Modellen nedan föreställer ett längdsnitt genom hästens huvud. Överst till vänster ligger den stora högra näshålan som framåt öppnar sig i höger näsborre. Från höger och vänster näshåla går inandningsluften via svalget vidare ner genom struphuvudet till luftstrupen och till lungorna. Utandningsluften går motsatt väg ut.
Översikt över höger huvudhalva.
Hästen andas alltid genom näsborrarna, inte genom munnen. Mjuka gommen ligger därför i kontakt med struphuvudets slutbrosk under andning. Hästen har dessutom stora näsöppningar och kan med hjälp av muskler vidga näsborrarna ytterligare vid hårt arbete.
På bilden syns också munhålans bakre del med taket som bildas av hårda gommen (med ben) och mjuka gommen. När hästen ska svälja stängs öppningen till struphuvudet och tuggan kan passera från munhålan via svalget till foderstrupen och vidare ner till magsäcken.
Skiss över hästens svalg, i genomsnitt.
Näshålans ”golv” bildas av gommen, som i sin bakre del saknar benunderlag och därför kallas mjuka gommen. Denna har till bl a funktion att vid sväljning sluta tätt upp mot näshålan så att foder inte kan passera.
På liknande sätt finns i struphuvudet ett struplock som stänger öppningen till luftstrupen vid sväljningen. Öppningen till luftstrupen är på vardera sidan begränsad av brosk. Innanför dessa finns stämbanden.