Hästens miljö

Få parasiter i mockad hage

Få parasiter i mockad beteshage

Att regelbundet mocka en beteshage gör stor skillnad på förekomst av parasiter. Antalet blodmasklarver var betydligt lägre i en mockad beteshage jämfört med en omockad. Det visar ett examensarbete vid SLU som gjorts av hippologen Helena Thorolfson Rainamo.

Syftet med studien var att undersöka om regelbunden manuell mockning av beteshage kan minska parasitsmitta, bland annat förekomst av blodmasklarver, och på så sätt vara ett effektivt komplement till avmaskning för hållbar parasitkontroll.  Det visade sig att mockning två gånger per vecka var tillräckligt för att reducera antalet larver i gräset.

Trots att det endast var tre hästar som ingick i studien och att de inte utsöndrade så mycket ägg var resultaten entydiga. Studien visade att mockning av beteshage två gånger i veckan var mycket effektivt för att minimera antalet blodmasklarver i gräset.

träckhög-hästbete-hage-cgw

Regelbunden mockning av beteshage gör stor skillnad på parasittrycket. Foto: Carin Wrange

Alla hästar bär på parasiter

Så gott som alla hästar är infekterade med parasiter. Blodmaskar är de parasiter som är vanligast. De delas upp i stora (Strongylusspecies) och små (Cyathostominae) blodmaskar. Hästens vanligaste parasit är Cyathostominae. Hästarna smittas när de betar gräs på infekterade beten. Parasiterna ger vanligtvis inga symtom men under vissa omständigheter kan deorsaka allvarliga hälsoproblem hos den infekterade hästen, som till exempel avmagring, diarré och kolik, samt larval cyathostominos.

Tidigare rutiner för att kontrollera parasiter innebar främst regelbunden avmaskning av alla hästar var åttonde vecka. Detta resulterade i en kraftigt minskad förekomst av S. vulgaris. Men den intensiva användningen av anthelmintika (avmaskningsmedel) ledde också till att flera av hästens parasiter utvecklade resistens mot anthelmintika, däribland Cyathostominae. Sedan år 2007 rekommenderas därför selektiv avmaskning i Sverige.

Att parasiterna har utvecklat resistens mot anthelmintika innebär ett hot mot hästens hälsa. Nya medel för att bekämpa parasiter hos hästar har inte tagits fram sedan 1990-talet. Detta innebär att behovet av att utveckla alternativa metoder för parasitkontroll är mycket stort.

foto Eva Tydn SLU(1)_210

Stor blodmask är den farligaste parasiten för hästar. Foto: Eva Tydén

Tre hästar ingick i studien

Studien med mockning utfördes på en gård i Knivsta kommun, Uppsala län. En betesmark på cirka tre hektar där hästar inte betat på två år, delades upp och stängslades till två jämförbara hagar.
Tre hästar med känd äggutskiljning av blodmask släpptes ut den 18 juni. Hästarna flyttades mellan hagarna vartannat dygn, så att de vistades lika mycket i båda hagarna. En vecka in i juli utgick en häst på grund av brist på bete. De två övriga hästarna betade till den 24 juli.

Under samma tid mockades den ena hagen manuellt två gånger per vecka. Gräsprover togs från båda hagarna varannan vecka från betessläpp till och med oktober. Träckprov från hästarna analyserades vid två tillfällen under säsongen. Hästarna var tre valacker av varmblodstyp i olika åldrar.
Hästarna som ingick i studien utsöndrade mellan 300–750 EPG av blodmask när de släpptes i ut i beteshagarna den 18 juni. Träckprover analyserades igen i samband med att hästarna flyttades. Studiens frågeställning var hur mockning av beteshage påverkar antalet infektiösa larver, L3-larver, i gräset. Resultatet av studien visade att antalet blodmasklarver (L3-larver) i gräset var betydligt lägre i den mockade hagen jämfört mot den omockade hagen.
Den här studien var den första i Skandinavien att mäta effekten av beteshygieniska åtgärder på hästbete.

IMG_6464(2)_300

En av beteshagarna mockades för hand två gånger per vecka. Foto: Carin Wrange

Larver påträffades tidigt

Temperatur och nederbörd påverkar larvernas utveckling och överlevnad, därför är väderlek av betydelse för studiens resultat. Redan i det första gräsprovet, som togs i början av det 15:e dygnet, påträffades en liten mängd infektiösa larver i den omockade beteshagen. Hästarna hade endast gått i hagen i två veckor, vilket innebar en relativt snabb utveckling från ägg till infektiös L3-larv sett i relation till de två till fyra veckor som SVA (2016) beskriver som en normal utvecklingstid. Väderförhållandena under den perioden var optimala för utvecklingen av larverna. Det är viktigt att vidta åtgärder för att avlägsna träcken innehållande ägg, innan de utvecklas till L3-larver, eftersom det är då de rör sig från träckbollarna ut i gräset. I den mockade hagen påträffades larver vid endast två tillfällen. En annan fördel med att mocka betet är att betesytan ökar, eftersom ratorna blir färre.

Under den torra perioden påträffades inga larver alls i gräsproverna. När nederbörden ökade under andra halvan av augusti påträffades stora mängder larver. Den första större nederbördsmängden, på totalt 15,6 millimeter, inträffade lite mer än två veckor innan det högsta antalet påträffade L3-larver noterades. Regnet antas vara den viktigaste bidragande orsaken till den stora mängden larver i gräset. Fuktig väderlek med temperaturer kring 10-25 ? är de mest gynnsamma för larvernas utveckling.

tjock-häst-på-bete-cgw

Tre hästar ingick i studien om mockning av beteshage. Foto: Carin Wrange

Varierar mellan olika individer

Hästarna som ingick i studien hade en äggutskiljning över det tröskelvärde där SVA rekommenderar avmaskning. Det troliga är att antalet larver i gräset skulle vara lägre i en population med lägre äggutskiljning hos hästarna. De två hästar som betade hela perioden låg närmare tröskelvärdet än den häst som lämnade betet tidigare. Om häst nummer tre hade varit kvar i hagen längre tid skulle förekomsten av larver troligen ha varit högre, eftersom den hästen ensam hade en äggutskiljning som var mer än dubbelt så stor som de andra två hästarna tillsammans.

Äggutskiljning hos hästar varierar mellan olika individer. Att identifiera individer med hög äggutskiljning och avmaska dessa för att minska smittspridning är en viktig åtgärd att minska parasittrycket. Att förhindra ett högt smittryck på sommaren kräver en genomtänkt betesplan för att skydda betesmarkerna.

Många anläggningar som håller hästar, har inte tillgång till stora markytor i förhållande till antal hästar. Ett grundläggande problem är därför begränsad tillgång av betesmark vilket medför att överbetning av beteshagar bidrar till parasitspridning. När hästarna betar närmare träckhögarna ökar risken för parasitinfektion. Att använda grusade hagar skulle kunna vara ett alternativ, eftersom hästarna får i sig larverna då de betar gräs och därmed stoppas smittspridningen i en grusad hage eller i en hage som saknar gräs.

Läs hela examensarbetet om mockning av beteshage.