Om hästen

Djurvälfärd, djurskydd eller djurrätt?

Djurvälfärd, djurskydd eller djurrätt?

Är inte det samma sak? Tyvärr används dessa begrepp ibland omedvetet som synonymer trots att de betyder helt olika saker. Förutom att det leder till missförstånd så kan det dessutom leda till onödiga konflikter. Här förklarar vi skillnaden mellan de olika begreppen.

I korthet handlar djurvälfärd om djurs upplevelse av sin omgivning och det vi utsätter dem för. Djurskydd är vad vi människor gör för att skydda djur emot lidande och regleras i lagstiftning. Djurrätt handlar om ett etiskt ställningstagande kring djurs rättigheter i samhället. Ett gott djurskydd behöver alltså inte innebära god djurvälfärd och en person som förespråkar djurrätt anser att djur ska behandlas med samma respekt som människor.

Djurskyddslagstiftningen i Sverige är omfattande och ibland väldigt detaljerad. Den är skriven för att förebygga lidande hos djur och dess efterlevnad kontrolleras av länsstyrelserna på uppdrag av Jordbruksverket. Brott emot djurskyddslagen kan ge böter och flera års fängelse.

Djurvälfärd kan definieras lite olika av forskare men handlar om hur individuella djur upplever sin situation. I djurvälfärd ingår bland annat beteende, fysiska hälsa och den fysiska miljö som djur lever i. Man väger in många olika faktorer när man gör en bedömning av djurvälfärd.

Från början var det främst veterinärer och agronomer inom lantbruksnäringen som arbetade med djurvälfärd. Där fokuserade man mest på biologiska funktioner som att djur växte bra, låga sjukdomstal, att de producerade bra och reproducerade sig som de skulle. Man insåg dock att detta var ganska trubbiga medel att mäta välfärd eftersom man samtidigt avlade djur för att maximera just inom dessa parametrar. Därför började man även att se till djurbeteende mer och läran om att studera detta, etologi, blev alltmer viktig.

höstbete-hästar-hästflock-cgw

För de flesta hästar är det livskvalitet att få gå i hage med flera kompisar. Foto: Carin Wrange

Naturliga beteenden fanns kvar

På 1980-talet gjordes etologiska försök med att släppa ut lantbruksdjur i deras ursprungliga miljö i naturen. Man förstod då att djuren i studien hade kvar nästan alla beteenden som utvecklats under evolutionen. Suggor byggde bon, hönor sandbadade osv. Detta ledde till forskning om djurs motivation till att utöva ”naturliga beteenden” och deras behov av miljöer som möjliggör beteendena.

Dessa tankar har bland annat lett till formuleringen av 2 kap § 2 Djurskyddslagen som fastställer att ”Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att:

1. deras välfärd främjas,
2. de kan utföra sådana beteenden som de är starkt motiverade för och som är viktiga för deras välbefinnande (naturligt beteende) och
3. beteendestörningar förebyggs.”

Forskning kring djurvälfärd kan i bästa fall ligga till grund för samhällets lagstiftning kring djurhållning. Det är varje hästhållares ansvar att känna till och leva upp till de krav som ställs i djurskyddslagstiftningen. Lagstiftningen omfattar allt ifrån utfodring till hur vi tränar och tävlar hästar. Eftersom lagstiftning förändras så behöver man som hästhållare ständigt hålla sig uppdaterad.

Att enbart uppnå de minimikrav som anges i lagstiftningen betyder inte nödvändigtvis en god hästvälfärd. Djurskyddskraven är ofta en kompromiss mellan företagande och djurvälfärd. Eftersom lagarna är politiskt reglerade så speglar de samhällets etiska och ekonomiska värderingar. Det innebär tyvärr att man ibland bortser ifrån det som möjliggör naturliga beteenden när man stiftar lagar.

Mycket av den tidiga forskningen på djurvälfärd fokuserade på hur man kunde undvika dålig välfärd såsom stress och lidande. Nu forskar man betydligt mer på hur man kan förbättra djurvälfärd genom att främja positiva upplevelser och känslor.

Länkar:

Text: Hanna Sassner, forskare i tillämpad etologi, SLU och Izabella Granswed, leg. veterinär Mälaren Hästklinik 2019-04-08. Uppdaterat Sofie Viksten, Fil dr i hästvälfärd 2022-05-12