Utfodring efter betet

1. Hur hästens mage fungerar
2. Hästens behov av energi och protein
3. Grovfoder viktigast
4. När behövs kraftfoder?
5. Hur räkna ut foderstaten?
6. Bedöm hästens hull
7. Risker med felaktig utfodring
8. Se upp för dåligt foder
9. Planera hästens bete
10. Utfodring efter betet

Kolik – samlingsnamn för smärta från buken. Hästar med kolik har ”ont i magen” och det kan bero på flera olika problem i bukhålan, till exempel förstoppning eller onormalt stor gasansamling.

Tarmmotorik – tarmens rörelser, nödvändiga för att förflytta födan genom hästens tarmkanal. Ej viljestyrda.

Torrsubstanshalt – den delen av ett foder som utgörs av den torra substansen, dvs som inte är vatten. Om torrsubstanshalten i ett foder är 45 % är det 55 % vatten (så att summan blir 100 %).

Betesgräsets tillväxt är som störst under försommaren, medan det under högsommaren ofta uppstår en betessvacka, särskilt om det är torr väderlek. Senare på betessäsongen ökar gräsets tillväxt något igen, men når inte de nivåer som betets tillväxt har haft under försommaren. Det betyder också att antalet hästar som kan energi- och näringsförsörja sig helt och hållet från ett och samma bete är större under försommaren än på hög- och sensommaren. Läs mer om det här: Bete och betesvård.

Ju längre in på sensommar-höst man kommer, desto mindre betesgräs avkastar betet och desto större blir behovet av tillskottsutfodring om hästarna går kvar på betet. Tillskottsutfodring på bete bör i första hand utgöras av grovfoder. Ett bra sätt att stödutfodra på sensommar- eller höstbete är att ta en vallskörd på en del av betet (om markförhållandena tillåter det) under försommaren som man sedan kan utfodra med längre fram på säsongen när betestillväxten avtar. På så sätt jämnar man ut betestillgången över hela sommarhalvåret.

Även ett bete som från början var frodigt producerar under sensommar och höst mindre betesgräs, vilket kan skapa ett behov av tillskottsutfodring med grovfoder om hästarna går kvar på betet. Foto: Lisa Chröisty

Ett annat alternativ är att låta hästarna gå kvar på betet dagtid, men stalla in dem nattetid och då utfodra med vintersäsongens grovfoder. Det blir också ett bra sätt att få en successiv övergång till vinterfoderstaten. Stödutfodring är dock inte tillåtet på en del betesmarker som får miljöstöd, och det är viktigt att kontrollera vad som gäller för betesmarken innan tillskottsutfodring påbörjas. Läs mer om det hos Jordbruksverket: Miljöersättning för skötsel av betesmarker och slåtterängar 2026.

Tillskottsutfodring på bete skall i första hand ske med grovfoder, inte med kraftfoder.

Tillskottsutfodring med kraftfoder på bete bör endast ske om hästen inte håller hullet på betet, och man är säker på att anledningen till det är att näringsinnehållet i betet är för lågt, inte att det är för liten betestillväxt eller betesbrist.

Om det är betesbrist och hästen därför magrar av bör man inte tillskottsutfodra med större mängder kraftfoder, eftersom det riskerar att skapa störningar i mag-tarmkanalen i form av diarré, kolik och även fång. Vid betesbrist är det i första hand grovfoder som skall användas som tillskottsfoder. Liksom för alla andra foderbyten eller introduktion av nya fodermedel bör hästen successivt vänjas in på grovfodret under minst två veckors tid. Ta därför för vana att regelbundet inspektera betet och dess tillväxt, då kan du i god tid avgöra om tillskottsutfodring behövs eller ej.

Vid stödutfodring på betet ska man alltid välja ett grovfoder i första hand. Foto: Carin Wrange

Om hästarna skall utfodras med hö eller mycket torrt hösilage (över ca 65 % torrsubstanshalt) under vintersäsongen kan omställningen från bete till vinterfoderstaten bli ganska stor, eftersom vatteninnehållet är väldigt olika i bete och dessa foder. Betesgräs innehåller ca 20-25 procent torrsubstans och således 75-80 procent vatten, medan hö innehåller runt 84-86 procent torrsubstans och således cirka 15 procent vatten. Om hästen går från bete till hö/torrt hösilage från en dag till nästa är risken stor att hästen inte riktigt hinner kompensera för den stora skillnaden i vatteninnehåll i födan, och därför dricker för lite. Det kan öka risken för förstoppningskolik. Om hästen dessutom går från att ha rört sig fritt på betet under hela dygnet till att stallas in och stå inne i stall under kanske mer än halva dygnet, ökar risken också för förstoppningskolik eftersom rörelse gynnar tarmens motorik. Det är inte ovanligt med förstoppningskolik just i samband med installningen från betet, så det är viktigt att göra övergången från betet till vinterfoderstaten gradvis.

Det kan vara stor skillnad i vattenhalt i betesgräs och i skördat vallfoder som hö eller hösilage. Foto: Carin Wrange

Hästen bör hullbedömas regelbundet under betesgången för att eventuell upp- eller nedgång i hull skall kunna upptäckas och åtgärdas i tid. Det är ganska vanligt att vuxna hästar som inte används i avel eller tränas hårt lägger på sig för mycket hull under betesgången, och det är något man behöver ta hänsyn till och åtgärda under hösten/ vintern via en anpassning av foderstaten. För hästar som tappat för mycket hull under betesgången behövs man ta hänsyn till det vid installningen. En analys av vallfodrets energivärde och näringsinnehåll tillsammans med foderstatsberäkning och regelbunden hullbedömning är goda hjälpmedel för att underlätta att hästen når det önskade hullet under hösten.

Hjälpsamma länkar:

• Kunskapssida: Så räknar du hästens foderstat
• Beräkna foderstaten med HästSveriges foderstatsprogram
• (Ytterligare information som kan hjälpa dig med foderstatsberäkningen)

I vissa fall stallas hästarna inte in från betet utan hålls på vinterbete eller året-runt bete. Det är ett alternativ för att låta hästarna gå ute så mycket som möjligt och samtidigt bidra till att betesmarker hålls öppna och kan bidra till en ökad biologisk mångfald. Det kan göras på flera olika sätt. Djurhållning utomhus under vinterhalvåret kräver att det finns tillgång till ligghall och att stödutfodring kan göras vid behov. Mer information om vinterbete och året-runt-bete finns från en långvarig studie som utförts med Gotlandsruss strax utanför Uppsala. Länkar nedan:

• Kunskapssida: Hästen och den biologiska mångfalden
• Forskning: Hästen på bete året om
• Forskning: Russet som naturvårdare – på bete året om

Övergången från betesgräs till skördat vallfoder bör ske successivt. Hästen bör vänjas in på vinterfoderstaten under minst två veckor för att minska risken för störningar i mag-tarmkanalen.

Behovet av stödutfodring på bete beror på betets avkastning, betesbeläggningen och hästarnas behov av energi och näringsämnen. Under sensommar-höst är betestillväxten lägre än under försommaren och antalet hästar som skall livnära sig på betet kan behöva reduceras.

I första hand ska hästen stödutfodras med grovfoder. Ett sätt att göra övergången till vinterfoderstaten successiv är att låta hästen gå kvar på bete under dagen och ge vinterns grovfoder när den stallas in på natten.

Inte om hästen magrar på grund av betesbrist. Då bör den i första hand få mer grovfoder. Tilläggsutfodring med kraftfoder bör bara göras om hästen inte håller hullet och orsaken är att betets näringsinnehåll är för lågt, inte att mängden bete är för liten.

Övergången från vattenrikt betesgräs till betydligt torrare hö eller hösilage kan göra att hästen får i sig mindre vätska. Om hästen samtidigt rör sig mindre efter installningen ökar risken ytterligare, eftersom rörelse gynnar tarmmotoriken. Förstoppningskolik är därför inte ovanligt i samband med installningen från bete.

Gör övergången till vinterfoderstaten gradvis och se till att hästen har fri tillgång till dricksvatten av god hygienisk kvalitet.

Betesgräs innehåller ungefär 75–80 procent vatten, medan hö innehåller omkring 15 procent vatten eller mindre. Om hästen byter direkt från bete till hö kan den ha svårt att kompensera skillnaden genom att dricka mer, vilket kan öka risken för förstoppningskolik.

Hästen bör successivt vänjas vid den nya foderstaten under minst två veckor. Det gäller precis som vid andra foderbyten eller när ett nytt fodermedel introduceras.

Utfodringen behöver anpassas efter hästens individuella behov, bland annat ålder, hull och arbetsbelastning kan påverka. Genom att regelbundet följa hullet kan fodergivan och foderstatens sammansättning justeras för att undvika både överhull och undernäring.

Hästar kan hållas på vinterbete eller året-runt bete under förutsättning att de har tillgång till ligghall och att stödutfodring kan göras om behov av det uppkommer.