Anna Bergh, veterinär och forskare vid SLU, utsågs att leda arbetet. 2013 presenterade hon och övriga i arbetsgruppen ett 70-sidigt dokument som innehåller en grundlig genomgång av olika metoder.
I arbetsgruppen ingick fem deltagare som representerade Läkemedelsverket, två veterinärkliniker, Karolinska institutet och SLU. Anna Bergh, utbildad veterinär och sjukgymnast vid SLU, har varit sammankallande.
– Det är viktigt att poängtera att metoderna finns representerade längs en hel ”gråskala”, från de som står på gränsen till att anses skolmedicinska, till de som i flera studier visat sig verkningslösa, säger Anna Bergh.
Alternativmedicin för djur omfattar en rad sinsemellan olika metoder. Sätten att diagnosticera och behandla skiljer sig väsentligt åt. De flesta metoder påstås läka och bota skador och sjukdomar, främst inom rörelseapparaten, medan några påstås höja djurets välbefinnande och på så sätt ha en positiv verkan. Vissa metoder sägs även verka förebyggande.
Förespråkare för terapierna anger ofta att den aktuella metoden lindrar smärta, ökar blodcirkulation, påskyndar läkningsprocessen samt tar bort så kallade slaggprodukter.
Bristfällig dokumentation av metoder
Några metoder har hämtat sina förklaringsmodeller från skolmedicinen, ibland utryckta ur sitt sammanhang och med tveksam tillämpning, medan andra kan ha förklaringsmodeller som är tillsynes oförenliga med accepterade kemiska och fysikaliska principer, till exempel spädningsförfarandet vid homeopatisk läkemedelsframställning.
I rapportens sammanfattning står att den vetenskapliga dokumentationen av metoderna ofta är bristfällig. För de flesta av metoderna som används på djur har få studier av god vetenskaplig kvalitet publicerats för aktuella djurslag. I de fall fler studier förekommer är dessa ofta av sådan kvalitet att generaliserande slutsatser ej kan dras. I några fall finns studier av god kvalitet, men med negativa kliniska resultat.
Bristen på studier av god kvalitet, tillsammans med avsaknaden av en vetenskapligt befäst förklaringsmodell samt en oklar rapporteringsskyldighet vad gäller eventuella biverkningar, gör metoderna svårbedömda både vad gäller effektivitet och säkerhet.
Ingen rangordning – bara beskrivning
Arbetsgruppen har inte rangordnat de olika metoderna. Uppgiften har istället varit att beskriva dem samt att beskriva samt att beskriva den vetenskapliga dokumentationen vad gäller såväl förklaringsmodell som klinisk effekt på djur.
Det finns idag några alternativmedicinska metoder som har en relativt klarlagd förklaringsmodell. Det går dock för närvarande inte att säga att någon av de genomgångna metoderna har en vetenskapligt säkerställd klinisk effekt på djur och för de indikationer som anges, och att fler vetenskapliga studier av god kvalitet behövs för att klargöra metodernas eventuella kliniska effekt.
I rapporten har metoderna delats upp i åtta huvudkategorier:
- Manuella metoder: kiropraktik, kraniosakral terapi, osteopati och naprapati.
- Behandling av kroppens mjukdelar: massage och stretching
- Stärkande av kroppens självläkande förmåga: homeopatiska läkemedel
- Apparatbehandling: laserterapi, magnet-/elektromagnetfältsterapi, elektroterapi och terapeutiskt ultraljud
- Reflexologi: injektionsterapi
- Healingmetoder: healing
- Traditionella medicinska system: akupunktur och aurikuloterapi
- Diagnostiska metoder: håranalys och kinesiologi
– Dokumentet kan ses som ett informationsmaterial för den som vill veta mer om ämnet, säger Anna Bergh. Begreppet alternativmedicin är mångfacetterat och omdiskuterat och regleras till viss del via lagstiftning. Till djurhälsopersonal hör en skyldighet att arbeta efter vetenskap och beprövad erfarenhet.