Nordsvensk

Den nordsvenska brukshästen är en medelstor kallblodshäst. Genomsnittlig mankhöjd för ston är ca 153 cm och hingstarnas ca 157 cm. Variationen i storlek är betydande, främst på stosidan.

Huvudet är medelstort med rak profil och med breda, väl musklade ganascher vilket ger det ett kilformat utseende. Halsen är medellång och muskulös. Ryggen är lång men väl musklad.

Bogen är välliggande med en för en draghäst ändamålsenlig lutning och bringan är oftast bred. Benen är väl dimensionerade, har breda ledgångar och starka senor. Vävnadskvalitén är mycket god. Rörelserna är energiska och taktmässiga.

Många olika färger

Tillåtna färger är brun, svartbrun, svart, fux, gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart, isabell samt blacka varianter av dessa färger. Avblekbar skimmel om härstamningen kan bevisas gå tillbaka till de norska så kallade blåhästarna.

Det finns sträng kontroll och hård testning bakom dagens nordsvenska häst. Knappast någon hästras i världen har varit mer ingående och allsidigt prövad och testad än den nordsvenska hästen. Vid sidan om de statliga premieringsveterinärernas hälsokontroller alltsedan rasens tillkomst, påbörjades redan på 1950-talet regelbundna röntgenundersökningar av hovbrosken på hingstmaterialet.

Dragprov infördes tidigt

Dragprov med nordsvenska hingstar infördes nästan 40 år innan dessa blev obligatoriska. Hästrasens temperament har undan för undan förbättrats.

Allt detta har lett fram till dagens energiska, uthålliga, lättfödda, hållbara, fruktsamma, lugna och pålitliga nordsvenska häst. Rasstamboken är grunden i allt rationellt avelsarbete. Band nr 1 av den nordsvenska stamboken utkom 1915. Dessförinnan skedde viss stamboksföring genom lokala intressens försorg. Alltsedan 1931 har rasstamboken utgivits årligen.

Den nordsvenska hästens ursprungliga användningsområde har i första hand funnits i skogs- och jordbruket samt inom militärväsendet. När motoriseringen på åker och i skog satte in på allvar och armén avhästades minskade behovet av draghästar drastiskt. Efterfrågan sjönk och priserna dalade.

Detta medförde att allt färre ston fördes till hingst och antalet födda föl gick ner. Härigenom blev avelsbasen smalare och risken för framtida inavel uppmärksammades, skärpt uppmärksamhet krävs för att hindra en sådan utveckling.

Används till mycket

Den kulturhistoriskt värdefulla nordsvenska hästen med dess mångsidighet har stora möjligheter att finna nya användningsområden och detta blir uppenbart för allt fler.

Nordsvensken är en mycket god allroundhäst som lämpar sig till all slags körning för både vardag och högtidliga tillfällen. Som ridhäst hävdar den sig väl inom alla discipliner, hoppning, dressyr, fälttävlan och westernridning i de lätta klasserna upp till medelsvår.

Med sitt omvittnade goda terrängsinne tar nordsvenskarna sig fram överallt och är därmed utmärkta för turridning och uteritter. Dessutom är de starka och kan ta även de tyngre ryttarna.

Genom dess mångsidighet och med sitt goda temperament är nordsvenskarna ofta lämpliga ridskolehästar. Det finns därför all anledning att skaffa sig en nordsvensk häst, användbar både inom ridning och körning.

Vill du veta mer om den nordsvenska hästen?

Kontakta Föreningen Nordsvenska Hästen, riksförening för rasen. Det finns även regionala föreningar runt om i landet.

Text: Helene Skogqvist, Föreningen Nordsvenska Hästen 2014-05-01