Nosryggen ger huvudet dess främre profil, och formar tillsammans med ganascherna hästens huvud sett från sidan. Hästens övre linje sträcker sig från nacken, genom mankammen ner till manken. Där börjar ryggen, det parti som inkluderar allt från manke bak till länden – för att sedan övergå i hästens kors.
På undersidan av hästens hals, mot huvudet, finns strupranden. På hästens framsida finns även bringan med sina kraftiga muskelpartier, samt bogen som består av frambenets övre delar. Det är bogbladet och dess muskulatur ger bogen dess utseende.
Bogen övergår neråt i överarmen och armbågen, vidare ner till karpalleden – som ofta felaktigt benämns som hästens ”framknä”. Partiet mellan armbågen och karpalleden kallas underarmen.
Mellan karpalleden och kotleden finns skenan. Begreppet kota används för området på kotbenets framsida. På kotbenets baksida kallas området mellan kotled och hov för karled. Mellan kotan och kronranden ligger kronan. Kronranden är det område där huden övergår i hovens vägghorn.
Många benämner felaktigt karpalleden som hästens ”framknä”, vilket inte stämmer. Hästen har endast två knän, och de sitter på bakbenen. På frambenen heter det karpalled. Testa dig själv i Ridsportsförbundets quiz om hästens kroppsdelar här. Lycka till!
Den muskulösa delen på hästens bakben kallas lår, och nertill (på lårets framsida) finns knäet som sedan övergår i skanken. Hästen har alltså enbart knän på sina bakben. Efter skanken kommer skenan, och området däremellan kallas has. Därefter är den yttre anatomin (från skenan till hoven) lika på fram- och bakbenen. Slutligen har hingstar och valacker förhud, som hos hästar kallas för skap.