Forskning: Hälta hos islandshästen döljs i tölt

Att upptäcka hälta hos islandshästar är inte som hos andra raser. En islandshäst kan nämligen vara synligt frambenshalt i både skritt och trav, men dölja det i tölt. Utifrån deras särskilda gångarter behövs alltså andra mått för att upptäcka hälta – vilket forskarna nu börjat utforska.

Bakgrund

Islandshästar är mycket populära i Sverige och kan ofta ridas i de extra gångarterna tölt och pass.

Jämfört med varmblodshästar har islandshästarna en högre stegfrekvens, ett mindre rörelseomfång och en kortare svävningsfas i trav vilket gör det svårt att bedöma hälta. Det saknas också kunskap om huruvida deras förmåga till extra gångarter påverkar rörelsemönstret vid hälta, vilket skulle kunna försvåra hältbedömningen och öka risken för en felaktig diagnos.

islandshäst-i-tölt

Tölt, en av islandshästens fem gångarter (skritt, trav, galopp, tölt, pass). Hästen på bilden var inte med i studien. Foto: Carin Wrange

Utrustade med tröghetssensorer och specialskor

I en internationell studie som initierats av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet undersöktes hur islandshästar rör sig vid hälta. I studien ingick tio islandshästar som utrustades med tröghetssensorer på olika delar av kroppen. Hästarna skoddes med specialdesignade skor där man kunde applicera ett tryck mot hovens undersida och på så sätt framkalla en tillfällig frambenshälta. Hästarnas rörelsemönster jämfördes före och efter induktionen av hälta i skritt och trav för hand samt ridna i skritt, trav och tölt.

Frambenshälta – synlig i skritt och trav, dold i tölt

Vad visade studien då? Jo – i skritt och trav började hästarna nicka nedåt med huvudet när det ohalta frambenet belastades, men detta sågs inte i tölt. Utifrån de vanliga tecknen på frambenshälta döljs det alltså i tölt.

Istället behövs nya mått att förstå hur rörelserna förändras, och forskarna lyckades göra ett par iakttagningar: I tölt lyfte islandshästarna istället huvudet mer när det ohalta frambenet sköt ifrån. Dessutom fick islandshästarnas kors ett asymmetriskt rörelsemönster i tölt trots att hästarna var frambenshalta.

Slutsatsen av studien är att islandshästarna inte visar hälta i tölt på samma sätt som i skritt och i trav, och att deras snabba rörelser och begränsade rörelseomfång gör att bedömningen är svår att genomföra visuellt. Objektiva digitala mätmetoder är att föredra vid hältbedömning av islandshästar.

Studien har finansierats av Stiftelsen Hästforskning och finns att läsa i sin helhet genom länken här.

Läsa mer?