Sjukdomar & skador

Fästingburna sjukdomar

Fästingburen sjukdom - Anaplasma

Det viktigaste smittämnet från fästing till häst är Anaplasma phagocytophilum. Den bakterien kan ge sjukdomen akut granulocytär anaplasmos (hette förut ehrlichios) som är relativt vanlig på hästar under sommarhalvåret i fästingtäta delar av landet.

Den vanligaste fästingen i Sverige, Ixodes ricinus, kan bära på flera olika bakterier och virus. Vissa kan orsaka sjukdom hos olika djurslag och människa. Men det enda fästingburna smittämnet som hästar riskerar att bli sjuka av i Sverige idag är ovan nämnda Anaplasma, och sjukdomen kallas anaplasmos.

fastingburna-sjukdomar(1)_250

Fästingar bär ibland på smittor som kan drabba även häst. Illustration: Helena Johansson, SVA

Hög feber vid akut anaplasmos

Symtomen på hästar med akut anaplasmos är hög feber, svullna ben, vinglighet, nedsatt allmäntillstånd och aptit. Ibland ses också gulaktiga slemhinnor. Anaplasmos kan behandlas med antibiotika, men hästen blir också ofta frisk inom en vecka av sig själv, utan antibiotika.
Ett alternativ till antibiotika kan vara att behandla med febernedsättande medel några dagar. Kronisk anaplasmos är något vissa har pratat om, men det finns inga vetenskapliga belägg för något kroniskt tillstånd av anaplasmos hos häst i dagsläget.

Inga bevis för borrelios på häst

Borrelia är en annan fästingburen bakterie, men det finns inte vetenskapliga bevis för att den skulle kunna orsaka sjukdom (borrelios) hos häst i dagsläget. I en svensk studie av Egenvall och medarbetare (2001) visade sig 20-22 procent av undersökta hästar ha antikroppar mot borrelia, men det kunde inte kopplas till sjukdom eller symtom på sjukdom hos hästarna. I utländska studier har man försöksinfekterat hästar utan att få fram bevis för sjukdom.

Krävs utredning för rätt diagnos

Antikroppar bildas av kroppens immunförsvar då man träffar på ett smittämne, oftast oavsett om smittämnet framkallar sjukdom eller inte. Det är därför inte rätt att basera en diagnos bara på fynd av antikroppar. Speciellt inte när det gäller en bakterie som borrelia som man inte kan bevisa att den ens ger symtom hos häst.
Om veterinär ändå misstänker att en häst kan ha drabbats av borrelios krävs en ordentlig medicinsk och ortopedisk utredning så att andra mer troliga diagnoser kan uteslutas.

IMG_2680

Fästing som sitter på hästens hals nära huvudet. Foto: Carin Wrange

Var restriktiv med antibiotika

Rätt diagnos har blivit viktigare också på grund av att fler och fler bakterier som inte är känsliga för antibiotika, börjar dyka upp även inom djursjukvården. Man ska inte använda antibiotika till lidande som det har liten eller ingen effekt på, som till virussjukdomar, eller för säkerhets skull då man inte lyckats ställa någon säker diagnos, eller i förebyggande syfte. Om antibiotika används på ett felaktigt sätt så ökar risken för utveckling av resistenta bakterier hos både djur och människor.

Text: Gittan Gröndahl, tf statsveterinär, SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, 2018-04-16. Senast uppdaterad 2022-06-07.’

Relaterat:

Riktlinjer om anaplasma från Veterinärförbundets Hästsektions normgrupp

Norm om ”Granulocytär anaplasmos hos häst (fd ehrlichios)” (antagen 2012)
Anaplasma phagocytophilum ger en fästingburen infektion som oftast förlöper utan symtom (subkliniskt) hos hästar.

En preliminär diagnos av akut granulocytär anaplasmos hos häst kan ställas på kliniska symtom (feber, apati, inappetens, eventuellt ödem, ataxi, ikteriska slemhinnor, typiska blodbildsförändringar). Diagnosen kan konfirmeras i akut skede genom påvisande av bakterien i blodet genom PCR (polymerase chain reaction) eller mikroskopering (inklusionskroppar i neutrofila granulocyter). Diagnosen kan konfirmeras i efterhand genom ett positivt parprov för serologi (negativt prov eller låg titer i första provet taget i akut skede, följt av en markant ökning av titer i andra provet taget efter 10-14 dagar).

Infektionen kan vara självläkande. Symtomen vid akut granulocytär anaplasmos kan ofta lindras med antiinflammatorisk behandling. Om antimikrobiell behandling väljs är förstahandsval enligt litteraturen oxitetracyklin intravenöst. Biverkningsrisker ska då beaktas. I Sverige saknas idag (februari 2012) tetracyklinpreparat inregistrerade för häst och vid användning av antibiotikum som registrerats för andra djurslag ska gällande lagstiftning avseende behandlingsdokumentation och slaktkarens följas.

Så kallad kronisk granulocytär anaplasmos/ehrlichios finns inte definierat hos häst. Det innebär att inga säkerställda diagnoskriterier finns och diagnosen kan inte anses vedertagen. Hos försöksinfekterade icke antibiotikabehandlade hästar har bakterien påvisats, men utan att symtom sågs. En betydande andel av svenska hästar hade en positiv antikroppstiter, men koppling kunde inte påvisas mellan positiv antikroppstiter och symtom hos hästar. Det saknas evidens för att två eller flera förhöjda titrar mot anaplasma skulle vara förknippat med pågående sjukdom eller lidande. Det saknas vidare evidens för att antibiotikabehandling skulle vare sig påverka den serologiska titern eller påstådda kliniska tecken på kronisk anaplasmos/ehrlichios.

Observera att vid behandling med tetracyklin kan andra effekter än den rent antimikrobiella ge en klinisk förbättring, vilket kan vilseleda tolkningen av diagnos och behandlingsresultat. Tetracykliner har t ex antiinflammatorisk effekt och effekter på stödjevävnad, som förhindrande av nedbrytning av bindväv och brosk. Sammantaget innebär detta att det saknas stöd för antibiotikabehandling mot kronisk anaplasmos/ehrlichios hos häst.

Normen skriven i samarbete med Gittan Gröndahl, tf statsveterinär och Karin Bergström, bitr statsveterinär, SVA.

Norm om ”Borrelios hos häst” (antagen 2012)
Diagnosen klinisk borrelios finns inte vetenskapligt säkerställd hos häst, vilket innebär att inga fastställda diagnoskriterier finns. Man har inte lyckats framkalla sjukdomen i infektionsförsök. Man kan därför inte ange vilka symtom man skulle kunna förvänta sig eller hur den eventuella sjukdomen skulle kunna fastställas. Beskrivningar i litteraturen av ”borrelios” hos häst saknar nödvändig information för att kunna knyta beskrivna symtom till borrelios.

Att smittämnet återfinns i fästingar i Sverige är klart. Att borrelia ofta infekterar hästar i Sverige är också indirekt visat genom en relativt hög seroprevalens (17 procent) liksom även är visat i många andra länder. Smittämnet har påvisats i hästar vid försöksinfektion, men inga patologiska förändringar kunde knytas till fynden. Samband mellan exponering (seropositivitet) och sjukdomstecken har inte heller kunnat visas och många friska hästar är seropositiva.

Att ställa diagnos med påvisande av antikroppar kan inte anses vara korrekt, då undersökningar visar att många hästar bär på antikroppar mot borrelia utan att det kan kopplas till något symtom. Sammantaget innebär detta att det idag inte finns stöd för antibiotikabehandling mot borrelios hos häst.

Normen skriven i samarbete med Gittan Gröndahl, tf statsveterinär och Karin Bergström, bitr statsveterinär, SVA. Senast granskad 2022-06-07.

Läs mer om Hästsektionens normgrupp här

Fästingburna sjukdomar

Du kan få veta mer om fästingburna sjukdomar genom att följa dessa länkar: