Parasport

I Svenska Ridsportförbundets verksamhet ligger fokus på att erbjuda ryttare med funktionsnedsättning en aktiv fritidssysselsättning och sport. Med rätt stöd kan en människa med funktionsnedsättning rentav vara mindre funktionshindrad som ryttare än i sin vardag. Det handlar om tillgänglighet, information och möjligheten till rätt stöd och hjälp i den miljö man vistas i.

Majoriteten har en kognitivt funktionsnedsättning och ofta ett eller fler tilläggshandikapp. Ridsport ger även ca 1.500 rörelsehindrade, drygt 100 hörselskadade och lika många blinda och synskadade ryttare möjlighet till en aktiv fritid.

Felicia Grimmenhag är en av Sveriges tävlingsryttare inom paradressyr. Foto: Privat

I Sverige består tävlingssystemet, paradressyr, för ryttare med funktionsnedsättning, av två delar. En där man tävlar på egen häst och en med möjlighet att låna häst av arrangören. Sporten har utvecklades, både i Sverige och internationellt, och de flesta tävlar numera på egen häst.
Tävlingar inom paradressyr arrangeras numera på hög nivå med ekipage som rider såväl OS, VM och EM. I Sverige arrangeras årligen SM där ett 20-tal ekipage startar.

Gemensamt för alla pararyttare är att de har någon form av funktionsnedsättning, antingen medfödd eller på grund av skada. Nedsättningens karaktär och omfattning avgör vilken klass man startar i. Vid paratävlingar i Sverige rids oftast specialskrivna internationella program, som är speciellt utformade för att passa de olika graderna:

Inom grad 1 har man möjlighet att välja att antingen skritta eller skritta och trava. Ryttaren väljer själv alternativ, men alla tävlar mot varandra.

Inom grad 2 innehåller programmen skritt och en mer sammanhängande travdel.

Inom grad 3 förekommer skritt, trav och galopp i programmen och motsvarar ungefär LC-LB.

Inom grad 4 förekommer alla gångarter och rörelser som öppna, sluta och förvänd galopp, motsvarande LA-MSV.

Inom Special Olympics tävlar ryttare som har en mental funktionsnedsättning. Man får tävla både på egen häst eller häst som lånas ut av arrangören.

Många ridskolor har speciella grupper för ryttare med funktionsnedsättning. Där ges möjlighet att få prova sig fram bland de olika hjälpmedel som finns för att underlätta ridningen. Tusentals ryttare erbjuds ridutbildning anpassad utifrån sina egna förutsättningar under ledning av utbildade instruktörer. Det förekommer även samarbeten med olika terapeutiska verksamheter på ridklubbarnas egna anläggningar.

Hästens skrittrörelser stimulerar ryttarens kropp. Foto: Carin Wrange