Hovvård & skoning

Oavsett om hästen hålls skodd eller inte så behöver den regelbundet, ungefär var 6-8 vecka, få sina hovar åtgärdade. Det bör ske av en kunnig, och helst godkänd, hovslagare.

För att hästens hovar ska fungera bra behöver du som hästägare vara noga med att ge hästen bra foder samt mineraler i lagom mängd, då detta påverkar hovens tillväxt och kvalitet. Du ska också vara noga med att hästen får vara ute mycket och tränas på varierande underlag, samt att den har ett rent och torrt underlag i sin box eller ligghall.

God hovkvalitet beror på en rad olika aspekter; god hovvård, korrekt utfodring, hållbar belastning samt miljön hästens hov vistas i. Foto: Lisa Chröisty

Innan varje rid- eller körpass ska hästens hovar kratsas ur, oavsett om den är skodd eller inte. Lägg märke till om du ser några skador eller förändringar i hovarna. Hästar kan få allvarliga skador och sjukdomar – just i sina hovar. En av de allvarligaste är fång, en sjukdom som kräver omedelbara åtgärder från såväl veterinär som hovslagare. Även hovböld är en åkomma som drabbar många hästar, vilket kort beskrivs som en bakteriell inflammation i hoven. Hovböld är en av de vanligaste orsakerna till hälta hos hästar i alla åldrar och kan bland annat orsakas av att hästen trampat ned på en sten eller pinne.

För hästar som tränas och/eller tävlas på gräs kan broddar vara nödvändigt för att säkerställa att hästen får grepp i markytan. Men att brodda hästen medför också ökad risk för skador. Foto: Lisa Chröisty

Under vinterhalvåret kan hästen behöva broddas för att klara av att gå på isiga underlag. Likaså om hästen ska tränas eller tävlas på gräs. Samtidigt som broddar är fantastiskt bra ur aspekten att hästen får grepp i markytan, innebär de dock även en skaderisk. Broddtramp kan exempelvis ge skador i kronranden, så att horntillväxten påverkas.

Skruva därför ur broddarna ur hästens skor så snart de inte behövs, och tänk noga igenom vilken typ av brodd som är nödvändig för hästen – vid respektive tillfälle.

Det vanligaste är att hästen har två broddar i trakten på varje sko, men en del hästägare väljer även att sätta broddar i främre delen . Med två broddar får hästen längre glidyta mot underlaget jämfört med fyrbroddat. Att brodda hästen med fyra brodd kan ge bättre grepp mot markytan – men ger även större påfrestning på hästens hov- och kotleder.

Två broddar per hov ger mindre belastning på hästens hov- och kotleder än om du broddar med fyra. Foto: Carin Wrange

För dig som hästägare kan det utöver grundläggande kunskaper i daglig hovvård vara värt att fundera på om du ska gå en kurs i att slå på tappskor. Det ger dig kunskap och trygghet i att själv kunna slå på skor som lossnat i förväg,  utan hjälp från ordinarie hovslagare – förutsatt att hästen inte skadat sin hov i samband med att skon lossnat.

Genom att få tappsko-kompetens kan du även lära dig att med hjälp av en så kallad nittång klämma fast sömmar som ”rest på sig” – och på så sätt förebygga att skorna lossnar.

För att klara av att ta hand om hovar och slå på en tappsko behövs viss basutrustning hemma i stallet, som:

1. Ett paket söm
2. En liten hammare
3. Rasp
4. Nitjärn och nittång
5. Samt en hovtång

En förutsättning för att du själv kan slå på en tappsko är att hoven inte får vara trasig i hovväggarna. I så fall är det bättre att du låter bli och kanske låter gå hästen gå ut i hage med en på- och avtagbar gummisko som sätts på hoven (säljs i hästsportaffärer).

Att ha ett tappsko-kit i stallet och själv gå en enkel utbildning inom området kan vara en god idé. Foto: Lisa Chröisty

En uppsättning gamla hästskor

Oavsett om du själv har tappskokompetens eller väljer att ringa ut en hovslagare kan det vara bra att ha en uppsättning av din hästs skor i lager – såväl framskor som bakskor. Ofta fungerar det att spara skorna från föregående skoning, trots att de brukar vara nötta. Dessa kan du, eller en annan hovslagare, slå på i nödfall om hästen tappar en sko som du inte hittar – eller har blivit sned. På så sätt slipper hästen gå oskodd fram till nästa ordinarie skoning.

Att rikta om hästskor som trampats av snett är ofta svårt, och samtidigt ett viktigt arbete. Därför bör det lämnas åt utbildade hovslagare, inte åt hästägare med eller utan tappsko-kompetens.

Att ha en uppsättning gamla hästskor hemma kan vara bra ifall hästen får en tappsko som inte hittas. Foto: Lisa Chröisty

Även hästar som går barfota, exempelvis föl och unghästar, behöver regelbunden hovvård av en utbildad hovslagare så att inte vinkeln på hovarna blir fel. Foto: Lisa Chröisty

För dig som har hästen barfota kan det vara värdefullt att ha en hovrasp för att kunna fila bort små sprickor i hornet närmast sulan. Dock bör du alltid låta en utbildad hovslagare verka och raspa din häst med jämna mellanrum för att säkerställa att hästen belastar sina hovar på ett riktigt sätt. En oskodd häst behöver lika mycket omsorg som en skodd häst – då vinkeln på hovarna påverkar hästens belastning och på så vis välfärd.

1. Nitarna på den gamla skon slås bort med klubba och nitklinga eller med tång som knipsar av varje nit för att kunna få loss skon från hoven.

2a. Skon bräcks loss med bräcktång genom en rörelse åt bägge sidor längs skoarmen.

2b. Man kan även plocka bort söm för söm genom att dra dem ur sömhålet i skon med en tång.

3. Sula och strålfåror rensas med hovkniv. Hovslagaren kontrollerar i detta läge om det finns eventuell röta i strålen.

4. Hoven verkas (kortas ner) främst i tån men även längs sidorna. Detta görs antingen med klinga och träklubba eller med en verktång. Även här kontrollerar hovslagaren om det finns tecken på hovböld, fång eller bärrandsröta.

5. Verkningen avslutas med att hovslagaren raspar hoven såväl undertill som längs med hovens sidor samt tå. När verkningen är avslutad kontrollerar hovslagaren att hoven är plan och att hästen belastar den på ett bra sätt.

6a. Nu är det dags att sätta på en sko igen! I vissa fall kan den gamla skon fungera ännu en skoperiod om den inte är alltför nött. Det beror främst på vilket underlag hästen arbetar på och hur och var den är sliten. Om hästen behöver en ny sko behöver den anpassas till hoven.

6b. I de flesta fall riktas (böjs) skon utifrån hovens form och storlek. Antingen med hjälp av ett städ och en hammare, eller genom att värma upp skon i en varm ugn (så kallad ässja) vilket gör skon enklare att forma. Den upphettade, riktade skon hålls sedan ett kort moment mot hovens bäryta för att kontrollera att den ligger an hela hovytan. Värmning av skor, så kallad varmskoning, förekommer främst vid skoning i en smedja med särskild utrustning eller av hovslagare med särskild utrustning i sin hovslagarbil. För de hästar som behöver slipar hovslagaren slutligen skorna för att ordna t.ex. överrullning.

6c. En del önskar broddhål i hästens sko. Sådana kan antingen köpas i färdigbeställda skor, eller göras av hovslagaren som på bilden nedan.

7. Skon fästs med söm som slås genom skon in i hovens yttervägg. Det är mycket viktigt att sömmen vänds rätt så den kommer ut genom hovväggen på ett sätt som inte skadar hästen. Vissa hästar har tunna hovväggar och kan vara extra känsliga för så kallade sömstick vilket i värsta fall ger hälta efter skoning. Man börjar alltid med att slå i sömmen närmast tån på såväl in- som utsida. Varje sko bör sitta fast med minst 6 sömmar, tre på varje sida, och sömmarna bör inte spikas i för nära trakten på hoven då det kan hämma hovens mekanism.

8. När alla sömmar slagits i klipps de av med en hovtång på hovens utsidor. Under den avklippta sömmen tas horn bort med en fil för att göra plats för nitning.

9. Slutligen nitas alla sömmar fast med nittång alternativt med hammare och nitjärn. Detta är ett viktigt moment för att skon inte ska börja glappa redan efter kort tid – utan hålla ända tills nästa skoning.