Hjärta

Hästens hjärta består av fyra rum; höger förmak, höger kammare, vänster förmak och vänster kammare. Den högra och vänstra hjärthalvan är helt åtskilda av en kraftig vägg. Varje halva består av ett förmak och en kammare.

Väggarna i hjärtats vänstra sida är tjockare vilket beror på att mindre kraft behövs för att pumpa blodet genom lungorna, från hjärtats högra del, än genom kroppen, från hjärtats vänstra del. Muskulaturen är därför kraftigare i den vänstra hjärtkammaren, som pumpar blodet ut i kroppen genom det stora kretsloppet. Från den högra kammaren går blodet till lungorna genom det lilla kretsloppet.

Hjärtklaffarna ska hindra återflöde

De klaffar som sitter mellan förmaken och kamrarna kallas gemensamt för segelklaffar. De är två på vänster sida och tre på höger sida. De öppnas då blodtrycket i förmaken överskrider trycket i kamrarna och leder till att blodet kan flöda in och kamrarna fylls. När kamrarna drar ihop sig stänger segelklaffarna öppningen till förmaket så att inte blodet passerar tillbaka. Mellan kamrarna och artärerna finns ett annat klaffsystem, som också skall hindra återflöde. Det klaffsystemet består av så kallade fickklaffar. Fickklaffarna är formade som fickor i väggen med öppningen vänd från hjärtat. Därför hindrar klaffarna inte blodets passage ut i artärerna men när kamrarna slutar kontrahera kommer trycket i artären att överstig kammarens tryck. Då försöker blodet flöda tillbaka men fyller då fickklaffarna med blod och de spänns ut så mycket att passagen blockeras.

Samtidigt som kamrarna tömt sig så har det fyllts blod i förmaken från lungvener respektive hålvener. När kamrarna åter slappas fylls de på nytt med blod från förmaken. En sådan serie rörelser kallas en hjärtcykel eller ett hjärtslag. Hjärtfrekvensen är antal hjärtslag per minut.

Det syrefattiga blodet från kroppens olika delar samlas upp i hålvenerna. Blodet i hålvenerna töms i höger förmak. När höger förmak drar ihop sig sker en öppnas klaffarna mellan förmak och kammare och blodet strömmar ner i höger kammare. I nästa moment sker en sammandragning av höger kammare och blodet pressas vidare ut i lungartären. Klaffarna till förmaket är då stängda så att blodet inte kan strömma tillbaka. Även i lungartärens början finns klaffar som hindrar att blodet sugs tillbaka till hjärtat när trycket sjunker i kammaren. Lungartären för blodet till lungorna där det syresätts. Från lungorna återgår det syrerika blodet via lungvenerna till hjärtats vänstra förmak. I vänster förmak samlas blodet från båda lungorna upp för vidare transport till vänster kammare. Transporten av blod från höger kammare till lungorna och tillbaka till vänster förmak brukar kallas för lilla kretsloppet. Muskulaturen i vänster kammarvägg är mycket välutvecklad, och härifrån pumpas blodet med stor kraft ut i stora kroppspulsådern, aorta. Denna förgrenar sig och förser kroppens olika delar med syrerikt blod. Transporten av blod från vänster kammare ut i kroppen och tillbaka till höger förmak brukar kallas för stora kretsloppet.

I vila har en häst en hjärtfrekvens, puls, på 20-40 slag per minut. För att mäta vilohjärtfrekvensen så behöver den mätas när hästen är ostörd och avslappnad, till exempel med ett pulsband på natten. Vilohjärtfrekvensen hos hästar blir något lägre om hästen är vältränad. När hästen arbetar/tränar så ökar hjärtfrekvensen beroende på hur hårt arbetet är. Alla hästar har en maxhjärtfrekvens (maxpuls) som är den snabbaste hjärtfrekvensen den individen kan få, de flesta hästar har en maxhjärtfrekvens på mellan 200-250 slag per minut.

När en häst skrittar så ökar hjärtfrekvensen till ungefär 60-80 slag per minut, 80-120 slag per minut i lugn trav och 120-180 slag per minut för långsam galopp. I snabb trav, galopp eller flygande pass kan hästar ha 90%-100% av sin maxhjärtfrekvens.

Mätning av hästens puls under en distansritt. Foto: Lisa Chröisty, SLU