Naturlig betäckning

Platsen kan gärna vara inhägnad och bör vara rymlig och fri från saker som hästarna kan skada sig på, ett ridhus eller liknande är mycket lämpligt. Skyddsutrustning som skor med stålhätta, handskar och hjälm är lämpligt att bära.

Det bör också finnas ett stabilt och högt plank där man kan ha sto och hingst på varsin sida för att kontrollera om stoet är brunstigt. Planket ska fungera som skydd både mellan hästarna och mot skötarna.
Det kan vara en fördel om stoet står något lägre än hingsten eftersom det då blir lättare för hingsten att komma upp på stoets rygg och hitta rätt.

Det är mycket viktigt att stoet är ordentligt brunstigt vid naturlig betäckning. Annars finns det risk för att hon slår mot hingsten och att han blir skadad. Hingsthållare brukar i regel kräva att stoet inte har skor på bakhovarna. Som extra säkerhetsåtgärd kan man ha språnglinor eller filttofflor på stoet som skydd om hon skulle slå. Det är dock bekvämare för stoet utan.

Stoet måste visa tydlig brunst

Om hon skulle slå, eller på annat sätt visa att hon inte är redo, ska betäckningen genast avbrytas. Att tvångsbetäcka ett sto är grymt och kan dessutom orsaka svåra skador på både hästar och skötare. Om stoet aldrig blivit betäckt förut och verkar bli skrämt av hingsten kan man använda en brems för att få henne att lugna sig, men gör man det ska man vara helt säker på att hon verkligen är i brunst och att hon har ett befruktningsbart ägg. En mildare form av bremsning är att ta tag i näsborrarna med tummen och pekfingret.

Stoets svans bör vara lindad så att inte hingsten gör sig illa på taglet som kan bli vasst. Den uppsamlade svansen gör det även enklare att styra penis rätt. Betäckning i ändtarmen eller liknande kan leda till blödningar och i värsta fall perforering av bukhinnan, vilket är livshotande. Varje betäckning ökar infektionsrisken, så det vanliga är att man betäcker varannan dag under brunsten. Att göra det oftare är inte mer effektivt.

Rutiner utformade efter hingstens behov

Det är viktigt att rutiner för betäckningen noga utarbetas med tanke på den specifika hingstens behov. Vissa hingstar behöver stå och bekanta sig med stoet innan språnget medan andra tappar intresset om proceduren blir för långdragen. Det är även viktigt att se till att ingen av hästarna eller skötarna kommer till skada.

Fribetäckning

Fribetäckning är vanligt bland islandshästar men förekommer även bland andra raser, framförallt hos kallblodiga raser och ponnyer. Man låter hingsten gå i hagen tillsammans med det sto, ibland flera stycken, som man vill att han betäcker. Hingsten betäcker fritt som han behagar och tillåts av stona. Det är dock inte alla hingstar som kan fribetäcka, de måste vara stabila och lugna och det är viktigt att de inte är för intensiva på stona och kommer till skada. Detsamma gäller för stona så den här metoden ställer höga krav på hästarna.

Gå till Veta mer om insemination och embryotransfer.

Text: Agronom Charlotte Isaksson, ur Uppfödarskolan, Länsstyrelsen Dalarna, 2012-04-24