Hästens miljö

Invärtes parasiter

Invärtes parasiter

Hästens vanligaste parasiter är små blodmaskar (Cyathostominae), stora blodmaskar (Strongylus spp.), spolmask (Parascarsis spp.) och bandmask (A. perfoliata). Hästar kan även infekteras med springmask och fölmask

Under sommaren deponeras maskägg från infekterade hästar och när temperaturen stiger utvecklas dessa ägg till larvstadier vilka kan infektera nya betande hästar. Smitta kan övervintra i hagarna men det är framförallt under den innevarande säsongen som smittrycket byggs upp.
Sent på sommaren och tidig höst kan tusentals masklarver finnas i varje kilo gräs, speciellt i samband med värme och regn.

Små blodmaskar (Cyathostominer) är hästens vanligaste parasiter och det finns ett fyrtiotal arter beskrivna hos häst varav tio är allmänt förekommande. De vuxna maskarna lever i hästens grovtarm och hästarna smittas när de äter infektiösa larver på ett smittat bete. Alla hästar är infekterade med vilande larvstadier. De är svåra att helt eliminera med maskmedel. Dessa larver utvecklas successivt till nya vuxna maskar.
Små blodmaskar ansågs tidigare vara i det närmaste oskadliga, men studier framförallt i England har visat att larverna kan orsaka ett allvarligt tillstånd (larval cyathostominos) när tusentals larver som befunnit sig i vila i tarmväggen samtidigt aktiveras och tar sig ut i tarminnehållet. Framförallt drabbas unghästar och den typiska tiden på året är vårvintern. Symtom i form av kraftig viktminskning, diarré, ödem och kolik kan ses hos hästen.

Stora blodmasken (Strongylus vulgaris) betraktas som hästens mest skadliga parasit. Under flera månader på hösten/vintern befinner sig larvstadier av parasiten i blodkärlen som försörjer tarmen, vilket ger upphov till inflammation av kärlen, framförallt främre krösroten. Detta kan orsaka kolik. På grund av larvernas vandring i blodkärlen är livscykeln lång, inte förrän fem till sju månader efter infektion kan ägg detekteras i träcken. Förekomsten av stor blodmask tycks oroande nog ha ökat under senare år, vilket kan hänga ihop med att många avmaskar enbart utifrån resultat av äggräkning, det vill säga man undersöker inte för stor blodmask. Vid analys av träck är det därför viktigt att begära odling eller annan analys för att få besked om förekomst av stor blodmask.

Spolmask (Parascaris equorum) är hästens största inälvsparasit och också den viktigaste under det första levnadsåret. Med stigande ålder utvecklas immunitet och det är ovanligt med kraftiga spolmaskinfektioner hos vuxna hästar. Det är de vuxna maskarna i tunntarmen som är skadliga för föl och unghästar. Masken lever i tunntarmen och producerar rikligt med ägg som kommer ut på betet med avföringen. Dessa ägg kan leva i miljön i många år och utgöra smittkälla för kommande generationer av föl.
Vanligt förekommande symtom är dålig tillväxt, nedsatt aptit, bukighet och matt hårrem. Stora mängder spolmask kan även orsaka blockering av tarmen, i värsta fall med bristning av tarmen som följd.

Bandmasken (Anoplocephala perfoliata) är 4-8 cm lång och dess fortlevnad är beroende av en mellanvärd, ett horn- eller pansarkvalster (Oribatida), som finns i gräset.  Kvalstret är en så kallad mellanvärd i vilken delar av larvernas utveckling sker. Bandmask finns hos hästar i alla åldrar och det har visats i studier både från England och från Sverige att det finns en koppling mellan infektion med bandmask och kolik.

Styngflugor (Gasterophilus spp) lägger ägg på hästens päls under sommaren. Larverna från äggen vandrar genom hästens mun till magsäcken eller första delen av tarmen för att övervintra. När larverna befinner sig i munnen kan hästen tillfälligt visa tecken på obehag. I magsäcken orsakar de däremot knappast någon skada. Styngflugelarver kan inte påvisas genom träckprov.
Den viktigaste åtgärden för att undvika att hästen får i sig styngflugelarver är att skrapa bort äggen från pälsen så fort de kommer om sommaren. Använd till exempel  ryktsten, rakhyvel, ögonbrynskniv, specialkniv eller en grov kökssvamp fuktad med saltvatten.

Länkar:

Här kan du få fördjupad kunskap om hästens invärtes parasiter i ett antal vetenskapliga artiklar: