infektioner HEADER

Hälsa, skador, sjukdomar

Fästingburna sjukdomar

Fästingburna sjukdomar – Anaplasma och andra

Det viktigaste smittämnet från fästing till häst är Anaplasma phagocytophilum. Den bakterien kan ge sjukdomen akut granulocytär anaplasmos (hette förut ehrlichios) som är relativt vanlig på hästar under sommarhalvåret i fästingtäta delar av landet.

En kort sammanfattning av sidans information finns Här.

Fästing Foto Carin Wrange

Den vanligaste fästingen i Sverige, Ixodes ricinus, kan bära på flera olika bakterier och virus. Vissa kan orsaka sjukdom hos olika djurslag och människa. Foto: Carin Wrange, HästSverige

Hitta på sidan

Anaplasmos

Den vanligaste fästingen i Sverige, Ixodes ricinus, kan bära på flera olika bakterier och virus. Vissa kan orsaka sjukdom hos olika djurslag och människa. Det viktigaste fästingburna smittämnet för hästar i Sverige idag är bakterien  Anaplasma phagocytophilum, och sjukdomen kallas anaplasmos. I sällsynta fall kan hästar bli sjuka av TBE-virus, Tick-borne encephalitis. Importerade hästar kan ha blivit smittade utomlands av andra fästingburna sjukdomar.

Hög feber vid akut anaplasmos

Symtomen på hästar med akut anaplasmos är hög feber, svullna ben, vinglighet, nedsatt allmäntillstånd och aptit. Ibland ses också gulaktiga slemhinnor. Anaplasmos kan behandlas med antibiotika som har snabb effekt på symptomen, men hästen blir också ofta frisk inom en vecka av sig själv, utan antibiotika.
Ett alternativ till antibiotika kan vara att behandla med febernedsättande medel några dagar. Det finns inga vetenskapliga belägg för något kroniskt tillstånd av anaplasmos hos häst i dagsläget.

Hästar blir mycket sällan sjuka av Borrelia

Borrelia är en annan fästingburen bakterie som ofta finns i svenska hästars fästingar utan att hästarna blir sjuka. , I en svensk studie visade sig 20-22 procent av undersökta hästar ha antikroppar mot borrelia, men det kunde inte kopplas till sjukdom eller symtom på sjukdom hos hästarna (Egenvall och medarbetare, 2001). I utländska studier har man försöksinfekterat hästar med Borrelia utan att få fram några tecken på  sjukdom.

Krävs utredning för rätt diagnos

Antikroppar bildas av kroppens immunförsvar då man träffar på ett smittämne, oftast oavsett om smittämnet framkallar sjukdom eller inte. Det är därför inte rätt att basera en diagnos bara på fynd av antikroppar. Speciellt inte när det gäller en bakterie som borrelia som många friska hästar har antikroppar mot och som  inte har en fastställd symtombild hos häst. Att hästen blivit bättre efter antibiotikabehandling är inte heller ett bevis på att hästen hade Borreliainfektion. Om veterinär ändå misstänker att en häst kan ha drabbats av borrelios krävs en ordentlig medicinsk och ortopedisk utredning så att andra mer troliga diagnoser kan uteslutas.

Var restriktiv med antibiotika

Rätt diagnos har blivit viktigare också på grund av att fler och fler bakterier som inte är känsliga för antibiotika, börjar dyka upp även inom djursjukvården. Man ska inte använda antibiotika till lidande som det har liten eller ingen effekt på, som till virussjukdomar, eller för säkerhets skull då man inte lyckats ställa någon säker diagnos, eller i förebyggande syfte. Om antibiotika används på ett felaktigt sätt så ökar risken för utveckling av resistenta bakterier hos både djur och människor.

Nya fästingarter påträffade i Sverige

I slutet av sommaren 2018, som var både varm och torr, påträffades två arter hyalommafästingar, i utvecklat, vuxet stadium för första gången i Sverige – utan att värddjuret haft utlandskontakt.

Arterna kan bära på och sedan sprida smittämnen som vi idag inte har i Sverige. Forskare vid SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) har sedan 2018 samlat in fästingar som djurägarefunnit på sina djur .

Detta för att undersöka om olika nya arter av fästingar har lyckats etablera sig i landet. På SVA:s webbsida finns en karta över vilka olika sorters fästingar som kommit in sedan 2023.

hästens-muskulatur-stärks-av-träning-och-foderTeckning av fästingarten Hyalomma marginatum. Illustration:Disa Eklöf, SVA

Startskottet för en insamling av fästingar med allmänhetens hjälp  var 2018 när en djurägare påträffade en ovanlig fästing under svansen på en häst i Nyköping, Södermanlands län. Fästingen artbestämdes på SVA och visade sig vara en vuxen hane av arten Hyalomma marginatum.

Målet var att samla information om var i landet fästingen fanns och om den bar på nya smittämnen som inte tidigare påträffats i Sverige.

Vanliga i Afrika och i Asien

Hyalomma marginatum, flyttfågelfästing, och H. rufipes är två fästingarter som är vanliga i områden kring medelhavet (H. marginatum,) och i stora delar av Afrika samt i vissa områden i Asien (H. rufipes). I Sverige har arterna endast rapporterats som nymfer på fåglar tidigare.

Första året registrerades 41 exemplar av vuxna hyalommafästingar som hittats på hästar, nötkreatur eller människor. Fyndplatserna var spridda från Skåne i söder till Dalarna och Gästrikland i norr. Ingen av människorna eller djuren hade varit utomlands de senaste två månaderna innan fästingen hittades.
I 20 fall skickades fästingen in till SVA för morfologisk identifiering och analys av smittämnen. Resterande fall artbestämdes till släktnivå via inskickade bilder.

Vilka smittämnen fästingarna bära på?

Fästingarna undersöktes för smittämnen som kan överföras till djur eller människor. Smittor som hyalommafästingar kan överföra till hästar och som kan ge allvarlig sjukdom är parasiterna som kan ge piroplasmos, Theileria equi och Babesia caballi.

Ingen av dessa påvisades hos fästingarna som samlades in. Andra smittämnen, som är viktiga för människor, är viruset som ger krim-kongo blödarfeber och en bakteriesort som kallas rickettsier. Ingen undersökt fästing bar på smittämnet för krim-kongo blödarfeber.

Däremot påvisades rickettsier i 12 av 20 fästingar. Rickettsia aeschlimannii, en bakterie som hör till fläckfebergruppen, identifierades hos elva av fästingarna. Den brukar inte orsaka symtom hos hästar eller andra tamdjur, men det finns enstaka rapporter av sjukdom hos människor i Medelhavsområdet.

SVA har inga uppgifter om att människor eller djur blivit sjuka efter att ha blivit bitna av de insamlade hyalommafästingarna. Detta kan också bero på att fästingarnas togs bort efter en ganska kort tid.

– Vårt föränderliga klimat med ökad värme kan göra att dessa två hyalommaarter kommer att utvecklas till vuxet stadium och reproducera sig i norra Europa. Vi behöver därför utvärdera vilka risker som är kopplade med den utökade geografiska spridningen av dessa fästingarter och fästingburna smittämnen i Sverige och i Norden, säger forskarna vid SVA.

Resultaten är ett bevis på hur ett effektivt samarbete mellan SVA och allmänheten kan bidra och forskarna riktar ett stort tack till alla som skickat in fästingar och visat intresse för insamlingen. Idag fortsätter övervakningen bland annat genom projektet som SVA bedriver tillsammans med allmänheten.

Riktlinjer från Veterinärförbundets Hästsektions normgrupp

Norm om ”Granulocytär anaplasmos hos häst (fd ehrlichios)” (antagen 2012)

Anaplasma phagocytophilum ger en fästingburen infektion som oftast förlöper utan symtom (subkliniskt) hos hästar.

En preliminär diagnos av akut granulocytär anaplasmos hos häst kan ställas på kliniska symtom (feber, apati, inappetens, eventuellt ödem, ataxi, ikteriska slemhinnor, typiska blodbildsförändringar). Diagnosen kan konfirmeras i akut skede genom påvisande av bakterien i blodet genom PCR (polymerase chain reaction) eller mikroskopering (inklusionskroppar i neutrofila granulocyter). Diagnosen kan konfirmeras i efterhand genom ett positivt parprov för serologi (negativt prov eller låg titer i första provet taget i akut skede, följt av en markant ökning av titer i andra provet taget efter 10-14 dagar).

Infektionen kan vara självläkande. Symtomen vid akut granulocytär anaplasmos kan ofta lindras med antiinflammatorisk behandling. Om antimikrobiell behandling väljs är förstahandsval enligt litteraturen oxitetracyklin intravenöst. Biverkningsrisker ska då beaktas. I Sverige saknas idag (februari 2012) tetracyklinpreparat inregistrerade för häst och vid användning av antibiotikum som registrerats för andra djurslag ska gällande lagstiftning avseende behandlingsdokumentation och slaktkarens följas.

Så kallad kronisk granulocytär anaplasmos/ehrlichios finns inte definierat hos häst. Det innebär att inga säkerställda diagnoskriterier finns och diagnosen kan inte anses vedertagen. Hos försöksinfekterade icke antibiotikabehandlade hästar har bakterien påvisats, men utan att symtom sågs. En betydande andel av svenska hästar hade en positiv antikroppstiter, men koppling kunde inte påvisas mellan positiv antikroppstiter och symtom hos hästar. Det saknas evidens för att två eller flera förhöjda titrar mot anaplasma skulle vara förknippat med pågående sjukdom eller lidande. Det saknas vidare evidens för att antibiotikabehandling skulle vare sig påverka den serologiska titern eller påstådda kliniska tecken på kronisk anaplasmos/ehrlichios.

Observera att vid behandling med tetracyklin kan andra effekter än den rent antimikrobiella ge en klinisk förbättring, vilket kan vilseleda tolkningen av diagnos och behandlingsresultat. Tetracykliner har t ex antiinflammatorisk effekt och effekter på stödjevävnad, som förhindrande av nedbrytning av bindväv och brosk. Sammantaget innebär detta att det saknas stöd för antibiotikabehandling mot kronisk anaplasmos/ehrlichios hos häst.

Norm om ”Borrelios hos häst” (antagen 2012, reviderad senast 2023)

Smittämnet [Borrelia] återfinns i fästingar i Sverige. Borrelia infekterar hästar i Sverige och i många andra länder, vilket har visats genom en relativt hög seroprevalens. Dock har man inte lyckats framkalla sjukdomen i infektionsförsök. Smittämnet har påvisats i hästar vid försöksinfektion, men inga patologiska förändringar kunde knytas till fynden. Samband mellan exponering (seropositivitet) och sjukdomstecken har inte heller kunnat visas och många friska hästar är seropositiva. Att ställa diagnos med påvisande av antikroppar kan inte anses vara korrekt, då undersökningar visar att många hästar bär på antikroppar mot borrelia utan att det kan kopplas till något symtom. Sällsynta fall av neuroborrelios, uveit och kutant lymfom som associerats till Borrelia burgdorferi infektion finns beskrivna hos häst. I samtliga sjukdomsfall är dock en pre mortem diagnos mycket svår att fastställa. Sammantaget innebär detta att det idag inte finns stöd för antibiotikabehandling mot borrelios hos häst baserat på serologi.

Kort sammanfattat:

  • Hästar kan drabbas av sjukdomar som anaplasmos efter att ha blivit bitna av fästingar. Dessa sjuk-domar kan leda till symtom som feber, slöhet, och nedsatt allmäntillstånd.
  • Regelbunden fästingkontroll och användning av fästingmedel är viktiga för att skydda hästar från infektioner. Det rekommenderas också att hålla betesmarker så fästingfria som möjligt genom att klippa gräs och ta bort buskage
  • Om en häst visar tecken på en fästingburen sjukdom, är snabb veterinärvård avgörande. Blodprov kan användas för att diagnostisera Anaplasma, och behandling kan inkludera antibiotika

Tips på vidare läsning:

Senast uppdaterad 2026-11-02
Text: Gittan Gröndahl, statsveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.