Hästens miljö
Tygelspänning
Tygelspänning
Hur hårt ska ryttaren hålla i tygeln? Det är en fråga som de flesta ryttare har ställt sig många gånger. Det har varit svårt att få ett exakt svar på den frågan men forskningen har gått framåt.
Idag finns ett verktyg som mäter tygelspänning och forskare har kunnat se skillnader mellan tygelspänning i de olika gångarterna. Det kan du läsa mer om på den här sidan!
En tygelspänningsmätare som sätts fast på tygeln. Foto: Agneta Egenvall
Hur mäts tygelspänning?
Tygelspänning mäts i Newton och är ett mått på mängden dragkraft som skapas i tyglarna mellan ryttarens hand och hästen huvud eller mun. För att mäta tygelspänning används en tygelspänningsmätare som fästs på tygeln. En tygelspänningsmätare gör det möjligt att registrera mängden tygelspänning konstant under ett träningspass. En tygelspänningsmätare kan dock inte avgöra om det är ryttaren eller hästen som ökar eller minskar tygelspänningen under ridpasset.
När man analyserar tygelspänning studerar man bland annat den lägsta tygelspänningen (minvärdet), den högsta tygelspänningen (maxvärdet), medel- och medianvärdet samt variationsbredden (skillnaden mellan minvärdet och maxvärdet) och relaterar dessa värden till vad hästen och ryttaren gör i det ögonblicket.
Korta tyglar och ”kontakt med hästens mun”
När ryttare rider med korta tyglar är det vanligt att ryttaren vill känna en viss mängd grundläggande tygelspänning i handen. Man brukar säga att ryttaren har kontakt med hästens mun och denna kontakt brukar kallas för stöd.
Genom forskning har man sett att olika ryttare rider med olika mängd stöd i tyglarna och att samma ryttare har ungefär samma mängd stöd på olika hästar. Den maximala mängden tygelspänning under ett ridpass har dock visat sig vara olika för samma ryttare beroende på häst.
Hårdare tygelspänning i högre hastigheter
Forskning har även visat att ryttare generellt rider med minst mängd tygelspänning i skritt, mer tygelspänning i trav och mest tygelspänning i galopp. Ryttarens position i sadeln har dock visat sig påverka mängden tygelspänning. Nedsittning i trav och galopp är generellt kopplat till högre tygelspänning än lättridning i trav respektive lätt sits i galopp.
Tygelspänningen är aldrig konstant, den varierar alltid i mängd i takt med hästens stegcykel. För den ridna hästen i trav är tygelspänningen generellt som högst i svävfasen (alla hovar är i luften) och som lägst i stödfasen (ett diagonalt par hovar är i marken). För hästar som travar utan ryttare med inspänningstyglar är förhållandet det omvända). Det sker störst variation i tygelspänning över stegcykeln i galopp, mindre i trav och minst i skritt. Detta beror troligtvis på en viss fasförskjutning mellan ryttarens och hästens rörelser.
Senast uppdaterad: 2021-10-28
Text: Marie Eisersiö, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Läsa mer?
- Forskning: Length and elasticity of side reins affect rein tension at trot (2011)
- Forskning: Stride‑related rein tension patterns in walk and trot in the ridden horse (2015)
- Forskning: Maximum and minimum peaks in rein tension within canter strides (2016)
- Forskning: Rein tension in 8 professional riders during regular training sessions (2015)