Islandshästen i Sverige

Islandshästen har historiskt främst använts som ridhäst, vilket har ställt höga krav på egenskaper som goda gångarter, uthållighet och styrka. Framåtbjudning, förmåga att hålla ett högt tempo, god steglängd, smidighet och mod var avgörande, särskilt vid långa färder över varierad terräng. Den bekväma gångarten tölt var därför särskilt eftertraktad och har haft stor betydelse i avelsurvalet. Islandshästen har ofta en lång period av aktiv användning, och en livslängd på 25–30 år är inte ovanlig.

I dag är rasen främst en uppskattad fritids- och tävlingshäst. Många möter islandshästen första gången inom turridning, där den ofta kombinerar ett tryggt temperament med bekväma gångarter, särskilt tölten. Islandshästen tävlas främst inom gångartstävlingar samt kapplöpningsgrenar med flygande pass. Men de kan även träna och tävla i andra discipliner, såsom trail, körning, dressyr, frihetsdressyr, hoppning och working equitation.

Foto: Lisa Chröisty

Temperament och arbetsvilja

Islandshästen är känd för sitt mod, sin arbetsvilja och sitt samarbetsinriktade temperament. Samtidigt är den känslig och lyhörd för signaler, vilket ställer krav på korrekt utbildning och tydlig kommunikation. Den läraktiga och arbetsvilliga karaktären gör rasen mångsidig, och förutsätter att träning och hantering anpassas till individens mognad, utbildningsnivå och förutsättningar. Beroende på individens temperament, erfarenhet och utbildning passar islandshästen olika ryttare. Som med alla hästar är det viktigt att matcha häst och ryttare utifrån kunskap, förmåga och sammanhang. Mer om hur träning av hästar går till utifrån inlärning hos häst kan du läsa här: Inlärning hos häst – så fungerar det.

Hälsostatus

Hälsostatusen är generellt god och fertiliteten hög – både ston och hingstar kan vara fertila och lämpade för avel långt upp i åldrarna. En väl anpassad hästhållning är grundläggande för hästens hälsa, välfärd och långsiktiga hållbarhet. Inhysning, utfodring, rörelse och miljö behöver anpassas efter individens behov, ålder, hälsostatus och användningsområde.

Foto: Lisa Chröisty

Hull och sjukdomar

Samtidigt är islandshästen ofta lättfödd, vilket innebär att foderstat och motion behöver planeras noggrant för att förebygga överhull och metabola sjukdomar såsom fång och EMS (Equine Metabolic Syndrome). Ett lagom hull har stor betydelse för hästens rörelseförmåga, hållbarhet och välbefinnande. Ett för högt hull kan öka belastningen på leder, senor och hovar samt påverka rörelsekvalitet och allmäntillstånd. Samtidigt kan ett för lågt hull påverka hästens ork, återhämtning och motståndskraft.

Regelbunden hullbedömning i kombination med anpassad utfodring och daglig rörelse är därför en viktig del av ansvarsfull hästhållning. En grovfoderbaserad och näringsmässigt balanserad foderstat, där energi- och näringsinnehåll anpassas efter individens behov, tillsammans med regelbunden rörelse, är avgörande för hälsa och hållbarhet. Mer om hur du beräknar en korrekt foderstat till din häst kan du få hjälp med här: Foderstatsprogrammet hos HästSverige.

Hästhållning för Islandshästar – likt och olikt andra hästraser

Islandshästar kan hållas både på lösdrift och i stall, båda inhysningsformerna kan fungera väl om de är korrekt utformade och anpassade efter individen. Avgörande för god välfärd är att hästen ges möjlighet till daglig rörelse, social kontakt med andra hästar, skydd mot väder och vind samt tillräcklig vila. Individuella faktorer såsom flockbeteende, rang, temperament, ålder och tidigare erfarenheter påverkar vilken inhysningsform som är mest lämplig. Det är alltså samma som för alla typer av hästar. Mer om hästvälfärdens delar kan du lära här: Hästvälfärdens fem delar (domäner)

Islandshästen utvecklar vanligen en vinterpäls som ger ett gott skydd mot kyla, vind och nederbörd. Detta innebär att många islandshästar klarar sig väl utan täcke under vintertid. Samtidigt varierar behovet mellan individer och situationer. Ålder, hull, klippning, hälsostatus, nederbörd, vind och temperatur samt hästens möjlighet att söka skydd i byggnad eller natur är faktorer som behöver vägas in vid bedömning av om täcke är motiverat. Beslutet bör alltid utgå från individens aktuella behov. Mer om hur du bedömer hästens behov av täcke kan du lära om här: Täcke eller inte på hästen?

Utsatthet för knott och eksem

Islandshästar kan vara extra känsliga för svidknott (Culicoides), vilket är den vanligaste utlösande faktorn bakom sommareksem (insektsburen överkänslighet). Reaktionen är en allergisk respons mot insekternas saliv och kan leda till kraftig klåda, hudinflammation och sekundära hudskador. Importerade hästar från Island är särskilt utsatta. På Island förekommer inte samma typ av svidknott, vilket innebär att hästarna inte har exponerats för allergenet tidigare. Ofta ses därför ett typiskt förlopp där hästen exponeras första sommaren utan tydliga symptom, men utvecklar eksem under den andra eller tredje sommaren – när immunförsvaret reagerar kraftigare vid förnyad kontakt med allergenet. I vissa fall kan även korsallergi mot andra insekter eller miljöallergen bidra till eller förstärka symptomen.

För känsliga individer är förebyggande åtgärder avgörande. Insekts- och sommartäcken används ofta redan från första säsongen i Sverige för att minska exponeringen och därmed risken för att allergin etableras eller förvärras. Anpassad betesmiljö med god ventilation, tillgång till vindskydd eller stall under perioder med mycket insekter, samt annan insektsreducerande skötsel är viktiga delar i hanteringen.

Särskilt importerade hästar kan behöva ett mer omfattande skydd under de första åren i Sverige, och i vissa fall under längre tid eller livslångt, beroende på individens känslighet och hur kraftigt immunförsvaret reagerar.

Sportgrenar – utifrån antal gångarter

Inom sportgrenar delas hästarna in i fyrgångare och femgångare och tävlar i grenarna fyrgång, femgång och töltgrenar på ovalbana samt i passgrenar på rakbana.

En framgångsrik sporthäst kännetecknas av rena gångarter, stora och uttrycksfulla rörelser samt lyhördhet för små och precisa hjälper. De bästa hästarna kan växla mellan hög samling och explosiva tempon. Temperamentet varierar, men för att nå höga resultat behöver hästen utstråla både lätthet och kraftfullhet.

Mer om passgrenarna

I stilpass bedöms läggning från galopp till flygande pass, passkvalitet samt nedtagning från pass bedöms tillsammans med poäng baserat på tiden för passträckan. Andra passgrenar är rena tidgrenar där snabbast sträcka vinner, men i bedömning ingår att hästen ska bibehålla passen under hela sträckan där tiden tas.

Gæðingakeppni

Gæðingakeppni är en tävlingsform som blir allt vanligare i Sverige. Målet är att utse den bästa ridhästen, som på isländska kallas Gæðingur. Bedömningen fokuserar på hästens samarbetsvilja, glädje och positiva uttryck, samt på energiska och lösgjorda gångarter. Uttrycksfullhet är en central del av bedömningen, där hästen ska visa mycket gång, tempo och vilja samt utstråla kraft och energi. En riktig Gæðingur är en häst som många vill rida.

Gæðingalist – ridkonst på islandshäst

Gæðingalist är en tävlingsform med fokus på ridkonst och helhetsintryck. Syftet är att visa en välutbildad och vältränad häst genom ett konstnärligt program som speglar hela utbildningsskalan. Tävlingen rids på en bana om minst 18 × 40 meter. Ryttaren utformar ett eget program anpassat efter ekipagets utbildningsnivå och aktuell klass. Bedömningen baseras på ett antal utvalda övningar, varav vissa är obligatoriska. De visade gångarterna ingår i bedömningen, där tölt är obligatorisk. Även visningens upplägg, flyt och balans samt ryttarens ridskicklighet beaktas i helhetsbedömningen. Programmet rids till musik och pågår i cirka fem minuter, beroende på banans storlek.

Smalí

Smalí är en tävlingsform med rötter i traditionell isländsk hästhantering och arbete. Grenen fokuserar på samspel, precision och samarbetsvilja mellan häst och ryttare, där momenten speglar praktiska arbetsuppgifter. Bedömningen utgår från kontroll, samspel och hur harmoniskt ekipaget utför uppgifterna, snarare än från spektakulära gångarter.

Lag-SM (för ungdomar)

Lag-SM är en lagtävling för ungdomar där flera ekipage tillsammans representerar ett lag. Ryttarna är mellan 13-21 år. Resultatet baseras på både individuella prestationer och lagets helhet, vilket ställer krav på samarbete, strategi och laganda. Tävlingsformen syftar till att visa islandshästens mångsidighet genom tävling i lagform. Tävlingen omfattar flera olika grenar som tillsammans speglar både sport, samarbete och funktion. I programmet ingår traditionella gångartsgrenar såsom fyrgång, femgång, tölt och tempogrenar. Därutöver kan showinslag förekomma, där helhet, presentation och samspel mellan häst och ryttare bedöms.

Lag-SM innehåller även mer praktiskt inriktade moment, exempelvis arbete från marken, trail och terrängmoment. I trail prövas ekipagets precision, kommunikation och samarbete genom olika hinder, medan terrängmoment fokuserar på trygghet och funktion i varierad miljö. Flagglopp och andra laginriktade grenar kan också ingå. Genom denna bredd av grenar lyfter lag-SM fram islandshästens egenskaper som både gångartshäst och allsidig fritids- och tävlingshäst.

Vad innebär en gångartshäst?

Islandshästen är en utpräglad gångartshäst. I dag används rasen främst för fritidsridning, turridning och tävling inom särskilda gångartsgrenar där just gångarterna står i centrum.

Förutom de grundläggande gångarterna skritt, trav och galopp har de flesta islandshästar även tölt, och vissa dessutom flygande pass. Hästar med skritt, trav, galopp och tölt benämns fyrgångare, medan de som även behärskar flygande pass kallas femgångare.

Tölt och flygande pass är medfödda gångarter, och föl kan ofta visa dem spontant tidigt i livet. Utvecklingen och kvaliteten i gångarterna påverkas dock av individens exteriör, balans, träning och mognad.

En viktig genetisk faktor bakom islandshästens gångartsförmåga är en mutation i genen DMRT3, som påverkar koordinationen mellan fram- och bakben. Hästar med två kopior av den muterade allelen har särskilt goda förutsättningar för laterala gångarter och är oftast femgångare. Fyrgångare kan ha olika genetiska varianter av genen, vilket bidrar till variation i gångartsuttryck och förmåga.

Som gångartshäst ställer islandshästen särskilda krav på balans, takt och bärighet, vilket i hög grad präglar både träning, utrustning och användningsområden. Generellt eftersträvas korrekta gångarter med tydlig takt, jämn rytm och en kroppshållning som möjliggör både samling, bärighet och rumsliga rörelser. Rörelserna ska vara avspända och elastiska, utan onödig spänning, och flöda genom kroppen i god koordination. En funktionell överlinje med aktiv bakdel och fjädrande rygg är central för långsiktig hållbarhet och prestation.

I nästkommande delar av den här kunskapssidan kan du lära mer om de olika gångarterna hos Islandshästar, hur de önskas vara och vanliga avvikelser att se upp med.

Läsa mer om gångartshästar:

• Forskning: Mutations in DMRT3 affect locomotion in horses and spinal circuit function in mice (2012)
• Forskning: The effect of the ‘Gait keeper’ mutation in the DMRT3 gene on gaiting ability in Icelandic horses
• Basic Definitions: The Gaits of the Icelandic Horse
• VIDEO: Se Islandshästens fem gångarter (Horses of Iceland)

Om skritt hos Islandshästen

Skritten är en symmetrisk, fyrtaktig gångart som även innehåller laterala benrörelser. I en korrekt och funktionell skritt ska bakhoven träda in i eller något över frambenets spår (så kallad övertramp). Varje ben ska bära under lika lång tid, vilket innebär att tidsintervallet mellan hovarnas markkontakt är jämnt fördelat.

Foto: Skärmdump från ”5 gaits of the Icelandic horse – Horses of Iceland”

Rörelsemönster i skritt

I skritt ska hästen röra sig avspänt och rytmiskt i en jämn och korrekt takt med långa, vägvinnande steg. Hästen rygg och hals fjädrar mjukt i en jämn rytm som går genom hela kroppen. Det finns alltid ett ben i luften mellan markkontakterna, och hästen ska vila tydligt i stegen. Svansen ska pendla naturligt i takt med stegen.

Vanliga avvikelser i skritt

Passaktig skritt

En passaktig skritt innebär att de laterala benparen (samma sidas fram- och bakben) rör sig för nära varandra i tid. Tidsintervallet mellan markkontakterna blir då kortare än en fjärdedel av stegets längd. Detta anses oönskat eftersom skritten förlorar sin rena fyrtakt och blir mindre fjädrande och avspänd.

Travaktig skritt

En travaktig skritt innebär att tidsintervallet mellan de diagonala benparens hovnedsättningar är kortare än för de laterala nedsättningarna. Skritten blir då diagonaliserad, eller travaktig.

Styv skritt

I en styv skritt saknas kroppens naturliga pendelrörelse. Hästens rygg upplevs stum och saknar fjärdring, och rörelserna flödar inte mjukt genom kroppen.

Hastig eller överilad skritt

Om hästen inte hinner vila i varje steg och rör sig för snabbt förlorar skritten sin balans och kvalitet. Tempot ska tillåta tydlig fyrtakt och avspänd rörelse.

Om trav hos Islandshästen

Trav är en tvåtaktig, diagonal gångart med svävfas. Hästen rör sig med diagonala benpar: vänster bak tillsammans med höger fram, och höger bak tillsammans med vänster fram. I bytet av diagonala benparen inträder en svävfas. Trav är den enda strikt diagonala gångarten.

Foto: Skärmdump från ”5 gaits of the Icelandic horse – Horses of Iceland”

Rörelsemönster i trav

I traven ska hästen röra sig framåt med energi och spänst, i en jämn rytm och med tydlig svävfas. Rörelsen ska vara elastisk och avspänd genom hela kroppen.

Bakbenen ska vara aktiva och engagerade. En korrekt trav kännetecknas av balans, bärighet och fria, vägvinnande rörelser. Rörelsen vara mjuk och fjädrande, och bakbenens påskjut ska bidra till att lyfta och bära framdelen.

Trav betraktas som en tvåtaktig gångart så länge de diagonala benparen rör sig synkront. Om den diagonala samordningen störs påverkas gångartens renhet.

Vanliga avvikelser i trav

Fyrtaktig trav

Den vanligaste avvikelsen är fyrtaktig trav. Då förlorar de diagonala benparen sin samtidighet och steget delas upp i fyra taktslag. Vid negativ fyrtakt landar bakbenet före det motsvarande diagonala frambenet, vilket leder till minskad eller utebliven svävfas och en mindre elastisk rörelse. Det förekommer även positiv fyrtakt, där frambenet landar före det diagonala bakbenet.

Förlust av sväv

Trav kan anses bristfällig om svävfasen saknas trots att gångarten är tvåtaktig. Hästen blir då mer markbunden och rörelsen tappar energi och lätthet.

Bristande bål- och ryggaktivitet

Om hästens rygg är stum saknas den naturliga fjädringen. Rörelsen flödar då inte mjukt genom kroppen från bakben till framdel.

Oregelbunden trav

I en oregelbunden trav är takten oren. Ett diagonalt benpar kan vara försenat eller röra sig mindre symmetriskt än det andra. Då upphör traven att vara rent tvåtaktig.

Galopp – långsammare tempo (eng. canter)

Galopp är en tretaktig gångart med sväv. Gångarten är asymmetrisk och rids antingen i höger eller vänster galopp, beroende på vilket framben som är ledande.

I vänster galopp är fotföljden: höger bak – vänster bak och höger fram (diagonalt benpar) – vänster fram (ledande framben) – sväv. I höger galopp är det omvänd ordning.

Under galoppens stödfaser växlar belastningen mellan ett- och tvåbensstöd, följt av en svävfas då alla hovar är i luften.

Foto: Skärmdump från ”5 gaits of the Icelandic horse – Horses of Iceland”

Idealiska rörelser i galopp

En god galopp kännetecknas av balans, energi och spänst. Hästen ska röra sig i en jämn tretakt med tydlig svävfas.

Hals och nacke ska vara välburna och överlinjen elastisk och välvd. Bakbenen ska vara aktiva och arbeta in under kroppen, vilket skapar bärighet och lätthet i framdelen. Rörelsen ska vara smidig, vägvinnande och obehindrad, med en tydlig känsla av uppförsbacke.

Galoppen ska upplevas rytmisk, elastisk och harmonisk genom hela kroppen.

Vanliga avvikelser i galopp

Fyrtaktig galopp

En vanlig avvikelse är fyrtaktig galopp. Då förloras den rena tretakten eftersom det diagonala benparet inte landar samtidigt, utan steget delas upp i fyra taktslag. Resultatet blir en mindre elastisk och mindre balanserad rörelse.

I en mycket samlad galopp kan även positiv fyrtakt förekomma, där det diagonala bakbenet landar något före det diagonala frambenet.

Passaktig galopp (pacey canter)

Galoppen kan bli passartad när det laterala bakbenet och det ledande frambenet rör sig mer samtidigt, vilket ger ett lateralt rörelsemönster. Detta stör den diagonala samordningen och påverkar rytm och balans negativt.

Galoppen hos islandshästar påverkas i viss mån av hästens gångartsanlag. Hos fyrgångshästar är galoppen ofta mer stabil, rund och lättare att samla. Fyrgångshästar har vanligtvis lättare att hålla en tydlig tretakt och att utveckla en bärig galopp som fungerar väl både i utbildning och tävling.

Hos femgångshästar som även har anlag för pass innebär det en starkare lateral rörelsekoordination, vilket i vissa fall kan göra galoppen mer flack eller fyrtaktig, särskilt i tidiga utbildningsstadier eller vid bristande styrka och balans. Det ställer högre krav på korrekt träning för att utveckla och bibehålla en ren, bärig galopp.

Skillnaderna är dock individuella och starkt påverkade av utbildning, exteriör och ryttarens inverkan. Med rätt träning kan både fyr- och femgångshästar utveckla funktionell, hållbar och välbalanserad galopp, men träningsupplägget behöver ofta anpassas efter hästens gångartsförutsättningar.

Galopp – snabbare tempo (eng. gallop)

Galopp är en fyrtaktig gångart med svävfas och är snabbare än vanlig galopp (canter). Gångarten är asymmetrisk och rids i höger eller vänster galopp beroende på vilket framben som är ledande.

I vänster galopp är fotföljden: höger bak – vänster bak – höger fram – vänster fram – sväv.
I höger galopp är ordningen omvänd.

Till skillnad från lugnare galopp är benen i snabb galopp mer separerade i rörelsen. Det finns en tydlig momentvis skillnad mellan varje hovnedslag, även om svävfasen fortfarande finns mellan stegen.

Under galopp växlar stödfaserna mellan enbensstöd och diagonalstöd inom varje språng.

Idealiska rörelser i galopp

En korrekt galopp kännetecknas av styrka, energi och framåtbjudning. Hästen ska röra sig med tydligt påskjut från bakbenen, god ländflexion och en kraftfull, vägvinnande rörelse.

Framdelen ska lyftas lätt från marken och rörelsen ska vara elastisk och flytande. Hästen ska visa tydlig svävfas, god balans och samordning genom hela kroppen.

Vanliga avvikelser i galopp

Fyrtaktig galopp

Det diagonala benparet landar inte i marken samtidigt utan frambenet landar aningen före bakbenet i diagonalen på bekostnad av svävet.

Bristande bålaktivitet i galopp

Hästen är styv i ryggen och länd, detta sker ofta när hästen hamnar på framdelen och är fyrtaktig i galoppen.

Korsgalopp (eng. disunited gallop)

I korsgalopp arbetar fram- och bakdel i olika galopper, till exempel vänster fram och höger bak. Detta ses som en tydlig takt- och balansstörning och är oönskat i såväl tävlings- som träningssammanhang.

Tölt hos Islandshästen

Tölt är en fyrtaktig gångart med lateral förflyttning. Fotföljden är densamma som i skritt: vänster bak – vänster fram – höger bak – höger fram. Gångarten har ingen vanlig svävfas, vilket innebär att hästen alltid har minst en hov i marken. Detta gör tölten mjuk och bekväm att rida.

En korrekt utvecklad tölt kännetecknas av tydlig takt, jämn rytm och avspänd, elastisk kroppsanvändning. För att tölten ska vara funktionell och hållbar krävs god balans, bärighet och lösgjordhet. Vanliga kvalitetskriterier är ren takt, stabil överlinje, korrekt benföring och förmåga att variera tempo utan spänning.

I tölten ska hästen röra sig genom hela kroppen i ren takt och i god balans. Hästen rör sig med engagerade bakben, aktiv rygg som ger en hästen en lätt och fri framdel samt välvd överlinje. Bakbenen ska arbeta aktivt in under kroppen, vilket ger en lätt och fri framdel. Överlinjen ska vara väld, och rörelserna ska flöda genom hela kroppen. Brister i exteriör, genetiska förutsättning, lösgjordhet, styrka, utbildning, skoning samt ryttaren balans och inverkan kan påverka hästens förutsättningar för en bra tölt.

Foto: Skärmdump från ”5 gaits of the Icelandic horse – Horses of Iceland”

Långsam tölt

I långsamt tempo ska hästen ska ha god bärighet, välvd överlinje och aktiv bakdel.

Ökad/snabb tölt

När tempot ökar ska steglängden öka utan att takten förändras. Hästen får länga sin form och  ska behålla sin balans, rytm och lösgjordhet även i högre tempo.

Vanliga takt- och rörelsefel i tölt

Passaktig tölt (pacey tölt)

Uppstår när det laterala eller samsidiga benparet följs åt på bekostnad av den diagonala fasen.

Travaktig tölt (trotty tölt)

Uppstår när det diagonala benparet står i marken längre tid på bekostnad av den laterala eller samsidiga fasen.

Styvt rörelsemönster (stiff tölt)

Takten kan vara korrekt, men hästen saknar/brister fjädring i ryggen

Oren takt (irregular beat)

När takten inte är jämn och hovarnas isättningar inte sker med lika tidsintervall. Hästen rör sig ojämnt genom kroppen, den kan t.ex söka sig asymmetriskt genom kroppen mot galopp, sk. rollning

Flygande pass hos Islandshästen

Flygande pass är en tvåtaktig, lateral gångart med svävfas. De laterala benparen (vänster bak–vänster fram respektive höger bak–höger fram) rör sig nästan samtidigt, följt av en tydlig svävfas. Fotföljden är: vänster bak och vänster fram – sväv – höger bak och höger fram – sväv.

Flygande pass rids i mycket högt tempo och används främst över kortare sträckor, exempelvis i passlöp på cirka 100–250 meter. Gångarten förekommer endast hos vissa islandshästar och är starkt kopplad till både genetiska förutsättningar och specifik träning.

I korrekt flygande pass ska hästen:

• röra sig symmetriskt i tvåtakt och jämn rytm
• ha god balans och rakriktning

• Röra sig med en längre form, stark rygg samt kraftfullt påskjut, sk passpänning.

Pass är en mycket energikrävande gångart som ställer stora krav på styrka, koordination och kroppskontroll.

Foto: Skärmdump från ”5 gaits of the Icelandic horse – Horses of Iceland”

Vanliga fel i flygande pass

Fyrtaktig pass (four-beat pace)
Uppstår när de laterala benens hovisättning separeras tydligt i tid. Fyrtaktig pass sker när när samsidiga/laterala benparet slutar att följas åt samt svävet minskar varvid hästen närmar sig tölt, som dock är utan sväv.

Styvt rörelsemönster (stiff pace)
Takten kan vara korrekt, men hästen saknar elasticitet. Rörelsen blir stel och flödar inte genom kroppen.

Oren takt (irregular pace)
Hästen rör sig ojämnt genom kroppen, den kan t.ex söka sig asymmetriskt genom kroppen mot galopp, s.k. rollning.