Parapoxvirus

Ekvint parapoxvirus (EqPPV)  kan orsaka en hudinflammation med blåsor, varfyllda blåsor, sårskorpor (krustor) och svullnad på benen. Förändringarna kan se mycket lika ut som mugg eller rasp, vilket gör att sjukdomen kan vara svår att skilja från dessa mer välkända hudproblem hos häst. Blåsorna kan utsöndra ett klart eller varigt sekret. Hudskadorna sitter oftast i karleden men kan även förekomma högre upp runt kotleden. På grund av den kraftiga inflammationen blir hästarna ofta halta till följd av de smärtsamma såren.

Alla hästkategorier, raser och kön kan drabbas. I den vetenskapliga litteraturen beskrivs dock oftast hos travhästar, troligen på grund av deras ökade risk för smitta i samband med tävlingar och transporter.

Smittspridning sker genom direkt kontakt med infekterade hästar, särskilt hästar med synliga hudförändringar, men även indirekt via till exempel kontaminerade föremål, utrustning och händer.

Hur länge EqPPV överlever i miljön är ännu inte känt. Eftersom viruset är nära besläktat med andra parapoxvirus, som är mycket motståndskraftiga och kan finnas kvar i sårskorpor i månader och troligen år, särskilt i kyliga och torra miljöer, bedöms även EqPPV vara väldigt motståndskraftigt.

Närbesläktade parapoxvirus förekommer hos nötkreatur, ren, get, får och kronhjort. I nuläget finns det inga vetenskapliga belägg för att dessa virus kan infektera häst, eller att EqPPV kan smitta andra djurslag. Däremot kan människor infekteras vid kontakt med smittade lesioner. Symptom på EqPPV-infektion hos människor är hudlesioner med blåsor, ofta på händer eller fingrar. Parapoxvirus är alltså ett zoonotiskt virus.

Användning av handskar vid hantering av infekterade hästar rekommenderas starkt.

Hittills har några större utbrott rapporterats bland hästar i Finland, medan Sverige endast har haft ett fåtal isolerade fall. Efter genomgången infektion utvecklar hästen immunitet, men hur länge denna immunitet varar är ännu okänt.

Vaccin saknas i dagsläget. Förebyggande åtgärder består därför av isolering av sjuka hästar tills såren har läkt, noggrann stallhygien samt god handhygien hos personer som hanterar smittade hästar.