Galopphästens utrustning

Tävlingssadel som väger från 350 gram till cirka nio kilo (speciella sadlar med inbyggt bly i). För att, om det behövs, få sadlarna ännu tyngre används ibland en blyvojlock. I blyvojlockens fickor lägger man blytackor så att ryttaren och hans utrustning väger enligt hästens programvikt.

Brösta används ofta för att förhindra att sadeln glider bakåt.

Blinkers som sätts över huvudlaget. Skygglappar används för att få hästen att koncentrera sig på sin uppgift. Kan vara större eller mindre.

Nosludd eller jordbländare, av fårskinn eller teddy, som sätts på nosgrimman för att begränsa synfältet för markskygga hästar.

Sidoludd används som en enklare variant av blinkers. Dessa begränsar inte hästens synfält lika mycket som blinkers men ger ändå en liknande effekt.

Flisblinkers eller visir. Är till för att skydda ögonen på känsliga hästar som kan bli störda av sand som flyger under ett löp. Visiret ser nästan ut som blinkers men ger hästen fullt synfält både framåt och bakåt.

Tungband är till för att binda ner hästens tunga så att hästen inte lägger den över bettet och på så sätt blir svår att styra för jockeyn. På en del hästar behöver man fixera tungan för att de ska få fria andningsvägar.

Öronproppar används på nervösa hästar för att dämpa ljudet för dem. Ibland rycker jockeyn ur dessa när målet närmar sig för att få hästen att öka farten.

Vetrap är en slags klisterlinda som används för att skydda hästens ben under löpet. I träning används vanliga bandage men det är säkrare att använda klisterlindorna i löp då de i princip aldrig lossnar.

Alla hästar bär inte alla dessa olika utrustningsdetaljer – tränaren strävar efter att ge den enskilda hästen så bra förutsättningar som möjligt.