Hästens miljö
Minska mängden parasiter
Minska mängden parasiter
God beteshygien och betesplanering är betydelsefullt och skall ses som grundläggande åtgärder för att kontrollera parasiter.
Förutsättningarna för att genomföra förbättrande åtgärder för betet varierar mellan olika gårdar, men ofta kan en genomtänkt användning av marken minska antalet masklarver som hästarna exponeras för.
Det är viktigt att betesarealen är dimensionerad för antalet hästar som går där, så hästarna inte tvingas äta nära rator där det är extra hög koncentration av parasitlarver. Om det finns tillräckligt med betesmark är det en fördel om betet kan få vila en säsong, plöjas upp och sås om eller ingå in en växtföljd.
Idag är problemet att hästgårdar i regel har ett stort antal hästar på en liten yta. Ett sätt för dessa gårdar att sänka smittrycket är att avlägsna gödsel i gräshagarna 1-2 gånger per vecka. Detta kan göras manuellt genom mockning eller med gödselsug som kopplas till en fyrhjuling eller annat fordon med dragkrok.
Förutom att antalet larver i gräset minimeras ökar betesarealen avsevärt. Växel- eller sambetning med andra djurslag är ett sätt att ”dammsuga” parasitlarver från betet. Denna princip bygger på att djur kan äta andra djurs parasitlarver utan att bli infekterade.
Betesputsning i kombination med lättharvning eller att gödsel krossas med kedjor är vanligt förekommande men har tveksam effekt ur parasitsynpunkt. Detta har undersökts i ett examensarbete vid SLU.
Läs mer:
Mockning som beteshygienisk åtgärd för parasitbekämpning hos häst – Helena Thorolfson Rainamo, examensarbete på kandidatnivå 2018, hippologprogrammet, SLU
Harvning som beteshygienisk åtgärd : ett komplement till avmaskning för att minska mängden infektiösa cyathostominaelarver på bete? Hillevi Hasslers examensarbete vid veterinärprogrammet, SLU, 2021
Fodertillskott med rovsvampen Duddingtonia flagrans (BioWorma®) som komplement till avmaskning hos häst. Elinor Asp Taunis examensarbete vid veterinärprogrammet, SLU, 2021
Hur du planerar för parasitfria beten – SVA
Text: Eva Tydén, docent, Inst för biomedicin och veterinärmedicinsk folkhälsovetenskap, SLU, eva.tyden@slu.se och Eva Osterman Lind, leg vet, DVM, Parasitologisk diagnostik, SVA, eva.osterman-lind@sva.se
Uppdaterad 2021-08-18