När ett sjukt föl är på väg in görs förberedelser på hästkliniken. Akututrustning, provrör, dropp, mediciner och rullbår hålls redo för att kunna ta hand om fölet omedelbart vid ankomst. En stor, ren och välhalmad box görs i ordning till mamman och ofta en speciell mjuk madrass till fölungen. Ibland kan föl och sto stå tillsammans i samma box men ofta måste fölet ha en egen, avskärmad vrå. Man låter ändå stoet se och känna lukten av sitt föl för att undvika onödig oro.
Att vårda ett sjukt föl ställer stora krav på klinikens personal. Medicinering, matning, temperatur-kontroll med mera måste göras ofta. Tillståndet kan snabbt förändras hos det unga fölet. Det tas även en rad prover på fölet för att mäta t ex röda och vita blodkroppar, antikroppar med mera.
Ett föl som inte har fått i sig stoets råmjölk ges tillskott av antikroppar via plasma. Antibiotika sätts ofta in direkt på sjuka föl eftersom infektionsrisken är mycket hög. En annan medicinering som de flesta sjuka och nedsatta föl på klinik får är profylax mot magsår.
Det är förstås viktigt att det sjuka fölet får i sig tillräckligt med näring för att stärka immunförsvaret och för att bli frisk. Energibehovet ökar dessutom vid sjukdom. Om sugreflexen fungerar hos fölet är det bäst om det bäst om det kan dia stoet. Fölet får hjälp att resa sig varje timme och dia. Om fölet inte klarar av att stå men ändå har sugreflex, får det stomjölk eller ersättning med nappflaska. Tryck inte in mjölk hos ett föl som inte själv suger. Ett föl som inte vill eller kan dia eller suga från flaska måste matas via nässond. Ibland krävs näringsdropp.