Hästens miljö

Invärtes parasiter

Invärtes parasiter

Hästens vanligaste parasiter är små blodmaskar (Cyathostominae), stora blodmaskar (Strongylus spp.), spolmask (Parascarsis spp.) och bandmask (A. perfoliata).

Under sommaren deponeras maskägg från infekterade hästar och när temperaturen stiger utvecklas dessa ägg till larvstadier vilka kan infektera nya betande hästar. Smitta kan övervintra i hagarna men det är framförallt under den innevarande säsongen som smittrycket byggs upp.
Sent på sommaren och tidig höst kan tusentals masklarver finnas i varje kilo gräs, speciellt i samband med värme och regn.

Små blodmaskar (Cyathostominer) är hästens vanligaste parasiter och det finns ett fyrtiotal arter beskrivna hos häst varav tio är allmänt förekommande. De vuxna maskarna lever i hästens grovtarm och hästarna smittas när de äter infektiösa larver på ett smittat bete. Alla hästar är infekterade med vilande larvstadier. De är svåra att helt eliminera med maskmedel. Dessa larver utvecklas successivt till nya vuxna maskar.
Små blodmaskar ansågs tidigare vara i det närmaste oskadliga, men studier framförallt i England har visat att larverna kan orsaka ett allvarligt tillstånd (larval cyathostominos) när tusentals larver som befunnit sig i vila i tarmväggen samtidigt aktiveras och tar sig ut i tarminnehållet. Framförallt drabbas unghästar och den typiska tiden på året är vårvintern. Symtom i form av kraftig viktminskning, diarré, ödem och kolik kan ses hos hästen.

Stora blodmasken (Strongylus vulgaris) betraktas som hästens mest skadliga parasit. Under flera månader på hösten/vintern befinner sig larvstadier av parasiten i blodkärlen som försörjer tarmen, vilket ger upphov till inflammation av kärlen, framförallt främre krösroten. Detta kan orsaka kolik. På grund av larvernas vandring i blodkärlen är livscykeln lång, inte förrän fem till sju månader efter infektion kan ägg detekteras i träcken. Förekomsten av stor blodmask tycks oroande nog ha ökat under senare år, vilket kan hänga ihop med att många avmaskar enbart utifrån resultat av äggräkning, det vill säga man undersöker inte för stor blodmask. Vid analys av träck är det därför viktigt att begära odling eller annan analys för att få besked om förekomst av stor blodmask.

Spolmask (Parascaris equorum) är hästens största inälvsparasit och också den viktigaste under det första levnadsåret. Med stigande ålder utvecklas immunitet och det är ovanligt med kraftiga spolmaskinfektioner hos vuxna hästar. Det är de vuxna maskarna i tunntarmen som är skadliga för föl och unghästar. Masken lever i tunntarmen och producerar rikligt med ägg som kommer ut på betet med avföringen. Dessa ägg kan leva i miljön i många år och utgöra smittkälla för kommande generationer av föl.
Vanligt förekommande symtom är dålig tillväxt, nedsatt aptit, bukighet och matt hårrem. Stora mängder spolmask kan även orsaka blockering av tarmen, i värsta fall med bristning av tarmen som följd.

Bandmasken (Anoplocephala perfoliata) är 4-8 cm lång och dess fortlevnad är beroende av en mellanvärd, ett horn- eller pansarkvalster (Oribatida), som finns i gräset.  Kvalstret är en så kallad mellanvärd i vilken delar av larvernas utveckling sker. Bandmask finns hos hästar i alla åldrar och det har visats i studier både från England och från Sverige att det finns en koppling mellan infektion med bandmask och kolik.

Styngflugor (Gasterophilus spp) lever under några veckor på sommaren. Honorna lägger karaktäristiska gulvita ägg på hästens hårrem, ofta på frambenen och vid ganascherna. Larverna upptas via munnen och övervintrar i hästens magsäck eller i början av tarmen. I magsäck/tarm orsakar larverna knappast någon skada och därför behöver man i regel inte avmaska mot dessa.

Läs mer om hur du planerar för parasitfria beten

Bandmask vanligare hos häst med kolik

Det görs en hel del forskning kring förekomst av hästens parasiter, såväl i Sverige som i andra länder. Resistens hos flera på marknaden sålda preparat kräver nytt tänkande hos hästägare.

Förebyggande åtgärder är den framtida lösningen för att undvika ökad resistens. Betesputsning, anläggning av grus eller sand i rasthagar samt sambetning med andra djurslag är bra åtgärder. Betesmarker behöver dessutom få vila ibland eller plöjas upp och sås om. Inga maskar kan överleva i en hage som varit hästfri i två år.

Här kan du få fördjupad kunskap om hästens invärtes parasiter i ett antal vetenskapliga artiklar.

Prevalence and control of strongyle nematode infections of horses in Sweden
Doktorsavhandling 2005 vid SLU inom parasitologi av Eva Osterman Lind. Eva är numera verksam vid parasitologen vid SVA i Uppsala.

Epidemiology of Anaplocephala perfoliata infection in foals on a stud farm in south-western Sweden
Artikel i Veterinary Parasitology 1998. Författare: Johan Höglund, Olle Nilsson, Britt-Louise Ljungström, Johan Hellander, Eva Osterman Lind och Arvid Uggla.

Parascaris equorum in foals and in the environment on a Swedish stud farm with notes on treatment failure of ivermectin.
Artikel i Veterinary Parasitology 2008. Författare: Kristina Lindgren, Örjan Ljungvall, Olle Nilsson, Britt-Louise Ljungström, C. Lindahl och Johan Höglund.

Ur Fass.se om djurläkemedel
Författare: Johan Höglund, SLU

Sviktande avmaskningseffekt av pyrantelpamoat hos häst
Artikel i Svensk Veterinärtidning nr 6 2011 Författare: Johan Höglund, Bitte Ljungström och Katarina Gustafsson.

Ivermektin saknar effekt mot spolmask
Artikel i Travhästuppfödaren nr 3 2007 av Örjan Ljungvall, Johan Höglund, Catarina och Ceve Linde, Kristina Lindgren och Bitte Ljungström.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) for the detection of antibodies to Anoplocephala perfoliata in horse sera
Artikel i Veterinary Parasitology 1995. Författare: Johan Höglund, Britt-Louise Ljungström, Olle Nilsson och Arvid Uggla

Bandmasken – vad vet vi idag?
Artikel i Travhästuppfödaren nr 3 2004. Författare: Arvid Uggla och Johan Höglund