Olika typer av sår

Alla sår innehåller bakterier, vilka dock inte nödvändigtvis behöver avdödas. Kliniska symtom från sår ökar med antalet bakterier i såret och tiden de befunnit sig där.

Huruvida såret är förorenat, har riklig tillväxt av bakterier (koloniserat) eller är infekterat avgör hur mycket symtom som ses. Även hur mycket vävnad som är skadad och hur blodförsörjningen fungerar har betydelse för om en infektion kommer att uppstå i ett sår eller inte.

Förorenade sår

Akuta, traumatiska sår räknas som förorenade (kontaminerade) de första cirka sex timmarna efter att hästen fått såret. Även kroniska sår kan vara kontaminerade och då finns en hudflora av bakterier på sårytan vid en eventuell odling.

6-8 timmar efter trauma räknas akuta sår som koloniserade, vilket innebär att det finns mikroorganismer som börjat föröka sig, men ännu inte orsakar skada eller påverkar sårläkningen.

Behandlingssätt och komplikationsrisker skiljer sig mellan olika sårtyper:

Ett skärsår lämpar sig exempelvis oftast bra att sy (”suturera”).

Ett sticksår bör alltid undersökas och bedömas av veterinär, både för att utvärdera sårets storlek och djupet av sårkanalen, samt för att kontrollera om hästen är stelkrampsskyddad och avgöra om dränering eller antibiotikabehandling är nödvändig.

Men det finns också annat som spelar roll:

Platsen för skadan på hästens kropp

Platsen för skadan spelar roll för hur den skall tas om hand. Förutom närheten till leder och senskidor gäller att man skall ha någorlunda kunskaper om hästens anatomi i övrigt. Skador som omfattar senor, leder, sår som tränger in i bröst- eller bukhålan, samt skador nära ögon eller andra känsliga organ ska alltid omhändertas av veterinär.

Förutsättningarna för sårläkning skiljer sig mellan olika kroppsdelar: Områden på hästens ben, såsom hasvecket, är särskilt benägna att utveckla komplikationer under sårläkningsprocessen.

Ge noga akt på sårskada nära led

Om man misstänker att skadan är mer omfattande än vad såröppningen ger intryck av, bör den undersökas närmare av veterinär. Detsamma gäller alla typer av sårskador i närheten av leder och senskidor. Om dessa strukturer har punkterats kan den efterföljande infektionen i värsta fall orsaka helt irreparabla skador (som inte går att läka/reparera).

OBS! Ibland, men inte alltid, kan man se läckage av ledvätska genom såret. En stickkanal in till leden kan ha uppkommit när leden varit i en viss ställning, och när hästen undersöks står den kanske på ett annat sätt. Stickkanalen kan då ha täppts till, vilket gör att skadan kan se ut som ett litet, okomplicerat sår. Det finns alltså skäl att vara försiktig!

Veterinären utgår ofta från att en sådan skada är infekterad och inleder vid behov antibiotikabehandling i samband med att såret sys eller inför vidare behandling på klinik. Tänk på att ett sår, även ett litet, som sitter vid eller nära en led kan vara mycket allvarligt. Rådgör alltid med veterinär om du är osäker.

Sårficka i underhuden

En typ av komplikation som man ofta ser hos häst är när överhuden slits loss från underlaget och en stor ficka bildas i underhuden. Så kan ske bland annat vid sparkskador, då såröppningen kan vara liten efter en brodd, men själva sårhålan kan vara mycket stor.

Vävnadsskadan kan ha varierande omfattning och utseende. Ett skärsår har ofta jämna kanter och inte så stor sårhåla, ett sticksår kan ha en fin kanal som går djupt och där den yttre öppningen kan vara svår att hitta. Krossår, slitsår och bitsår har ofta ojämna, sönderslitna sårkanter och skador i omkringliggande vävnader, till exempler muskler.

Direkt när det har blivit ett sår på hästen försöker kroppen att reparera skadan. Sårläkning är en mycket komplicerad process, där kroppens egna reparationsmekanismer försöker återställa den skadade vävnadens struktur och funktion. Oftast kvarstår ett större eller mindre minne av såret i form av ett ärr.

En skada på ett ben där huden utsätts för stora belastningar hanteras på ett annat sätt än en nästan likadan skada på bålen eller halsen. Man kan för det första tvingas sy skadan på benet på ett annat sätt, kanske tvingas man lägga ett förband som minskar rörelserna och därmed dragningarna i såret.

Slutligen måste kanske hästen med såret på benet ställas av från arbete medan den med såret på bålen eller halsen kan arbeta vidare.

Sårläkning – steg för steg

Sårläkningen omfattar flera steg, som varar från timmar till flera månader. När en sårskada inträffat ser man oftast en blödning som upphör efter några minuter. Detta beror dels på att blodet levrar sig, koagulerar, dels på att blodkärlen drar ihop sig.

Inflammatoriska fasen

Den första fasen i sårläkningen kallas sårreningsfasen eller den inflammatoriska fasen, eftersom den domineras av tecknen på inflammation, det vill säga rodnad, svullnad, värme och smärta. Nu bildas sårsekret, som är en klar, relativt tunnflytande, gulfärgad vätska. Sårsekretet har en dubbel funktion, dels är det bakteriedödande, dels spolar det bort föroreningar. Under denna fas, epiteliseringen, börjar också ytliga hudceller växa in över sårytan från dess kanter. Denna fas fortgår och är aktiv genom hela läkningsprocessen.

Nybildningsfasen

Efter cirka 4 dagar inträder nybildningsfasen, då sårhålan fylls med en blodkärlsrik granulationsvävnad, som är en omogen vävnad med relativt dålig hållfasthet. På ytan fortsätter nybildningen av hud. Hos häst kan ibland bildas för mycket granulationsvävnad, så kallat svallkött.

Ärrvandlingsfasen

Ett par veckor efter skadans uppkomst är såret inne i mognads- eller ärrvandlingsfasen. Då omvandlas granulationsvävnaden successivt till starkare, mindre kärlrik bindväv och ärrvävnaden dras ihop. Denna fas kan ta lång tid.

Det är viktigt att förstå att en skada i ett hudområde som är utsatt för stora belastningar, till exempel vid böjning och sträckning av leder, måste ha god tid på sig för att få tillräcklig styrka och hållfasthet.

På huden och i vår omgivning finns alltid bakterier. När en skada uppstår kan de komma in i såret, och man säger då att såret blir förorenat. Efter 6–8 timmar har bakterierna börjat föröka sig och trängt in i vävnaderna kring såret, vilket innebär att såret är infekterat. Det är därför viktigt att olycksfallssår behandlas så snart som möjligt, innan infektionen hinner utvecklas.

Sårläkningen påverkas negativt av en sårinfektion. Sårvätskan blir tillblandad med vita blodkroppar och nedbrytningsprodukter av bakterier. Det normalt ganska klara och tunnflytande sårsekretet blir grå- eller gulfärgat och tjockflytande, var har bildats.

Samtidigt svullnar såret och de omkringliggande vävnaderna, och området blir ömt. Ibland kan man också känna puls i lokala artärer. Vid kraftigare påverkan uppträder lymfangit, med svullnad i hela eller delar av extremiteten (t.ex. ena benet). Hästen blir då halt, känslig för beröring och kan få feber.

Vissa bakterier trivs särskilt bra i syrefattiga miljöer, till exempel längst inne i ett sticksår. Detta gäller inte minst stelkrampsbakterien, som i en sådan syrefattig miljö kan växa till och producera det nervgift (toxin) som orsakar stelkramp.