Exteriör och signalement

Kroppsbyggnaden och därmed det som kallas för exteriör kan variera väldigt mycket mellan olika hästar och hästraser. Olika hästraser har olika kroppsproportioner och helhetsuttryck, vilket oftast har sitt ursprung i hästrasens användningsområde och härkomst.

Svagheter eller goda förutsättningar?

Exteriören kan ge en indikation på hästens svaga punkter, det vill säga de områden där den löper större risk att utveckla problem. Exempel på sådana svaga punkter kan vara en krokig has, vilket kan indikera att hästen är mer benägen att utveckla problem i den hasen.

Exteriören kan också indikera om en individ, i alla fall på utsidan, har goda förutsättningar för en viss typ av prestation. Till exempel sägs en lång liggande bog ge bättre förutsättningar för ett långt fjädrande steg.

Arbete efter kroppstyp ger hållbarhet

Exteriören påverkar hästens sätt att röra sig, vilket har stor betydelse för både hållbarhet och prestationsförmåga. En häst som får utföra arbete som den kroppsligen är anpassad för är på sikt mer hållbar.

Hästens yttre anatomi, det som till vardags kallas exteriör. Foto: Björn Sandgren/Hästens Anatomi, Svensk Travsport

• Testa dig själv i Ridsportsförbundets quiz om hästens kroppsdelar här. Lycka till!

Genom medvetet avelsarbete har olika raser utvecklats på olika sätt, både exteriörmässigt och vad gäller rörelsemönster. Det är därför exempelvis stor skillnad i både exteriör och rörelsemönster mellan en travhäst, en islandshäst och en varmblodig hopphäst.

Riktad avel har gjort att det idag är stor skillnad mellan olika hästraser, exempelvis en varmblodig travhäst (t.v.), en islandshäst (i mitten) och en varmblodig hopphäst (t.h.). Foto: Lisa Chröisty

För att bedöma hästens exteriör är det därför bra att utgå från de olika rasförbundens exteriörbeskrivning och rasstandard. Bedömningsprotokoll och rasbeskrivning för några raser hittar du här:

• Svensk travsport: avelsvärdering av varmblod
• Svenska Islandshästförbundet: avelsbedömningar
• Swedish Warmblood Association: Avelsplan för SWB

Signalement

Hästens signalement är en beskrivning av hästens färg och eventuella tecken på huvud, ben och kropp. Signalementet innehåller också en beskrivning av virvlar och eventuella märkningar. Det finns en signalementsbeskrivning i hästens pass, vilket ska underlätta identifieringen.

Foto: Lisa Chröisty

I passet under sidan ”signalement” står för den här hästen ovan bland annat att den:

• har en centrerad stjärn mitt i pannan
• har dubbla virvlar vid bringan
• samt har ett brännmärke på rumpan som indikerar att han är en Hannoveraner-häst.

Hur pass utfärdas och vilka uppgifter som krävs finns mer information om via länkarna nedan.

Läs mer:

• Hästens pass
• Regler om hästpass – Jordbruksverket

Exteriören är en beskrivning av hästens kroppsbyggnad, den yttre anatomin.

Signalement är en beskrivning av färg, tecken och virvlar som beskriver hästens utseende och anges exempelvis i hästens pass.

Man beskriver kroppsbyggnaden utifrån rasstandard och avelsmål.

När man bedömer exteriören bedöms kroppsbyggnaden utifrån rasstandard. I kroppsbyggnaden ingår till exempel helhetsintryck, huvudets utseende och benens korrekthet.

Exteriören kan ge en indikation på hästens svaga punkter, det vill säga de områden där den löper större risk att utveckla problem. Exteriören kan också indikera om en individ har goda förutsättningar för en viss typ av prestation. Till exempel sägs en lång liggande bog ge bättre förutsättningar för ett långt fjädrande steg.

Vanligast är att man utgår från det protokoll som finns i hästpasset.

Både tecken och virvlar är beskrivningar av hästens utseende som kan användas för att identifiera hästen.

Man bedömer exteriören; kroppsbyggnaden bedöms utifrån rasstandard. I kroppsbyggnaden ingår till exempel helhetsintryck, huvudets utseende och benens korrekthet.

Det går inte att svara på, eftersom det finns en ganska stor variation i önskad exteriör mellan raser och därmed också vad som anses ”fel”.

I rasbeskrivningen finns det beskrivet vad man strävar efter för varje ras. Mycket av de rasbeskrivningarna handlar om önskvärda exteriöra egenskaper, vilket gör att exteriörbedömning är viktig för att veta att man avlar för en förbättrad exteriör. En del av de exteriöra egenskaperna kan indikera om en individ har goda förutsättningar för en viss prestation.