Det är främst för avel av hopphästar (cirka 75 procent) som embryotransfer används i Sverige. Till de mest berömda givarstona hör hopphästen Butterfly Flip som tidigare reds av Malin Baryard.
Dräktigheten för embryotransfer ligger på 25-75 procent och det är många faktorer som spelar roll för resultatet.
Viktigt välja rätt ston
För att lyckas med embryotransfer krävs noggranna kontroller av såväl givarsto som mottagarston. Stona bör inte vara för gamla och i god kondition. För varje givare behövs två, helst tre mottagarston. Stona behöver synkroniseras när det gäller brunst och ägglossning.
Om givarstoet är i tävlingskondition brukar hon behöva ta det lugnt i några veckor för att komma i brunst. Problemston som har svårt att bli dräktiga passar inte för användning inom embryotransfer. Däremot kan givarstoet vara ett sto som är lätt att få dräktig men kanske inte klarar av att behålla fölet ända fram till fölning.
Inom den svenska halvblodsaveln (SWB) är det numera tillåtet att registrera fler avkommor per år och sto. I Sverige är det en handfull veterinärer som har särskild behörighet och är godkända att utföra embryotransfer på häst.
I Sverige tillåts enbart embryotransfer via oblodig införsel av embryot i stoet. I andra länder tillämpas även embryotransfer via ett kirurgiskt ingrepp i flanken för att kunna placera embryot direkt in i livmoderhornet.
Täta kontroller och stor noggrannhet
Det är viktigt med täta kontroller av veterinär, cirka två gånger per dag, för att inte missa tidpunkten för lämplig inseminering. Det är också mycket viktigt med god hygien under hela processen. Överföring av embryon bör göras under maj, juni och juli. Såväl ljus, värme och möjligheten att beta färskt grönt gräs har betydelse för att stona fungerar optimalt.
Vid embryo transfer är det viktigt att hingstens sperma håller hög kvalitet och den bör helst vara färsk eller transporterad. Sådan sperma ger embryo hos 55-80 procent hos stona. Den frysta sperman kan förstås också användas men chansen för dräktighet är mindre, cirka 35 procent.
Text: Carin Wrange, HästSverige, redigerad 2018-03-14
Källa: Görel Nyman, veterinär på Lövsta stuteri och Ann Gånheim, veterinär på Hästkliniken Bollerup