Hudsjukdomar hos häst

Mugg är en av de vanligaste hudsjukdomarna som drabbar våra hästar. Mugg är ett samlingsnamn för inflammation i huden på hästens ben och ofta utvecklas även krustor (ett lager av torrt var, blod, vätska etc.) uppepå huden i de drabbade områdena. Krustor utan klåda på hästens ben kan orsakas tex av bakteriell infektion, svampinfektion eller kontaktreaktion. Mugg gör ofta ont och hästarna kan vara känsliga för beröring.

Bakteriella hudinfektioner orsakade av olika bakterier, till exempel Staphyloccoccus aureus, är vanliga hos hästar. Ofta är de vita benen extra känsliga för infektion. Infektionen är ofta en blandinfektion, vilket talar för att grundorsaken till infektionen är att hudens skyddsbarriär är skadad. För korrekt bedömning (diagnostik) av orsaken till mugg krävs ofta provtagning där ett prov tas av huden (biopsi) som sedan undersöks i mikroskop (cytologi) eller i bakterieodling.

Behandling av mugg syftar till att avlägsna infektionen och återställa hudens skyddsbarriär. Man ska klippa pälsen men inte raka området. Krustorna kan mjukas upp med mjukgörande medel, till exempel salicylsyra. Hästen kan behöva antiinflammatorisk behandling mot smärta och inflammation. Den antibakteriella behandlingen varierar från lokal behandling med desinficerande medel (alkoholgel eller klorhexidin) till lokal och/eller allmän behandling med antibiotika baserad på vilket svar man får från bakterieodling. När infektionen är avlägsnad kan hästen eventuellt behöva lokal eller allmän behandling med kortikosteroider för att behandla kvarstående inflammation.

Att återställa och bibehålla en normal hudbarriär är viktigt för att symptomen inte ska återkomma. Vid behov kan man göra detta genom att skydda huden med fet salva. Man ska undvika lokalt skav av ex. benskydd och att huden utsätts för smuts eller långvarig exponering för fukt.

Cannon keratos. I vissa fall har hästar krustor längs skenbenen utan att man ser tydliga tecken på inflammation. Detta är vanligare hos vissa raser, till exempel fullblod och hästarna är ofta obekymrade av dessa krustor.

Sol-utlöst inflammation i blodkärlen (Fotodynamisk leukocytoklastisk vaskulit) är en sjukdom som drabbar vita områden och kan bero på att hästen har en känslighet för solens UV-ljus. På de vita områdena sker en immunreaktion och hästen kan då få rodnad, serumutsvettning (klar/gulaktig vätska som tränger ut från den inflammerade huden), krustor samt ytliga sår. I dessa fall är det också viktigt att kontrollera om det finns vissa skadliga växter i miljön eller underliggande leversjukdom som kan göra att en häst är särskilt känslig (predisponerad).

Kronisk progressiv lymfödem (CPL) drabbar hästar av kallblodstyp. Drabbade hästar får svullna nedre delar av benen med krustor och veckbildningar. Det är viktigt att behandla hästarna mot fotskabb om infektion förekommer samtidigt. Sjukdomen har sannolikt ärftlig bakgrund och behandlingen är framför allt understödjande som riktar sig mot kliniska symptom.

Pemphigus och Sarkoidos är exempel på sjukdomar orsakade av immunförsvaret (immunmedierade) som också kan orsaka förändringar i de nedre (distala) delarna av hästens ben, inklusive kronränderna. Immunmedierade sjukdomar kräver korrekt diagnostik för en riktad behandling.

Fotskabb, benskabb hos häst orsakas av Chorioptes bovis. Infektioner ger klåda och hästarna visar ofta symptom genom att stampa. Många hästar får hudförändringar som liknar mugg med skorpor och mjäll på nedre delen av benen, men de kan också vara smittade utan tydliga kliniska symptom. Smittan är vanligare hos hästar med mycket hovskägg. Diagnosen sker via PCR-test, och det finns flera effektiva preparat mot parasiter för behandling av drabbade hästar och deras kontakthästar, det är också ytterst viktigt med miljösanering för att förhindra smittspridning och återinfektion.

Kvalster

av olika slag kan också orsaka infektion med krustor och klåda på hästens ben.

Krustor och inflammation kan förekomma generellt på hästens hud eller vara lokala/fläckvisa så som på benen enligt ovan.

Ringorm (Dermatofytos) är en infektion som orsakas av s.k. dermatofyter, mögelsvampar, vanligast är Trichophyton equinum. Ringorm smittar lätt via kontakt mellan hästar, miljö och utrustning. Infektionen kan orsaka håravfall och hudförändringar med krustbildning. Diagnosen kan ställas med hjälp av direktmikroskopi, cellodling och/eller PCR (metod som kan påvisa arvsmassa från ett smittämne i ett prov). Infektionen självläker ofta, men det är viktigt att behandla drabbade hästar för att skynda på läkningsprocessen och minska smittspridningen. Det finns olika behandlingsalternativ för drabbade hästar samt hästar som varit i kontakt med den smittade hästen. Det är också viktigt att miljön saneras. Ridsport och travsport har regler för tävlingshästar för att hindra smittspridning.

• Läs mer: Kunskapssida helt om Ringorm hos häst – HästSverige

Regnskållor (Streptotrikos) är en hudinfektion hos hästar som orsakas av en bakterie (Dermatophilus congolensis). Infektionen kan smitta mellan hästar och även till andra djur. Bakterien är ofta kopplad till skadad hud och framför allt till fuktig hud. Infektionen drabbar ofta överdelen av kroppen och orsakar små varblåsor som spricker med krustbildning som följd. För att sjukdomen ska förebyggas och behandlas är det viktigt att huden hålls torr. Lokal behandling med desinfekterande preparat och mjukgörande preparat vid skorpor är ofta tillräckligt. I svåra fall kan allmän penicillinbehandling vara aktuellt.

Infektioner orsakade av bakterier av annat slag kan ge liknande symptom som streptotrikos och ringorm och kan uppträda samtidigt eller vara huvudorsaken till hästens symtom. Korrekt provtagning är viktig för att säkerställa rätt behandlingsval.

• Läs mer: Kunskapssida helt om Regnskållor hos häst – HästSverige

Hudbesvär kan också vara orsakade av olika typer av allergiska reaktioner. Den vanligaste förekommande allergiska reaktionen hos häst är sommareksem.

Sommareksem (IBH, Insect Bite Hypersensitivity) är en allvarlig kronisk hudinflammation hos hästar. Denna orsakas av en överkänslighet mot saliv från bitande insekter, framför allt svidknott (Culicoides). Sjukdomen är vanligt förekommande (varierar mellan 3 – 60% för olika populationer) samt medicinskt svårbehandlad.  Drabbade hästar får symptom mellan maj och oktober (eller när insekterna är aktiva). De får klåda framför allt vid man och svans men även öron, området mellan ganascherna samt huden under buken drabbas ofta. Sjukdomen har till viss del en ärftlig bakgrund och drabbar oftare vissa raser som islandshästar och frieserhästar. Den är vanligare hos islandshästar som är importerade från Island och därmed inte har utsatts för svidknott tidigare. Sommareksem hos svenskfödda islandshästar är inte lika vanligt.

Profylaktiska (förebyggande) åtgärder är till exempel ”insektstäcken”, flugspray, undvika utevistelse vid tider när knott är som mest aktiv, öppna luftiga hagar. Man kan lokalt behandla utsatta områden med preparat med olja för att förebygga och lindra symptomen. Hudvård med mjukgörande, klådstillande antiseptiskt schampo i kombination med mjukgörande och fuktighetsgivande behandling av drabbade områden kan lindra symptomen.

För att dämpa eventuella inflammationer kan man behöva lokal eller allmän kortison-behandling. För vissa hästar kan kortisonbehandlingen föregås av förebyggande behandling med antihistamin. Immunoterapi har hittills inte gett den förebyggande effekt man önskar, men det finns lovande studier på förebyggande vaccin som kan hindra symtom och förbättra välfärden hos drabbade hästar.

Nässelutslag (Urtikaria), med upphöjda utslag i huden, kommer ofta akut och försvinner vanligtvis inom några dagar till veckor. Urtikaria kan vara ett tecken på allergi, men i de flesta fall orsakas den av andra faktorer, som någon växt hästen har ätit, infektion, virus, läkemedel men i många fall hittar man ingen orsak som utlöste reaktionen. Symptomen försvinner ofta av sig självt men symtomen kan kvarstå eller återkomma. Har hästen symptom på klåda i samband med urtikaria kan den behöva anti-inflammatorisk behandling samt lokal hudbehandling.

Annan allergi. Hästar kan också drabbas av annan allergi, till exempel mot olika preparat som man har använt för att behandla andra hudsjukdomar. Vissa hästar kan ha en genetisk benägenhet för allergi (atopi) och allergiska eksem kan förekomma mot ämnen i hästens närmiljö, till exempel fågel, katt etc. och dessa kan vara svåra att undvika. De ämnen som orsakar allergisk reaktion kallas allergener. Diagnos ställs med sjukdomshistoria (anamnes) för att utesluta andra orsaker till hästens symptom samt med olika allergitest (blodprov, pricktest, intradermal hudtest). Drabbade områden behandlas lokalt och i vissa fall ges allmän kortisonbehandling och/eller behandling med antihistaminer. Allergenspecifik immunterapi (allergivaccin) kan vara ett alternativ för hästen för att förhindra eller minska utvecklingen av symtom. Födoämnesallergi är svår att diagnostisera och är ovanlig hos häst.

Pricktest på häst. Foto: Lisa Chröisty

Inkar (Sarkoider) är den vanligaste tumörsjukdomen hos häst. Sjukdomen orsakas av bovint papillomvirus som sprids via insekter/kontakt genom skadad hud. Hästar med genetisk känslighet kan utveckla sarkoider i det drabbade området. Inkarna kan ha olika utseenden så som platta såriga lokala hudförändringar, knölar med kvarvarande päls eller tumörer med ett mer knöligt, ofta sårigt utseende.  Det är viktigt att kontakta veterinär för planering och diagnostik om du upptäcker en misstänkt sarkoid hos din häst, eftersom vissa är svåra att behandla eftersom tumören kan sprida sig eller ha svår lokalisation. Sarkoider har också en hög återfallsrisk. Det finns idag många olika behandlingsalternativ, allt från att låta sarkoiden vara orörd och följa den noga, till kirurgi, immunomodulation, kemoterapi, elektrokemoterapi etc.

Pigmenttumörer (Dermala melanom) är vanligt hos häst, de flesta skimlar drabbas någon gång i livet. Vanliga lokalisationer är under svansen och öron, parotisområdet (strax under örat), läppar, öron. Ofta är melanom lokalt men kan också ge metastaser d v s att den har spridit sig till andra platser i kroppen. Idag rekommenderas att man behandlar melanomen när de är små, innan de hinner växa i storlek, eftersom de då är enklare att behandla. Melanom behandlas genom operation eller andra lokala behandlingar.

Vårtor (Equint papillom) är ett virus som sprids via insekter eller kontakt mellan hästar och kan orsaka vårtbildningar, framför allt hos unga hästar. Typiska platser på kroppen där de uppträder är mun, ögonlock, genitalia (könsorgan) och ben. Sjukdomen drabbar ofta flera hästar och läker oftast av sig självt inom 1 – 9 månader.

Öronpapillom. Hästar kan även få framför allt i ytterörats insida. Drabbade hästar får en vit, plaqueliknande beläggning på insidan av örat. Då smittan sprids via flugor är öronskydd (flughuva) viktigt för att förhindra smittspridning. Sjukdomen läker inte själv utan kräver en lokal behandling som görs av en veterinär. Drabbade hästar kan visa symptom som huvudskygghet och huvudskakning.

Eosinofila granulom hos häst är små lokala knölar som kommer framför allt vid ställen som har utsatts för friktion av ex. utrustning eller efter insektsbett. För att avgöra om det rör sig om en inflammatorisk reaktion, infektion eller neoplasia (onormal tillväxt av celler) krävs en finnålspiration (man suger upp ett litet cellprov) eller biopsi (man tar ut ett litet vävnadsprov). Eosinofila granulom kan lokalbehandlas med kortikosteroider eller avlägsnas opereras bort.

Sarkoidos är en ovanlig sjukdom där kroppens immunförsvar bildar små inflammationer, så kallade granulom, i olika vävnader. Detta kan uppträda på flera delar av kroppen, bl. a huden. Den kan bland annat orsaka håravfall, sårskorpor, svullnad och lätt feber. Eftersom sjukdomen kan vara allvarlig och svår att behandla behöver man alltid kontakta en veterinär för bedömning och behandling.

Pemphigus foliaceus är en ovanlig autoimmun hudsjukdom som även kan drabba hästar.

Det innebär att hästens immunförsvar av misstag angriper hudens egna celler. Det leder till att huden blir inflammerad och att det bildas blåsor, skorpor och fjäll, små sår och ev. klåda och smärta. Håravfall kan också förekomma.