En ryttare eller kusk kan aldrig helt sätta sig in i hur hans häst upplever omvärlden. Denna brist i kommunikationen kan orsaka problem vid ridning och körning, men också leda till olyckor. Därför är det viktigt att i alla fall försöka förstå hur hästen uppfattar omgivningen.
Med andra ord – vi måste lära oss mer om hästens sinnesorgan och hur hästen tolkar den information som den får från dem. På så sätt får vi inte enbart bättre förståelse för hästens beteende, utan också bättre möjligheter att positivt utveckla hästen under ridning, vid markarbete och i stallet. Hästar är flyktdjur – snabb reaktion vid fara och uthållig flykt i högt tempo har visat sig vara en väl fungerande överlevnadsstrategi.
Våra tamhästar har tagit med sig detta reaktionsmönster från de vida stäpperna till våra miljöer – stallar, ridhus, ridbanor, vägar, skogar och beten. Och här kommer konflikten – det som räddar hästens liv i det vilda kan bli ett hot mot både hästen och människan! Ett sinnesorgan som spelar stor roll för hästens beteende i detta sammanhang är synsinnet. Låt oss därför titta litet närmare på hästens syn!
Bättre fly…
Människan och hästen har faktiskt många grundläggande beteenden gemensamma. Tänk efter; du sitter i lugn och ro när – plötsligt – någonting fladdrar till i utkanten av Ditt högra synfält. Vad händer? – du hoppar till och vänder huvudet åt höger och undersöker vad det är för något. Vad var det som skedde?
Jo, synimpulserna (från höger öga i detta fall) går in till hjärnan. Långt innan de hunnit fram till och analyserats av synbarken har också impulser gått till områden i hjärnstammen som styr muskler i halsen och snabbt vänds huvudet åt det håll där något hände. Rörelsen i halsen startar innan synbarken klarat ut vad som startade det hela – innan man sett vad som hände!
Hästen reagerar snabbt
Om du dessutom inte var lugn och avslappnad utan stressad och spänd, kanske rädd, så hoppade du säkert högt också? Hästen har i det här fallet exakt samma reflexmönster som vi, bara ännu mer utvecklat. Och eftersom flykt är hästens nedärvda försvar vid hotande fara så är det naturligt att den snabbt och utan tvekan flyr undan när den anar något hot – kanske just “någonting” som rör sig i utkanten av hästens synfält. Hästen kan ibland fly undan en bit för att sedan stanna och se efter vad som hände.
I en flock med hästar kan det vara nog med att en häst uppfattar ett hot och börjar fly undan för att resten av flocken skall dras med. De beter sig som en flock småfåglar – lyfter en så lyfter alla! Ibland räcker det till och med att en häst intar en mer spänd ställning med höjt huvud, spänd hals och rest svans för att övriga flockmedlemmar skall uppfatta att någonting “är på gång”.
Signalerna mellan djuren fungerar – signaler som vi också kan lära oss tolka.
Text: Göran Dalin och Jenny Ennerdal, leg. veterinärer, 2014-01-29
