppförslut för att få en ökad träningseffekt.
3. Steg 3 är galopparbete. Där är det viktigt att återigen börja stegvis, och vara noggrann med val av underlag.

Kontinuitet (följ en plan)

Träningen behöver vara regelbunden och ha kontinuitet för att få effekt och för att upprätthållas. Enstaka träningspass på gymmet utan kontinuitet gör som bekant ingen skillnad för en vardagsmotionär, utan kan snarare öka skaderisken. Samma sak gäller för hästar. Utan kontinuitet kommer konditionen och träningseffekten att stanna på en låg nivå.

I den internationella hopphäststudien mättes inte kontinuitet. Men det var ändå tydligt att dessa proffsryttare hade ett system och en plan i sitt arbete. Även om systemen skiljde sig åt, fanns det just en röd tråd i vad de gjorde under en vecka, en månad eller säsong. De hade en plan för arbetet med respektive häst istället för att låta sig styras av väder, tidsbrist och så vidare. Ryttarna i denna studie hade med några undantag en låg förekomst av skador.

Förbered hästen väl inför tävling

Om man inte har tränat det som hästen möter på tävling, innebär det en plötslig ändring av kraven. Samtidigt som ett träningsprogram behöver vara allsidigt så behöver hästen alltså ha mött samma specifika krav som på själva tävlingen, efter att först ha fått en uppbyggnadsperiod. Specifik träning innebär däremot inte att till exempel hopphästen ska hoppa banor på tävlingshöjd dag efter dag, eller att en Grand Prix-häst i dressyr ska göra piaff och passage varje dag.

Vad säger forskningen?

Ett tydligt exempel kommer från galopphästforskning; hästar som inte tränats i tävlingstempo (mycket snabb galopp) löper ökad risk att råka ut för frakturer, inklusive att avlivas på banan. Orsaken anses vara att skelettet inte fått chans att anpassa sig till den större belastning det innebär när hästen går riktigt fort. Sådana snabbjobb tränas inte dagligen utan t.ex två gånger i veckan, och på kortare distanser än löpet hästen ska starta i.

En vanlig riskfaktor för skador är återfall. Men hästar är också medfött olika starka, och tål träning olika väl. När engelska forskare testade hållfasthet på böjsenor så varierade den mellan olika hästar. I all träning är det därför viktigt att komma ihåg att varje häst kommer att svara olika på samma träningsupplägg. Det är viktigt att noga följa vad träningssvaret blir hos hästen och anpassa sig efter det. Det är vad som kallas att ha ”hästöga”.

Kom ihåg att lägga upp träningen anpassat efter just din häst, och komma ihåg att alla hästar i grunden har olika förutsättningar och kommer att svara olika på samma träningsupplägg. Följ upp tränings-svaren hos just din häst och anpassa nästa steg vidare efter det. Foto: Lisa Chröisty

Återhämtning och vila

En grundläggande faktor i hur kroppen anpassar sig till träning är att den behöver vilopauser så att den hinner ”bygga om sig”, eller får chans att reparera småskador. Brist på återhämtning är en vanlig skadeorsak. Motmedlet är den träningsprincip som med ett fackuttryck kallas periodisering. Det betyder att man varvar hårdare och lättare arbete och lägger in pauser med vila och återhämtning. Brist på återhämtning leder till slut till överträning. Återhämtning med mikropauser behövs också under enskilda träningspass. Trötta muskler ökar betalstningen på t.ex leder. Det finns studier som pekar på att vissa inflammationsämnen i ledvätskan ökar i samband med träningspass, för att sedan åter minska efter ett antal timmar. Det kan tydas som just att balansen mellan träningskrav och återhämtning är viktig för att förebygga en ledinflammation.

Vilodagar ska inte tolkas som att lämna hästen stillastående i en box eller lite hage, utan snarare som aktiv vila med lättare aktivitet. Foto: Lisa Chröisty

Vilodagar är ett råd i alla träningsprogram, eftersom det hjälper kroppen i processen att svara på träningen. ”Vila” ska inte tolkas som att stå still i en box eller liten hage, utan aktiv vila med lättare aktivitet.

Regelbundna hälsokontroller

Tidig upptäckt av en eventuell skada är viktigt för att minimera effekterna och få så bra prognos som möjligt. Det gäller både för leder, ligament och senor. Undersök gärna hästen genom:

• Daglig hälsokontroll (faktasida)
• samt regelbundna veterinärkontroller.