Lagring och hantering av grovfoder

När det gäller inplastat grovfoder, oavsett om det är fyrkantsbal eller rundbal, så ska de förvaras på en jämn markyta som är väl dränerad och fri från vassa stenar och växtlighet.
På så sätt minskar man risken för punktering av balarna och håller gnagare borta. Man kan också behöva skydda balarna mot fåglar med nät eller presenning.

Inspektera ballagret ofta och laga eventuella hål så fort som möjligt. Hål skall lagas med särskild lagningstejp. Vanlig tejp släpper igenom syre, är inte UV-stabil och fäster dåligt på ensilageplasten. Märk ut de lagade balarna så att de kan kontrolleras extra noga innan utfodring. Använd lagade balar först.

Var rädd om balarna, varje förlorad bal innebär en ganska stor mängd kasserat foder – om en bal väger 400 kg motsvarar det cirka en månads utfodring till en häst.

Det är också viktigt att använda rätt redskap när inplastade balar flyttas. Till exempel när de lastas ute på fält efter skörd, när de läggs upp för lagring på gården eller lastas upp på flak inför transport till andra stall.
Det finns speciella balgripar till traktorer som bör användas vid all hantering av inplastat grovfoder för att undvika skador när balarna lastas upp på ett flak eller när balarna lastas av. Det är mycket olämpligt att tippa inplastade balar från ett lastbils- eller traktorflak i en hög på marken.

All hantering av inplastat foder innebär hantering av en ömtålig vara. Därför måste varje bal hanteras varsamt så det inte uppstår skador, till exempel hål i plasten. Så snart plastskiktet skadas, får syret tillträde vilket förstör det ensilerade fodret.

Vilken balform man väljer för inplastat vallfoder har mindre betydelse för foderkvaliteten, utan har mer att göra med vilka hanteringsmöjligheter man har. Många tycker att fyrkantsbalar är lättare att hantera i samband med utfodring, men det beror på vilken typ av utfodringsutrustning man har tillgång till.

Det viktigaste är att välja en balform och balstorlek som passar in i det system man använder och till det antal hästar man har.

Rundbalar skall lagras på gaveln eftersom antalet plastlager är större där. Det händer ibland att fyrkantsbalar får en konkav och en konvex sida, de skall då lagras med den konkava sidan ner mot marken för att undvika att kondensvatten bildas mellan foder och plast.

Hö konserveras genom att man vid höskörden torkar bort så mycket vatten att inga mikroorganismer kan växa. Det är därför viktigt att höet lagras torrt och inte återfuktas, om man skall kunna bibehålla en bra hygienisk kvalitet hela året.

Om fuktig luft eller till och med regnvatten eller dylikt återfuktar höet kommer framförallt mögelsvampar att börja växa. Likaså om höet inte torkats tillräckligt vid skörden blir resultatet tillväxt av mögel.

Om höet omges av fuktig luft är det inte ovanligt att höets yta känns fuktig och lite kladdig – det brukar vara ett tecken på att jästsvampar har tillväxt, och att även mögeltillväxt är på gång. Höet måste därför skyddas mot omgivningen och det görs vanligen med halmbalar, det vill säga, att man bygger in höpartiet i golv, väggar och tak av halmbalar, lite beroende på hur lagringsutrymmena ser ut, så att halmen bildar en barriär mellan höet och den omgivande luften.

• Skyddstäckning av hö med fiberduk – JTI-rapport 2012

En oisolerad plåthall är ofta värsta tänkbara lagringsutrymme för hö, medan en isolerad skulle eller liknande sällan innebär problem. Har man inte tillgång till bra lagringsutrymme för hö bör man inte välja hö som vallfoder.

Tänk också på att betonggolv inte är ”torra”, det vill säga, fukt stiger upp genom betonggolv och hö bör därför inte lagras direkt mot ett betonggolv, utan lägg då hellre höet på pallar så att luft kan cirkulera under balarna.

Det händer ganska ofta att sommarbetet tar slut snabbare än man tänkt sig och att man behöver börja utfodra med skördat foder tidigare på året än man hade planerat. I samband med detta uppkommer ofta frågor kring hur snabbt man kan öppna inplastade balar.

I princip kan man öppna balarna direkt efter det att de plastats in och utfodra dem, men man får räkna med väldigt kort hållbarhet på sådant foder.
Ett sådant foder är inte färdigkonserverat och stabilt i sin mikrobiologiska sammansättning och därför blir det varmgånget och skämt fort.

Ensileringsprocessen kan ta från några dagar upp till flera veckor, beroende på fodrets sammansättning och ts-halt, omgivningstemperatur, lagringsförhållanden med mera. Om ensileringsmedel använts kan det innebära att man måste vänta 4-6 veckor efter inplastning innan man börjar öppna och utfodra balarna, detta för att ensileringsmedlet måste omsättas och hinna verka innan man börjar utfodra med partier. Detta skiljer sig dock mellan olika typer av ensileringsmedel.