Inlärning hos häst - så fungerar det

Hästen är ett flyktdjur

Vårt utgångsläge i träningen av hästen vid hästträning är ett djur som är rädd för det mesta, hanterar  problem genom att snabbt fly åt andra hållet, är oerhört stark och snabb, alltid vill vara med sin flock och konstant (utom just vid flykt) har en stark motivation att äta gräs.

För att få ett bra utgångsläge behöver vi försöka uppfylla hästens grundläggande behov först: Hästen behöver vara trygg, antingen bara med dig eller med andra hästar närvarande, hästen ska vara mätt och ha fått sitt rörelsebehov tillgodosett till exempel genom vistelse i gräshage. Sedan kan träningen börja.

Så lär sig hästen nya saker

Inlärning definieras som en förändring av beteende till följd av nya erfarenheter. Hästar lär sig komplexa saker fortare och minns längre om de är i en trygg miljö och i ett positivt känslotillstånd. Men de lär sig även mycket snabbt att vara rädda för saker (ofta sådant som vi inte vill att de ska vara rädda för) och de minns det skrämmande mycket väl och länge! Därför är det klokt att undvika att skrämma sin häst så långt det bara är möjligt. Viktigt är att repetera det hästen lärt sig i olika miljöer innan du kan förvänta dig att hästen generaliserar, det vill säga att den förstår signalen till exempel även på tävling!

Icke-associativ inlärning för häst

Definitionen av icke-associativ inlärning är att det är en passiv form av inlärning. Hästen behöver inte göra något beteende för att inlärningen ska ske. Den bara utsätts för någon form av företeelse (ett stimuli) som den får en känsla för.

Vid habituering blir känslan (som från början kan vara positiv eller negativ) neutral. För att träna bort flyktresponsen och rädsla använder vi oss av , alltså habituering. Ett exempel på habituering är när man ställer en fågelskrämma i jordgubbslandet. Det första dagarna kanske fåglarna håller sig undan men väldigt fort förstår de att skrämman inte är farlig på riktigt och sen får man dela med sig av jordgubbarna.
Ett hästexempel är hästar som har sin hage nära en flygplats. De har inga problem att fortsätta beta trots att flygplan landar och startar precis över huvudena på dem.

Vid sensitisering blir känslan i stället starkare (antingen positiv eller negativ) från att ha varit neutral. Ett vanligt exempel på sensitisering är hästar som är rädda för sprutor. Första gången hästen ska vaccineras har den inga problem med att sprutan packas upp och görs iordning men för varje vaccination blir de räddare och räddare för sprutan och allt svårare  att hålla lugna när de börjar känna igen situationen från förra året.

Associativ inlärning för häst

Den associativa inlärningen delas också in i två delar; klassisk betingning och operant betingning. Den klassiska betingningen innebär att hästen kopplar ett nytt, tidigare meningslöst, stimuli till något som har betydelse.

Den klassiska betingningen beskrevs först av Ivan Pavlov som visade att hundar snabbt lärde sig att ljudet från en ringklocka kunde förutsäga att de skulle få mat. Detta gjorde att hundarna både började visa det vi etologer kallar för förväntansbeteende (röra sig mer, gnälla, hoppa, skälla osv) men även att deras fysiologi ändrade sig så att de började producera saliv, först bara när de såg och kände lukten av maten, men senare även när de enbart hörde ljudet av ringklockan.

Djuren snappar upp ledtrådar

Inom all djurträning är det viktigt att komma ihåg att världen är full av ledtrådar som djuren snappar upp för att få information om vad som ska hända. Dessutom använder vi klassisk betning för att träna in alla de ”hjälper” som vi använder i hästhanteringen.

De är från början betydelselösa rörelser eller ljud från oss som hästarna så småningom listar ut har betydelse i vår kommunikation med dem. Exempelvis kan vi leda en ung häst försiktigt emot en vägg och precis innan  den stannar säger vi ”ptro”. Om vi upprepar detta konsekvent i olika situationer kommer hästen snart att, genom klassisk betingning, koppla ihop vårt ljud med beteendet stanna.

Ytterligare ett exempel är när vi förfinar våra hjälper under ridning. Om vi har lärt hästen att ett tryck av bettet i munnen via tyglarna betyder att den ska stanna men vi alltid konsekvent innan vi tar i tygeln spänner vårt mellangärde kommer hästen efter några repetitioner att reagera genom att stanna redan innan vi tar i tygeln.

Operant inlärning hos hästen

Så till den operanta inlärningen. Här använder vi termerna förstärkning och bestraffning samt positiv och negativ. Förstärkning är saker som gör att ett beteende blir mer sannolikt, bestraffning är saker som gör ett beteende mindre sannolikt, positiv betyder att lägga till och negativ betyder att ta bort.

Den operanta träningen bygger på att djuret gör ett beteende som leder till någon form av konsekvens. Den här träningen behöver vi alltså bygga upp så att sannolikheten att hästen visar ett önskvärt beteende är så hög som möjligt.

Mycket negativ förstärkning inom träning

Inom hästträningen arbetar vi traditionellt väldigt mycket med negativ förstärkning. Eftersom vi, biologiskt, är rovdjur och hästar är bytesdjur så kommer vi inte ens att kunna titta på en häst utan att lägga på vad vi etologer kallar för ett ”tryck”. Rent biologiskt känner ett bytesdjur ett obehag när ett rovdjur tittar på det.

Så här är det förstås inte för våra hästar i vardagen, tvärt om, de vill ofta ha vår uppmärksamhet, men det är viktigt att komma ihåg att hästar väldigt lätt kan ”återfalla” i rädsla för oss människor. Det här ”trycket” är något vi använder oss av i t ex helt vanlig longering när vi positionerar oss lite bakom hästen för att ha en framåtdrivande verkan.

Det viktiga är att när vi fått det beteendesvar som vi eftersträvar (t ex att hästen ökar eller minskar hastigheten) så ger vi det som vi i hästvärlden kallar ”eftergift”, dvs vi lättar på ”trycket”. I longeringsfallet betyder det tex att slappna av i kroppen och armen som håller linan, vinkla bort pisken och titta något vid sidan av hästen i stället för rakt på.

Stegvis utformning av beteende

Inom den operanta träningen använder vi oss av något som kallas för shejping (”shaping” på engelska). Det innebär att vi bygger upp ett färdigt beteende med hjälp av stegvis utformning av beteendet. Vi kan inte kräva en perfekt halt i början utan vi är nöjda med att hästen bara stannar. Så småningom höjs kraven tills hästen står med bak- och framhovar parallella.

Då vi tränar hästen med tryck från skänkeln och tag i tygeln, använder vi oss av negativ förstärkning och det allra viktigaste att komma ihåg är att denna inlärningsprincip bygger på att det är först när vi lättar på trycket/obehaget som hästen förstår och inlärning sker.

Lätta på trycket vid ridning

Hästen är motiverad att bli av med trycket och det beteende som leder till att trycket minskar eller försvinner är det större sannolikhet att hästen provar igen. Det som våra ridlärare tjatat om i alla år ”sitt inte och kläm med skänkeln”, ”mjukna i handen” osv är med andra ord otroligt viktigt!

När vi har gett en framåtdrivande skänkelsignal så måste vi lätta så fort hästen visar en tendens till att gå framåt. När vi har tagit ett förhållande tygeltag måste vi lätta i tygeln eller tömmen så fort hästen börjar visa en tendens till att minska hastigheten. Annars förstår inte hästen vad vi vill/vad den behöver göra för att bli av med trycket från hjälperna.

Inom hundträningen använder man sig i ökande utsträckning av positiv förstärkning. Det innebär att man genom att lägga till något gör ett beteende mer sannolikt. I praktiken betyder det till exempel att en hund som kommer fram till sin ägare får en boll att leka med, eller att en hund som råkar sätta sig får en godisbit. Senare i träningen lägger man till signaler med hjälp av klassisk betingning (se ovan) som genom repetitioner får betydelse för hunden.

Positiv förstärkning leder till att de djur man tränar blir motiverade att träna och själva ”bjuder” på olika beteenden för att pröva vad det är man är ute efter.

Det leder också till djur som tar egna initiativ i träningen. Detta kan vara opraktiskt och till och med farligt när man tränar så stora djur som hästar och därför bör man noga tänka igenom HUR man ska träna och vad man ska lära hästen innan man börjar med positiv förstärkning.

Klickermetoden ger bättre timing

Ett effektivt verktyg är den sk ”klickern”. Det är en liten plastpryl med en knapp som ger ett klick-ljud när man trycker på den. Man kan även använda ett vanligt plåtlock ifrån en glasburk, eller sin egen tunga. Klickerns uppgift är att förbättra vår timing så att hästen förstår exakt vilket beteende det är vi vill förstärka.

Vill man börja med klickerträning finns det mängder med videos på youtube och det finns bra litteratur i ämnet även om det mesta är på engelska. Vi rekommenderar att man börjar med beteenden som ”stå stilla” eller ”sänka huvudet” och att man gärna börjar träna med sk ”protected contact” dvs man har ett staket eller en boxvägg mellan sig och hästen.

Minimanual för klickerträning

• Tänk noga igenom vilket beteende du vill träna in. Ha gärna en särskild väska/grimma eller liknande så att hästen vet när det är träning.
• Använd gärna skyddad kontakt i början.
• Koppla klick till godis/kli. Klickandet måste komma strax före godisen/kliet (ha gärna godis av olika värde t ex från hö till äpplen). Upprepa ca 5 ggr under några dagar.
• Ta små, små steg mot beteendet. Belöna minsta försök i början. Höj stegvis kraven för att få ett klick. Klick betyder alltid godis/kli. Belöna ofta.
• Ta många små pauser, se till att hästen har något att göra ( t ex hö/halm/gräs att äta). Pausen ska vara trevlig.
• Pausa så fort hästen tappar intresset. Positiv förstärkning bygger på hästens egen motivation.
• När hästen kan beteendet – använd klassisk betingning för att koppla till ett kommando. Säg kommandot/visa tecknet precis före beteendet. Upprepa tills hästen har förstått.
• Lägg undan klickern. Plocka fram den när du vill börja träna ett nytt beteende.

Negativ bestraffning = ta bort någonting

Några ord om negativ bestraffning. Det innebär att man tar bort någonting för att göra ett beteende mindre sannolikt. Det är svårt att hitta praktiska exempel inom hästträningen där vi har stor nytta av negativ bestraffning.

Det är också svårt att använda eftersom det finns risk att det man tar bort, till exempel om man skulle ta bort hästkompisarna för en häst som har separationsångest, upplevs som oerhört aversivt för hästen. Detta kan i allvarliga fall leda till inlärd hjälplöshet, dvs en häst som ger upp.

Ett exempel på negativ bestraffning vid hundträning är när man gömmer sina händer bakom ryggen om hunden börjar nafsa efter dem för att få tag på en leksak eller godis.

Positiv bestraffning = lägga till någonting

Allra sist av de operanta principerna vill vi nämna positiv bestraffning. Det är alltså något som man lägger till för att göra ett beteende mindre sannolikt. Att bestraffa ett beteende kan vara väldigt effektivt men det är förenat med mycket stora risker och användningen av positiv bestraffning bör minimeras eller helt uteslutas vid djurträning.

Det första problemet är timingen. Eftersom det är så svårt att bestraffa exakt när beteendet sker så är risken stor att man bestraffar ett helt annat beteende. Man ser till exempel ibland ryttare som vid hoppning får ett stopp och därefter tar spöet och rappar till hästen. Detta är fullkomligt meningslöst och går inte att försvara etiskt. Anledningen är att spöslaget kommer alldeles för sent. Man bestraffar alltså inte själva beteendet att stanna framför hinder utan man bestraffar att hästen befinner sig framför hindret.

Även om vi lyckas i vår timing och bestraffar det beteendet vi tänkt oss är risken stor att vi får en häst som blir rädd och ängslig, vi försämrar vår relation till hästen och vi kan även få en häst som blir aggressiv och går till attack mot oss. I de fall där bestraffning kan vara motiverat handlar det om vår egen säkerhet och där vår reaktion är så snabb att den sker rent reflexmässigt. Om vi hinner tänka efter om vi ska bestraffa hästen eller inte så är det bara att låta bli eftersom det redan är för sent.

Tillämpningar

Överskuggning och Motbetingning kan vara två metoder för att minska hästars rädsla i nya situationer om habituering inte riktigt räcker till.

Överskuggning innebär att du tränar hästen med positiv förstärkning att utföra ett enkelt beteende, till exempel sänka huvudet, samtidigt som det skrämmande föremålet närmar sig.

Det kan till exempel vara en häst som är rädd för bilar. Träna på ett säkert ställe, till exempel på en grusplan där du vet att det inte kommer någon annan trafik och där du inte riskerar att tappa hästen. Ha en medhjälpare som leder hästen och en medhjälpare som kör bilen. Led hästen och låt medhjälparen som kör bilen köra en bit ifrån mycket lugnt och försiktigt.

Samtidigt tränar du hästen att sänka huvudet. Hästen kan då bara fokusera på en sak i taget. Den har helt enkelt inte tillräckligt fokus för att fly från bilen. När hästen känns avspänd kan bilen gradvis köra närmare hästen. Upprepa i olika miljöer med olika typer av fordon.

Motbetingning innebär att man gör något skrämmande positivt. Det skrämmande ska signalera något som hästen vill ha. Till exempel kan du träna spray-skygga hästar. Ha hästen uppbunden till att börja med. Börja med bara vatten i sprayflaskan. Visa flaskan, ge en godis. Visa flaskan på ett annat ställe, ge en godis. Spraya en liten dusch en bit från hästen, ge en godis. Ta en paus. Upprepa. Ta en paus. Spraya gradvis närmare och närmare hästen.

Var mycket noga med att inte orsaka en flyktreaktion! Om du orsakar en flyktreaktion så backa i träningen. Var även noga med att ha en paus mellan varje gång du visar flaskan/sprayar och ger godis. Flaskan ska förutsäga godis för hästen, inte tvärt om.

En väldigt viktig sak att komma ihåg är att all träning behöver upprepas, vi behöver träna hästen regelbundet för att den ska komma ihåg vad vi tränat. Trots detta händer det att hästen (och alla vi andra) ibland glömmer bort det vi lärt oss. Här gäller det att inte bli frustrerad och irriterad utan att vi istället backar i svårighetsgrad och tränar om på nytt. Vi kan trösta oss med att det brukar gå fortare att lära in saker som vi kan sedan tidigare.

Behöver du praktisk hjälp med din häst? Vänd dig till Sveriges Akademiska Etologer så kan de hänvisa dig till en universitetsutbildad etolog i din närhet.

Ordlista för hästens inlärning:

Aversivt – något som ger en upplevelse av obehag eller till och med lidande.

Bestraffning – något som gör ett beteende mindre sannolikt.

Flyktreaktion – Reaktionen kan vara från svag till stark. Hästen reagerar med beteenden som att snabbt höja huvudet med uppspärrade näsborrar och visade vitögon till att den kastar sig bort från det skrämmande och galopperar bort.

Förstärkning – något som gör ett beteende mer sannolikt.

Habituering – en process där ett stimuli leder till en mindre och mindre reaktion.

Operant inlärning – samma sak som instrumentell inlärning, där inlärningen sker genom att individen kopplar ett särskilt beteende till en särskild konsekvens (förstärkning eller bestraffning).

Sensitisering – motsatsen till habituering, där ett stimuli leder till en ökande reaktion.

Stimuli – betyder något som hästen ser, känner, hör eller känner lukten av.

Text:  Marie Eisersiö, Anna Lundberg och Jenny Yngvesson, lärare och forskare inom etologi  vid SLU.

Källor:
Berger, J. 1977. Organization systems and dominance in feral horses in the Grand Canyon. Behav. Ecol. Sociobiol. 2: 131-146

Pearce, Animal learning and cognition

Pavlov, I. P. (1927). Conditioned Reflexes: An Investigation of the Physiological Activity of the Cerebral Cortex. Translated and Edited by G. V. Anrep. London: Oxford University Press. p. 142

2019-12-13