Banbyggaren kan inom de tillåtna maxgränserna för höjd och längd variera banans tekniska svårighetsgrad. Om tävlingen är till exempel lokal eller regional, med kanske flera debuterande ekipage, så är kraven lägre. På nationell och elitnivå ställs det högre krav på de startande.
Ponnyer tävlar i olika kategorier beroende på mankhöjd. Den högsta kategorin D, som är max 148 cm i mankhöjd, tävlar i klasser från Lätt D 0,80 m till Svår 1,35 m.
För lägre kategorier är det lägre hinder i respektive klass på både höjden och bredden. Genom att variera hur hindren står i förhållande till varandra längs banan, på vilket avstånd och hur olika hindertyper kombineras, kan banans svårighetsgrad höjas eller sänkas.
Rättuppstående hinder är enkla plank eller vanliga bommar. Dit räknas också murar. Oxern och trippelbarren är så kallade längdhinder, med bommar både i hindrets fram- och bakkant. Här krävs att hästen sträcker på sig – länger sig – för att hoppa felfritt över. Inom hoppning förekommer även vattenhinder, s k vattengravar.