Genetiken bakom rörelsemönster hos häst

DMRT3 är en gen som är viktig för hur nervsystemet styr och koordinerar rörelser i kroppen. Genen påverkar nervceller i ryggmärgen som ingår i de nätverk som samordnar rörelser mellan framben och bakben under förflyttning.

En specifik genetisk variant (en mutation i ett enskilt DNA-baspar) i DMRT3 leder till ett tidigt stopp i proteinets uppbyggnad. Detta gör att proteinet blir förkortat och sannolikt förlorar en del av sin normala funktion i nervsystemet. Detta påverkar hur de nervnätverk som styr gångarter utvecklas och fungerar. DMRT3 är särskilt viktig under utvecklingen av de nervkretsar som styr rytm och samordning i hästens rörelsemönster.

Genen DMRT3 är kopplad till hur hästens stegsekvens koordineras när den rör sig.

Den genetiska varianten verkar kunna:

• påverka övergången mellan trav och galopp
• bidra till stabilare trav vid högre tempo
• möjliggöra alternativa gångarter hos vissa hästar

Detta betyder inte att genen “skapar” en viss gångart ensam, utan att den påverkar de nervnätverk i ryggmärgen som styr och koordinerar rörelser.

Alla hästar kan skritta, trava och galoppera. Dessa är de grundläggande gångarterna som alla hästar använder.

Vissa hästar kan dessutom utföra eller vara specialiserade på alternativa gångarter.

Exempel på alternativa gångarter är:

• tölt (islandshäst)
• passgång
• flygande pass
• running walk (Tennessee Walking Horse)
• foxtrot (Missouri Fox Trotter)

DMRT3-varianten är oftare förekommande hos raser där sådana alternativa gångarter är vanliga. Det gäller till exempel:

• islandshäst
• Tennessee Walking Horse
• Paso Fino
• varmblodiga travhästar

Det är viktigt att förstå att gångarterna inte är identiska mellan raser. De har utvecklats genom både genetisk bakgrund och långvarig selektion för olika typer av rörelsemönster.

DMRT3-varianten verkar vara tillåtande för alternativa gångarter, vilket innebär att den påverkar hur nervsystemet koordinerar stegen mellan framben och bakben. Detta kan göra det lättare för vissa hästar att utföra mer rytmiska gångarter med andra typer av stegsekvenser, men genen avgör inte exakt vilken gångart som uppstår.

Forskning från SLU och Uppsala universitet visar att DMRT3 påverkar en särskild typ av nervceller i ryggmärgen som ingår i de nätverk som koordinerar rörelser mellan framben och bakben under förflyttning.
Detta ger viktig kunskap om hur nervsystemet organiserar och styr rörelsemönster hos ryggradsdjur.

Liknande nervnätverk finns hos många andra djurarter, vilket gör att upptäckten också bidrar till grundforskning om rörelse hos ryggradsdjur i allmänhet.

Studier visar att DMRT3-varianten förekommer i högre frekvens hos travhästar som klarar att trava i hög hastighet utan att övergå i galopp.

Det verkar också som att hästar med två kopior av varianten oftare presterar bra i snabb trav.

Samtidigt är det viktigt att förstå att:

• många gener påverkar prestation
• träning och biomekanik är avgörande
• genen är en del av helheten, inte en ensam förklaring

DMRT3 är en gen som påverkar hur nervsystemet i ryggmärgen koordinerar hästens rörelser. En specifik variant av genen har kopplats till förmågan att trava i hög fart utan att övergå i galopp.

Genetik påverkar flera egenskaper som muskelutveckling, rörelsemönster och kapacitet för uthållighet. Prestation beror dock på många gener tillsammans.

Det beror bland annat på hur nervsystemet är programmerat att koordinera stegen. Variationer i genen DMRT3 kan påverka stabiliteten i trav i hög fart.

Ja, det finns gentester för vissa genetiska varianter, till exempel DMRT3. De kan ge information om förutsättningar men kan inte förutsäga prestation fullt ut.

Det finns ingen enskild “viktigaste gen”. Flera gener påverkar egenskaper som rörelsemönster, muskeltyp och uthållighet, och samverkar med träning och miljö.

Ja, travförmåga har en tydlig genetisk komponent, men den påverkas också av träning, biomekanik och hästens uppväxtmiljö.

Avel bygger på att välja hästar med god prestation och önskade egenskaper. På så sätt ökar sannolikheten att dessa egenskaper förs vidare till nästa generation. Man kan även använda genomisk selektion.

DMRT3-varianten finns i flera raser, bland annat islandshäst, Tennessee Walking Horse, Paso Fino och även i vissa travhästpopulationer.

Båda är viktiga. Genetik sätter förutsättningarna, men träning, foder, management och erfarenhet är avgörande för den faktiska prestationen.

Man bedömer en kombination av härstamning, exteriör, rörelsemönster och tidig träningsrespons. Genetiska tester kan ge viss vägledning men är inte avgörande ensamma.