Om hästen

Att mäta hästens välfärd

Att mäta hästvälfärd

För att verkligen veta hur hästvälfärden ser ut och vad som kan förbättras så behöver vi mäta den i verkliga situationer. Genom forskning har man tagit fram mätmetoder för bland annat beteende, risker för hästvälfärd och stress. Många av dessa mätmetoder kan hjälpa oss i vår vardag med hästar.

Hästvälfärd är ett stort ämne som består av många olika delar. Att mäta hästvälfärd innebär därför att man behöver använda flera mätmetoder för att kunna förstå resultaten. Om man till exempel vill kunna jämföra olika inhysningsformer så behöver man mäta många saker, både på hästarna och inuti stallen.

När man inom forskning eller mätning av hästvälfärd vill veta exakt vad som orsakar ett problem så kan man behöva utföra tester. Då kan man variera en faktor i taget för att hitta det som orsakar ett visst problem eller resultat. Ibland är det flera faktorer som påverkar, vilket gör det hela svårt att tolka. Då kan man behöva rådfråga en expert inom området som man tittar på, såsom en agronom, etolog eller veterinär.

hästar-i-ligghall

För hästar som hålls i grupp är det viktigt att ligghallen fungerar bra. Foto: Carin Wrange

Vill man däremot få en helhetsbild över hästvälfärden i ett visst stall krävs andra metoder. Man behöver då mäta många olika områden och tolka resultaten i sin helhet. Hur man väljer att dela in hästvälfärd i olika områden och hur dessa mäts varierar. Ett angreppssätt som har fått stort genomslag i Europa kallas Welfare Quality.

Här utgår man ifrån fyra indelningar i principer: God utfodring, God inhysning, God hälsa och Lämpligt beteende. Dessa fyra principer är indelade i 12 kriterier för välfärd. För att mäta välfärden finns det checklistor och protokoll med ett antal bedömningspunkter som validerats vetenskapligt. Det finns protokoll för olika djurslag och det har tagits fram ett för just hästar anpassat för nordiska förhållanden.

De mätmetoder som används i protokollen är djur-, resurs- och managementbaserade mått. Djurbaserade mått mäts direkt på hästar och kan till exempel vara hullbedömning, beteende och pälskvalitet. Djurbaserade mått är de enda som kontrollerar den faktiska hästvälfärden, därför fokuserar mycket forskning på att ta fram fler och bättre djurbaserade mått. Resursbaserade mått mäts på hästars omgivning, till exempel boxstorlek, hagstorlek och ventilation i stall.

Managementbaserade mått är det som vi hästägare styr över, till exempel antal hästar som går ihop i en hage, antal utfodringstillfällen och hur lång tid det går mellan skoningar/verkningar. Både resurs- och managementbaserade mått visar på förutsättningar och risker för hästvälfärden men säger inte alltid något om hur hästar faktiskt mår.

De forskningsbaserade checklistorna skiljer sig från de checklistor som  länsstyrelserna använder för att kontrollera djurskydd. Där är fokus på att bedöma om man följer de krav som anges i vår djurskyddslagstiftning. Lagstiftningen är skriven för att vara förebyggande och innehåller mestadels resurs- och managementbaserade mått som anger minimikrav. Djurskyddsinspektörerna har en vägledning från Jordbruksverket och en checklista på mått att förhålla sig till under sina kontroller.

Läs mer:

Text: Hanna Sassner, forskare i tillämpad etologi, SLU, Izabella Granswed, leg. veterinär Mälaren Hästklinik och Sofie Vikström, agronom. Uppdaterad 2023-01-30.