Hovböld är en väldigt dramatisk sjukdom, både för hästen och för skötaren. Ena dagen kan hästen till synes vara frisk och normal för att dagen därpå vara näst intill blockhalt och kraftigt smärtpåverkad. Hos andra hästar kan hovbölden utvecklas mer smygande.
Vad som skett är att en infektion slagit till i hovens läderhud. Bakterierna kan ta sig dit på olika sätt. Trampskador, sömstick, spiktramp, hornsprickor, hålväggar och bärrandsröta är några exempel. Men också mikroskopiska skador och bristningar i hoven kan bana väg för infektionen. Hästens infektionsförsvar sätter in sina resurser mot bakterierna och det inkluderar en inflammatorisk reaktion.
En svullnad uppträder då i läderhuden och varbildningen från bakterier och skadade vävnader samlas i en böld. Svullnaden gör mycket ont och därför blir hästen kraftigt halt.
Ökad puls i benet
I den inflammatoriska reaktionen ingår också en ökad blodtillförsel till det skadade området. Det kan man känna på pulsådrorna till hoven där de passerar kotleden (framben) eller skenans utsida (bakben), man säger att hästen har ”förstärkt puls”.
Den ökade blodgenomströmningen ger sig också tillkänna genom att hoven blir varm. Samtidigt ser man ofta en svullnad över kotan, upp mot kotleden eller till och med ända upp på skenan. Smärtan gör att hästen blir allmänpåverkad, tappar aptiten och är ”hängig”. En del infektioner kan också ge en ytterligare allmänpåverkan med feber. Därför skall temperaturen alltid kontrolleras.
