Hovvård & skoning

Oavsett om hästen hålls skodd eller inte så behöver den regelbundet, ungefär var 6-8 vecka, få sina hovar åtgärdade. Det bör ske av en kunnig, och helst godkänd, hovslagare.

För att hovarna, som är basala delar av kroppen, ska fungera bra behöver du som hästägare vara noga med att hela hästen mår bra. Utfodra hästen med bra foder samt mineraler och omättat fett i lagom mängd då bristsjukdomar kan ge upphov till nedsatt hornkvalitet. Du ska också vara noga med att hästen får rikligt med motion och att den får chans att vänja in sig på de olika underlag den vistas och tränas på. Hästen skall ha ett rent och torrt underlag i sin box eller ligghall.

God hornkvalitet beror på en rad olika aspekter; god hovvård som tar hänsyn till hur hovarna belastas, korrekt utfodring, samt miljön hästens hov vistas i. Vid utebliven hovvård påverkas hoven, och i förlängningen hästens hälsa. Foto: Lisa Chröisty

Innan och efter varje rid- eller körpass ska hästens hovar kratsas ur, oavsett om den är skodd eller inte. Lägg märke till om du ser några skador eller tecken på sjukliga förändringar i hovarna. En av de allvarligaste är fång, en sjukdom som kräver omedelbara åtgärder, oftast från såväl djurägare, veterinär och hovslagare. Den vanligaste sjukdomen är hovböld, en åkomma som drabbar många hästar, vilket kort beskrivs som en bakteriellt orsakad inflammation i hoven. Hovböld orsakas,  på hästar över 3 månaders ålder, av att det uppstått en defekt i hornkapseln där bakterier kunnat leta sig in, vanligtvis i hovens undersida och då framförallt i bärrandens lamellrand.

Läs mer:

• Kunskapssida: Fång
• Kunskapssida: Hovböld

För hästar som tränas och/eller tävlas på exempelvis gräs kan broddar vara nödvändigt för att säkerställa att hästen får grepp i markytan. Men att brodda hästen kan också medföra en ökad risk för skador. Foto: Lisa Chröisty

Under vinterhalvåret kan hästen behöva broddas för att klara av att gå på isiga, frusna, underlag. Likaså om hästen ska tränas eller tävlas på gräs. Samtidigt som broddar är fantastiskt bra ur aspekten att hästen får grepp i markytan, innebär de dock även en skaderisk. Broddtramp kan ge allvarligare skador i kronranden än om hästen trampar sig utan brodd. Dessutom, när hästen rör sig så påverkas hovens glidfas relativt underlaget vid isätt så att exempelvis kotleder, framknän och böjsenor kan få en mer ofysiologisk belastning.

Skruva därför ur broddarna ur hästens skor så snart de inte behövs, och tänk noga igenom vilken typ och antal av brodd som är nödvändig för hästen – vid respektive tillfälle.

Det vanligaste är att hästen har två broddar i trakten på varje sko, men en del hästägare väljer även att sätta broddar i främre delen . Med två broddar får hästen längre glidyta mot underlaget jämfört med fyrbroddat med samma typ av brodd. Att brodda hästen med fyra brodd kan ge bättre grepp mot markytan – men ger även större påfrestning på hästens rörelseapparat. I travet är det vanligt med 6 stycken relativt korta brodd på bakskorna.

Beroende på underlag kan två broddar per hov ge en mindre negativ belastning på ridhästens hov- och kotleder än om du broddar med fyra. Foto: Carin Wrange

För dig som hästägare kan det utöver grundläggande kunskaper i daglig hovvård vara värt att fundera på om du ska gå en kurs i att slå på tappskor. Det ger dig kunskap och trygghet i att själv kunna slå på skor som lossnat i förväg,  utan hjälp från ordinarie hovslagare – förutsatt att hästen inte skadat sin hov i samband med att skon lossnat.

Genom att få tappsko-kompetens kan du även lära dig att med hjälp av en så kallad nittång, eller nitjärn, klämma fast/fästa sömmar som ”rest på sig” – och på så sätt förebygga att skorna lossnar.

För att klara av att ta hand om hovar och slå på en tappsko behövs viss basutrustning hemma i stallet, som:

1. Ett paket söm
2. En liten hammare
3. Rasp
4. Hovkniv
5. Nitjärn eller nittång
6. samt en Hovtång

En förutsättning för att du själv kan slå på en tappsko är att hoven inte får vara för trasig i hovväggarna. I så fall är det bättre att du låter bli och kanske låter gå hästen gå ut i hage med en på- och avtagbar gummisko, så kallade barfota boots, som sätts på hoven (säljs i hästsportaffärer).

Att ha ett tappsko-kit i stallet och själv gå en enkel utbildning inom området kan vara en god idé. Foto: Lisa Chröisty

En uppsättning gamla hästskor

Oavsett om du själv har tappskokompetens eller väljer att ringa ut en hovslagare kan det vara bra att ha en uppsättning av din hästs skor i lager – såväl framskor som bakskor. Ofta fungerar det att spara skorna från föregående skoning, trots att de brukar vara nötta. Dessa kan du, eller en annan hovslagare, slå på i nödfall om hästen tappar en sko som du inte hittar – eller har blivit sned. På så sätt slipper hästen gå oskodd på en hov fram till nästa ordinarie skoning.

Att rikta om hästskor som trampats av snett är ofta svårt, och samtidigt ett viktigt arbete. Därför bör det lämnas åt utbildade hovslagare, inte åt hästägare med eller utan tappsko-kompetens.

Att ha en uppsättning gamla hästskor hemma kan vara bra ifall hästen får en tappsko som inte hittas. Foto: Lisa Chröisty

Även hästar som går barfota, exempelvis föl och unghästar, behöver regelbunden hovvård av en utbildad hovslagare så att inte vinkeln på hovarna blir fel. Foto: Lisa Chröisty

För dig som har hästen barfota kan det vara värdefullt att ha en hovrasp för att kunna fila bort horn som spruckit och börjat släppa. Dock bör du alltid låta en utbildad hovslagare verka och raspa din häst med jämna mellanrum för att säkerställa att hästen belastar sina hovar på ett fysiologiskt bra sätt. En oskodd häst behöver lika mycket omsorg som en skodd häst – då hovvinkel och utflytningar på hovarna påverkar hästens belastning och risken för hovrelaterade skador.

1. Den gamla skons söm-nitar slås upp med klubba och nitklinga/upphuggare eller knipsas av med tång för att lättare kunna få loss skon från hoven.

2a. Skon bräcks loss med bräcktång genom en rörelse åt bägge sidor längs skoarmens riktning.

2b. Man kan även plocka bort söm för söm genom att dra dem ur sömhålet i skon med en tång.

3. Sula och strålfåror rensas med hovkniv. Hovslagaren kontrollerar i detta läge om det finns eventuell röta i strålen.

4. Hoven verkas (kortas ner) främst i tån men även längs sidorna. Detta görs antingen med klinga och träklubba eller med en verktång. Även här kontrollerar hovslagaren om det finns tecken på belastnings-separationer/sprickor, hålvägg, hovböld, fång eller bärrandsröta.

5. Verkningen avslutas med att hovslagaren raspar hoven såväl undertill som längs med hovens sidor samt tå. När verkningen är avslutad kontrollerar hovslagaren att hoven är plan och att hästen belastar den på ett bra sätt.

6a. Nu är det dags att sätta på en sko igen – om hästen ska gå skodd! I vissa fall kan den gamla skon fungera ännu en skoperiod, om den inte är alltför nött. Det beror främst på vilket underlag hästen arbetar på och hur skon är sliten. Oavsett om hästen behöver en ny sko eller ej så behöver den alltid anpassas till hoven.

6b. I de flesta fall riktas (böjs) skon utifrån hovens form och storlek. Antingen ”kallt” med hjälp av ett städ och en hammare, eller genom att initialt värma upp skon i en varm ugn (så kallad ässja) vilket gör skon/järnet enklare att forma mot städet. Den upphettade, riktade skon kan sedan hållas ett kort moment mot hovens bäryta för att kontrollera att den ligger an, fördelar vikten, mot hela hovens bärplan. Varmriktning och tillpassning av skor, så kallad varmskoning, förekommer främst vid skoning i en smedja med särskild utrustning eller av hovslagare med särskild utrustning i sin hovslagarbil. Hovslagaren slipar slutligen av skorna (bilden nedan) för att få bort vassa kanter på skornas utsidor, undvika sultryck längs skons innerkurvatur och ordna t.ex. underlättad överrullning.

6c. En del önskar broddhål i hästens sko. Sådana kan antingen köpas i färdigbeställda skor, eller göras av hovslagaren som på bilden nedan.

7. Skon fästs med söm som slås genom skons sömhål in i hovens vägg. Det är mycket viktigt att sömmen vänds rätt så den kommer ut genom hovväggen på ett sätt som inte skadar hästen. Vissa hästar har tunna hovväggar och kan vara extra känsliga för så kallade sömtryck eller sömstick vilket i värsta fall ger hälta efter skoning. Man börjar alltid med att slå i sömmen närmast tån på såväl in- som utsida. Varje sko bör i normalfallet sitta fast med minst 6 sömmar, tre på varje sida, och sömmarna bör inte spikas i för nära hovens trakt, = bakom hovens bredaste punkt, då det hämmar hovens mekanism.

8. När alla sömmar slagits i klipps spetsarna som sticker ut genom väggen av med en hovtång på hovens utsidor. Under den avklippta sömmen tas horn bort med en fil för att göra plats för nitning.

9. Slutligen nitas alla sömmar fast med nittång alternativt med hammare och nitjärn. Detta är ett viktigt moment för att skon inte ska börja glappa redan efter kort tid – utan hålla ända tills nästa skoning.