Tolkning av analys

Skicka in analys på ditt foder för att beräkna foderstat

Oavsett om du har slagit eget foder eller om du köper in behövs en foderanalys för att du ska kunna räkna ut hur mycket hästen behöver äta. För att läsa mer om hur du provtar och skickar in till analys kan du klicka här.

När du har en analys kan du ta hjälp av vårt foderstatsprogram för att räkna ut en foderstat. Men, för att förstå hur du ska använda dig av analysens värden kan det vara bra att ha koll på begreppen nedan.

Så utläser du värdena i foderanalysen

De variabler (mätvärden) som du behöver för att kunna avgöra om fodret passar till dina hästar är:

Torrsubstanshalten (ts) = beskriver hur mycket av fodret som består av vatten och hur mycket som är torr substans. Det är i den torra substansen som all näring och energi finns. Om ett foder har 60 % ts-halt, så innehåller det alltså 40 % vatten, eftersom summan av ts och vatten alltid är 100.

Man behöver känna till torrsubstanshalten för att kunna räkna ut hur mycket grovfoder som hästen behöver äta varje dag i kg. Utfodringsregeln lyder: minst 1 kg ts vallfoder per 100 kg kroppsvikt och dygn.

Det betyder att en häst som väger 500 kg måste få minst 5 kg ts vallfoder varje dygn, oavsett om hästen utfodras med ensilage, hösilage eller hö. För att räkna ut vad 5 kg ts motsvarar i kg foder, så dividerar man mängden ts med ts-halten/100. Om hästen äter hö, som har en ts-halt på 84 % blir det alltså: 5 kg ts /(84/100) = 5,95 kg hö, dvs med avrundning blir det ca 6 kg hö. Eftersom hösilage och ensilage har lägre ts-halt (innehåller mer vatten) än hö, måste hästen äta fler kg av fodret för att få sig samma mängd ts.

Observera att beräkningsexemplen ovan anger lägsta tänkbara mängd grovfoder per dygn för en häst som väger 500 kg, och att hästen, om den inte är eller sannolikt kommer att bli fet, bör utfodras med mer grovfoder än vad minimigivan anger.

Mängden omsättbar energi (MJ) = beskriver hur mycket av ett foder som hästen faktiskt kan bryta ner/smälta i tarmen, ungefär som kalorier (1 kalori= 4,184 MJ). Smältbarheten och energiinnehållet i vallfoder beror i huvudsak på hur stort fiberinnehållet är i fodret. Sent skördat vallfoder har lägre smältbarhet och energiinnehåll än tidigt skördat vallfoder. Innehållet av omsättbar energi i vallfoder brukar variera mellan ca 6 till 12,5 MJ/kg ts

Innehållet av smältbart råprotein = anger det protein i fodret som är tillgängligt för hästen att ta upp. Innehållet av smältbart råprotein anges i gram, och förkortas g smb rp/kg ts. Denna siffra räknas fram från råproteininnehållet i fodret som i sin tur räknas fram från en analys av innehållet av kväve i fodret.

Allt protein som finns i fodret är inte tillgängligt för hästen, därför räknar man om råproteininnehållet till smältbart råprotein. Innehållet av smältbart råprotein i vallfoder varierar mellan 0 till 200 g/kg ts. Tidig skörd ger alltid ett högre proteininnehåll än sen skörd.

Viktigt att tänka på kring mineraler

Innehållet av mineralerna kalcium (Ca), fosfor (P) och magnesium (Mg) i fodret anges i gram. Även mineralämnet kalium (K) brukar finnas med på analysrapporten men används inte vid foderstatsberäkning till häst.

För att få med analys av mineralinnehållet i vallfodret behöver man kryssa för detta alternativ på den följesedel som skall lämnas in till foderlaboratoriet tillsammans med foderprovet. Rekommendationen är att du analyserar både makro- och mikromineraler av ditt grovfoder, speciellt för hästar som är digivande, högdräktiga, växande unghästar och för hästar som är högpresterande, för att kunna räkna ut en korrekt foderstat.

Att hitta rätt foder till sin häst

När du har fått ditt foder analyserat kan du börja bygga en foderstat till din häst. Men allt foder är inte lämpligt till alla hästar, utan det gäller därför att välja det foder som har lagom värden för det din häst behöver. Det går vi igenom nedan.

Mest energi till tävling och avel

För vuxna hästar som inte arbetar mycket hårt är ett energiinnehåll under 10 MJ/kg ts önskvärt, det får gärna vara runt 8 MJ/kg ts. Då kan hästen utfodras med mer än minimigivan (1 kg per 100 kg kroppsvikt) utan att man samtidigt överutfodrar hästen med energi.

För hästar som tränar och tävlar hårt (på elitnivå i trav, galopp, fälttävlan, distansritt) är det en fördel om vallfodret innehåller mer än 10 MJ/kg ts. Då får hästen en stor del av sitt energibehov från vallfodret vilket minskar behovet av olika kraftfoder i foderstaten och är därmed är en fördel för såväl hästens hälsa som prestation.

Högdräktiga och digivande ston samt växande unghästar bör också få ett vallfoder med 10 MJ eller mer per kg ts.

Högre proteinhalt vid tidig skörd

Även innehållet av smältbart råprotein i vallfoder varierar mellan 0 till 200 g/kg ts, det beroende på botaniskt utvecklingstadium vid skörd. Även vilka växter som ingår i vallfodret (klöver och lucern ger ett högre proteininnehåll än bara gräs) och om vallen har kvävegödslats och i sådana fall med hur mycket kväve (N) per hektar påverkar proteinhalten. Tidig skörd ger alltid ett högre proteininnehåll än sen skörd.

För vuxna hästar, oavsett om de tränar och tävlar eller inte, bör vallfodret innehålla ca 6 g smb rp/MJ, det vill säga för varje energienhet (MJ) bör det finnas minst 6 g smb rp. Om energiinnehållet är 9,2 MJ/kg ts i vallfodret bör innehållet av smältbart råprotein alltså vara minst 9,2*6 = 55 g smb rp/kg ts. Då stämmer balansen mellan innehållet av smältbart råprotein och energi i vallfoder bra överens med samma balans i den vuxna hästens näringsbehov, och det blir enkelt att utfodra hästen med bara vallfoder och mineralfoder, kraftfoder behövs mycket sällan i en sådan foderstat.

För högdräktiga och digivande ston samt växande unghästar behövs det lite mer protein, och vallfoder till dessa hästar bör innehålla minst 8 g smb rp/MJ. Om energiinnehållet är 10,7 MJ/kg ts bör innehållet av smb rp alltså vara minst 10,7 * 8 =86 g smb rp/kg ts för att stämma bra överens med hästens behov.

Tips: Så dubbelkollar du om fodret är lämpligt för din häst

Ett enkelt och snabbt sätt att kontrollera om det vallfoder man har passar till den hästkategori man skall utfodra, är att dividera innehållet av smältbart råprotein per kg ts med innehållet av omsättbar energi per kg ts. Om kvoten blir runt 5,5-6,5 passar fodret till vuxna hästar, om kvoten blir runt 8-9 passar fodret bättre till avelshästarna. Om kvoten blir lägre än 5,5 kommer man att behöva lägga till ett proteinfodermedel i foderstaten till alla hästar.

Skulle man ha vuxna hästar som ej används i avel, och ett vallfoder med kvoten 8-9 g smb rp/MJ går det utmärkt att använda ändå – det man får se upp med är att hästarna inte blir för feta, eftersom vallfodret egentligen innehåller för mycket näring i förhållande till dessa hästars behov.

Det går oftast utmärkt att ge sådant vallfoder i en giva som motsvarar 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dygn (alltså minimigivan) genom att du tar bort kraftfoder helt ur foderstaten (men komplettera med ett mineralfoder) och ger hästen fri tillgång på halm för att möta tuggbehovet.

Beställ analys av av mineralinnehåll

Eftersom även innehållet av mineraler i vallfoder varierar med skördetidpunkt, botanisk sammansättning, mineralinnehåll i marken osv är det viktigt att få med dessa på analysrapporten så att man vid foderstatsberäkning ser om hästens behov av Ca, P och Mg täcks eller om ett mineralfoder behövs, och i sådana fall vilken typ av mineralfoder man skall välja.

Vallfoders innehåll av Kalcium (Ca) varierar vanligen mellan 1-15 g /kg ts, och Fosfor (P)-innehållet varierar oftast mellan 0,6-5 g/kg ts.

Olika analysföretag presenterar analysresultaten på lite olika sätt, men de flesta redovisar de analyserade värdena dels per kg ts, dels per kg foder. Det är egentligen samma värde som presenteras, det är bara en omräkning från värdet per kg ts till värdet per kg foder, eftersom vi ju utfodrar hela kg foder till hästen och inte bara den torra substansen.

Så jämför du olika foder med varandra

Vid foderstatsberäkning använder man alltså värdena som presenteras per kg foder. Värdena per kg ts används då man vill jämföra två olika foder med varandra, t ex ett hö och ett ensilage, som ju innehåller olika mycket vatten – skulle man jämföra näringsvärdena i dessa två foder per kg foder blir jämförelsen inte rättvisande, eftersom ensilaget är mer ”utspätt” med vatten och alltså innehåller mindre torr substans per kg foder än höet. Sådana felaktiga jämförelser kan resultera i stora utfodringsfel och onödiga problem.

Text: Cecilia Müller, forskare vid SLU 2017. Senast uppdaterad: 2022-09-26.