Hästens miljö

Risk för resistens

Risk för resistens

Den kraftiga överanvändningen av avmaskningsmedel under 70-, 80- och 90-talen har resulterat i att vissa av hästens maskar har utvecklat resistens. I Sverige finns det en utbredd resistens hos små blodmaskar och spolmask.

De avmaskningsmedel mot rundmask som finns att tillgå för häst tillhör tre substansgrupper:

  • 1) bensimidazoler med fenbendazol och febantel
  • 2) makrocykliska laktoner med ivermektin och moxidektin
  • 3) tetrahydropyrimidiner med pyrantel

Dessa tre substansgrupper utövar sin egen unika effekt mot parasiten och ingen är effektiv mot alla hästens rundmaskar. Det är därför viktigt att diagnostisera vilken parasit hästen är infekterad med för att kunna välja rätt avmaskningsmedel.

Små blodmaskar är vanligen resistenta mot avmaskningsmedel av typen bensimidazoler och i vissa fall mot pyrantel. Spolmask är ofta resistent mot makrocykliska laktoner och ibland har även pyrantel en sviktande effekt.

Resistens måste förebyggas

När väl resistens har etablerat sig inom en maskpopulation finns det inget som tyder på att maskarna någonsin skulle kunna bli känsliga mot den aktuella substansen igen. Därför är det angeläget att arbeta med att förebygga utveckling av resistens.

Det finns olika metoder för att undersöka förekomsten av resistens. Den enda fältmetoden som används för att undersöka effekten av maskmedel hos häst är så kallad Faecal Egg Count Reduction Test (FECRT). Träckprov från en grupp hästar undersöks då före avmaskning och 14 dagar efter avmaskning. Antalet maskägg före och efter avmaskning jämförs, och den procentuella reduktionen kan räknas ut. Om effekten understiger 90-95 procent så finns det anledning att misstänka resistens.

Utgör ett hot mot kontroll

Utan tvekan utgör resistens mot avmaskningsmedel ett hot mot effektiv kontroll och behandling av parasitinfektioner. Det är inga nya substanser för häst på väg ut på marknaden från läkemedelsindustrin och därför måste de medel som finns att tillgå användas restriktivt. Alla avmaskningsmedel till häst är sedan flera år receptbelagda vilket förmodligen har bidragit till ett mer återhållsamt bruk av dessa läkemedel.

Något som anses ha betydelse för resistensutveckling är den del av maskpopulationen som inte selekteras vid avmaskning, exempelvis ägg/larver som finns i gräset vid tiden för avmaskning. Denna del av maskpopulationen kallas på engelska för ”refugia”. Man tänker sig att resistenta larver/ägg späds ut av parasiter i ”refugia”.  Ju större andel av den totala maskpopulationen som befinner sig i ”refugia”, desto långsammare tror man att resistens utvecklas.

Text: Eva Tydén, docent, Inst för biomedicin och veterinärmedicinsk folkhälsovetenskap, SLU, eva.tyden@slu.se och Eva Osterman Lind, leg vet, DVM, Parasitologisk diagnostik, SVA, eva.osterman-lind@sva.se

2019-04-25