Träckprov, resistens och förebyggande

Det finns flera metoder för att undersöka förekomst av olika parasiter i hästens träck. Mängden ägg i träckprov kan analyseras med kvantitativ eller kvalitativ metod.

Det är oftast hästägaren eller stallägaren som samlar upp träckprov från de olika hästarna i besättningen och skickar in för analys. Proven kan göras individuellt för varje häst eller samlingsprov för en grupp hästar som går tillsammans. För att få veta om hästen bär på stor blodmask behöver även göras en separat undersökning, antingen via odling eller PCR-teknik.

Individuella träckprov från ett antal hästar.

Det finns olika företag som utför träckprov. Sök via internet vilka du kan anlita. Kom ihåg att inte skicka in ditt prov i slutet av en arbetsvecka då proverna inte bör riskera bli liggande hos posten över helgen. Ett träckprov är en färskvara och bör nå fram till laboratoriet du anlitar så snart som möjligt.

En analys av träckprov visar vilka slags parasiter som hästarna bär på och i vilken omfattning (ägg per gram träck). Beroende på resultatet får hästägare rekommendationer om det finns behov av avmaskning eller inte.

Den lämpligaste tidpunkten för att ta träckprov på friska hästar är april-juni, innan byte från vinterhagar till sommarhagar. Även de hästar som inte går på traditionellt bete bör provtas under den perioden.

Om man tillämpar så kallad riktad selektiv avmaskning, provtas hästarna innan avmaskning och sedan avmaskas endast de hästar som utskiljer över en viss mängd maskägg. På så sätt kan antalet avmaskningar reduceras, framförallt i grupper med vuxna hästar.

Träckprov kan även tas som kontroll att avmaskningen har haft önskad effekt. Träckprov är viktigt för att kunna lägga upp en strategisk avmaskning för din häst.

Dokumentera gärna vilka betes- och avmaskningsrutiner som tillämpats samt resultat av tidigare träckprov.

Träckprovsundersökning är lämpligt att göra på våren (april-maj) då vuxna äggproducerande maskar finns i tarmen. På hösten befinner sig eventuella larver av stor blodmask i blodkärlen och producerar inga ägg. Det finns ingen koppling mellan höga EPG och förekomst av S. vulgaris. Snarare ses S. vulgaris oftare hos hästar med få eller inga ägg i träcken.

Det är inte möjligt att i mikroskop särskilja ägg från stora och små blodmaskar. För att diagnostisera stor blodmask, S. vulgaris, måste träck undersökas antingen genom odling i två veckor så att larver kläcks och kan identifieras, eller genom PCR (DNA-analys). PCR ger svar direkt vid analys.

Det är viktigt att djurägare och förskrivande veterinär har kunskap om de olika metoderna för att göra en korrekt bedömning utifrån provsvaret. Nedan kan du läsa om de olika metoderna.

Träckprov från varje häst hanteras för sig vid analysen. Foto: Carin Wrange

Vid analys av maskägg i träck bör det noteras att ägg endast avges av vuxna könsmogna maskar; man får alltså inte information om hur många larver en individ bär på. Tyvärr finns få metoder att tillgå för detektion av larvstadier i hästen. Det finns en antikroppstest för att diagnostisera S. vulgaris men den är inte tillgänglig på marknaden ännu. För diagnostik av små blodmaskar finns inget alternativ till träckprov.

För att påvisa ägg i träckprov används metoder som bygger på att maskägg flyter upp i ett så kallat flotationsmedium, till exempel mättad koksalt- eller sockerlösning eller zinksulfat. Beroende på hur stor mängd träck som metoden utgår från samt val av flotationsmedium varierar chansen att påvisa olika slags ägg.

Kvalitativ flotation/”bandmaskmetoden”

Denna metod är tveklöst den bästa, det vill säga den känsligaste och säkraste för att påvisa de vanligaste maskäggen i träckprov. Analysen utförs på hela 30 gram träck och som flotationsme­dium används en mättad socker-saltlösning. Metoden är tidskrävande och därmed dyrare än den nedan beskrivna McMaster, men har den stora fördelen att bandmaskägg kan påvisas. Resultat av bandmaskundersökning anges som förekomst/ingen förekomst medan övriga parasitägg anges enligt en subjektiv skala från ingen förekomst till massförekomst.

Kvantitativ flotation enligt McMaster Äggräkning enligt McMaster är enkel och snabb att utföra. Bandmaskägg ses dock sällan vid McMaster-räkning på grund av att endast 2-4 gram träck används. Vanligtvis används mättad koksaltlösning som flotationsmedium. Resultat anges som antal EPG men eftersom metoden är trubbig och EPG för ett och samma prov kan variera med 30-50 procent är det en fördel om resultat översätts till en bedömningsskala liknande den för kvalitativ undersökning.

Odling för stor blodmask Ägg från små och stora blodmaskar kan inte särskiljas till utseendet så för att avgöra om en häst är infekterad med stor blodmask behöver man undersöka provet antingen genom odling eller PCR. Vid odling låter man 20-30 gram träck stå i en burk vid +25º C i tio dagar. Under denna tid utvecklas blodmaskäggen till det tredje larvstadiet som efter anrikning med ”Baermanns trattmetod” undersöks och identifieras i mikroskop.

PCR för stor blodmask Man kan även diagnostisera stor blodmask genom PCR (polymerase chain reaction), då detekteras DNA från parasiten i träckprov. Fördelen med denna metod är att resultatet erhålls redan inom ett par dagar.

God beteshygien och betesplanering är betydelsefullt och skall ses som grundläggande åtgärder för att kontrollera parasiter.

Förutsättningarna för att genomföra förbättrande åtgärder för betet varierar mellan olika gårdar, men ofta kan en genomtänkt användning av marken minska antalet masklarver som hästarna exponeras för.

Det är viktigt att betesarealen är dimensionerad för antalet hästar som går där, så hästarna inte tvingas äta nära rator där det är extra hög koncentration av parasitlarver. Om det finns tillräckligt med betesmark är det en fördel om betet kan få vila en säsong, plöjas upp och sås om eller ingå in en växtföljd.

Idag är problemet att hästgårdar i regel har ett stort antal hästar på en liten yta. Ett sätt för dessa gårdar att sänka smittrycket är att avlägsna gödsel i gräshagarna 1-2 gånger per vecka. Detta kan göras manuellt genom mockning eller med gödselsug som kopplas till en fyrhjuling eller annat fordon med dragkrok.

Förutom att antalet larver i gräset minimeras ökar betesarealen avsevärt. Växel- eller sambetning med andra djurslag är ett sätt att ”dammsuga” parasitlarver från betet. Denna princip bygger på att djur kan äta andra djurs parasitlarver utan att bli infekterade.

Betesputsning i kombination med lättharvning eller att gödsel krossas med kedjor är vanligt förekommande men har tveksam effekt ur parasitsynpunkt. Detta har undersökts i ett examensarbete vid SLU.