En förutsättning för att avla fram hållbara och friska hästar är att använda avelsdjur med goda egenskaper och försöka undvika att avla på hästar med dåliga egenskaper.
En häst med goda bruksegenskaper och som tränats och utbildats representerar ett stort värde, vare sig det handlar om extrema tävlingsprestationer eller uthålligt arbete på en ridskola eller i skogskörning. Skador eller sjukdom kan helt förstöra allt arbete som lagts ner på hästen. För att inte tala om att både hästen och människorna omkring den mår dåligt!
Avelsarbetet måste ta sikte på att ge hästar med både goda bruksegenskaper och god hållbarhet. I Svenska Hästavelsförbundets (SH) storeglemente (2010) står: ”Syftet med premieringar är att främja kvalitet och utveckling av svensk hästavel samt att förebygga ärftliga sjukdomar hos djur. Avelsvärdering genomförs med hjälp av härstamningsvärdering, individbedömning och avkommeprövning.”
En liknande text finns i hingstreglementet. Det gäller alltså att ta vara på avelsdjur med goda egenskaper och försöka undvika att få in sådana med dåliga egenskaper. Idén bakom det resonemanget är naturligtvis att minska risken att sprida skador och sjukdomar som har en ärftlig bakgrund.
En förutsättning för att avla fram hållbara och friska hästar är att undvika att avla på hästar med dåliga egenskaper – även om den hästen är en älskad individ. Foto: