Foderskola del 7 - utvärdera genom hullbedömning

Tidigare har du kunnat läsa om hästens näringsbehov, olika fodermedel och hur man går tillväga för att upprätta en foderstat. I denna del av Foderskolan är det dags att titta närmare på hur du utvärderar om hästens foderstat verkar fungera bra. Hur vet du egentligen om hästen får i sig den energi och de näringsämnen den behöver?

Att mäta hästens hull är inte helt lätt, men i detta avsnittet får du tips hur du ska göra. Foto: Carin Wrange

Alla hästägare behöver någon gång fundera på om foderstaten täcker hästens behov av energi och näring, eller om foderstaten kanske till och med tillför för mycket energi och näringsämnen. Det foder hästen har ätit under en tid avspeglar sig i hästens hull.

Med hull menar man egentligen fett, det vill säga var hästen har fettdepåer någonstans på kroppen, och hur tjockt fettet är i dessa depåer.

Fettdepåernas utbredning och tjocklek är relaterade till hur mycket energi hästen får i sin foderstat.

Hästen har fettdepåer både ytligt och djupare i kroppen (till exempel runt inre organ). Genom att titta och känna på hästens ytliga fettdepåer kan man bilda sig en uppfattning om hästens hull. Det är detta man brukar kalla för hullbedömning. 

Olika metoder bedöma hull

Ett gotlandsruss med för mycket fett på kroppen, särskilt runt manken och svansrot. Foto: Cecilia Müller

Hullbedömning kan göras på lite olika sätt. Det allra vanligaste är att man tittar på och känner över hästens revben, från området bakom bogen i riktning mot hästens höftknöl.
Man bör lätt kunna känna individuella revben under ett tunt lager av underhudsfett, då är hästen i lagom hull.
Om revbenen syns med blotta ögat är hästen i underhull, det vill säga för mager. Om hästen är i överhull, med andra ord fet, kan man inte känna revbenen utan att trycka ned fingrarna ordentligt i fettet.

Detta är det enklaste och kanske mest använda sättet att snabbt avgöra om hästen är mager, lagom eller fet. Det finns dock hullbedömningssystem som tar hänsyn till fler områden på hästens kropp än bara revbenen, och som ger en bättre och säkrare bedömning.

De två mest använda systemen är Hennekes niogradiga skala, samt en sexgradig skala som arbetats fram av Carroll och Huntington.

Hennekes hullbedömningsskala hittar Du på webbsidan www.hastsverige.se, klicka på ”feta hästar” eller skriv ”hullbedömning” i sökrutan.

I Hennekes hullbedömningssystem är en hullpoäng över 4 men lägre än 6 (slank till måttligt fet) det man eftersträvar för alla vuxna hästar, utom avelsston som kan ha en hullpoäng upp mot 6 till 7 (måttligt fet till fet) utan att det skapar hälsoproblem hos hästen.

Tar tid att se skillnader

Genom regelbundna hullbedömningar kan man följa hästens fettansättning eller -nedbrytning under tidsperioder som är längre än ca 12 veckor. Under kortare perioder än så är det svårt att se eller känna några större skillnader i hullet som ger en tydligt lägre eller en högre hullpoäng.

Det tar helt enkelt en tid innan vi kan upptäcka skillnader i fettansättningen. Vid bantning av hästar vill man dock gärna kunna följa hästarnas nedgång i vikt och hull snabbare än efter först 12veckor, och i de fallen kan det vara svårt att använda hullpoängen som ett mått på om hästen verkligen minskar sina fettdepåer eller inte.

Ett annat sätt att följa nedgång i vikt och hull är att mäta hästens bröstomfång. Det gör man genom att lägga ett mjukt måttband bakom manken och hästens armbågar och mäta omfånget runt bröstkorgen. Det är viktigt att man mäter på samma ställe varje gång (man kan klippa ett litet jack i pälsen vid de ställen man lägger måttbandet), och att man drar lika hårt i måttbandet vid varje mätning.

Det finns två olika metoder för beräkning av hästens vikt som presenteras på HästSverige.

Det finns alltså en rätt stor felkälla i mätningen även här, som man behöver vara medveten om. Det är en bra idé att också ta hjälp av någon utomstående person för hullbedömningen – det finns flera studier som har påvisat att hästägaren själv ofta gör en ”snällare” bedömning av hästens hull än till exempel veterinären eller annan hästkunnig person.

Detta resulterar i att hästägaren kommer fram till en lägre hullpoäng än den utomstående personen. Är man flera i ett stall kan man ta hjälp av varandra och hullbedöma varandras hästar istället för sin egen.

Stor buk inte alltid fetma

Ett vanligt fel vid hullbedömning är att bedömaren misstar en stor buk hos hästen för fetma. Hästar kan ha stort bukomfång, så kallad ”höbuk” eller vara ”bukiga” av flera olika skäl, men detta är inte alltid kopplat till fetma.

En stor buk kan vara ett tecken på att hästen äter mycket foder som har låg smältbarhet (t ex halm), det vill säga fodret kan inte utnyttjas av hästen i så hög grad, så det är mycket material som skall passera tarmen, vilket naturligtvis tar plats.

Det kan också röra sig om att hästen har inälvsparasiter (särskilt om den samtidigt är i underhull), eller att det är en häst som inte tränats under en längre period. Hästar som arbetas på rätt sätt använder sina ”magmuskler” och är sällan särskilt bukiga även om de äter mycket grovfoder. En häst kan alltså vara bukig och samtidigt i underhull, lagom hull eller överhull.

Olika hästraser ser olika ut i kroppen vilket man bör ta hänsyn till när man bedömmer hästens hull. Foto: Stefan Olsson

Ett annat vanligt fel vid hullbedömning är att bedömaren inte tittar på själva fettansättningen utan på hur hästen är musklad. Det är inte ovanligt att fettdepåer på hästen misstas för muskler.

Det vi upplever som en ”snygg häst med bra överlinje” behöver inte alltid vara en bra musklad häst, det kan också vara en fet häst. För att avgöra detta behöver man göra en mer noggrann hullbedömning av hästen, och även ta med i beräkningen vad det är för typ av häst och hur den arbetas och utfodras.

Olika raser eller typer av hästar ser ju olika ut och det måste man också ta med i bedömningen. Ett fullblod i galoppträning ser ganska annorlunda ut i kroppen jämfört med till exempel ett dräktigt ardennersto, men de kan få samma hullpoäng ändå, om de har samma hull.

En häst med välvda revben och en rund bröstkorg bedöms ibland som fet trots att den inte är det, om bedömaren är mer van vid hästar med mer oval bröstkorg, och vice versa.

Fodergivan kan behöva ändras

Det kan vara svårt att själv bestämma hullet på sin häst. Ta hjälp från andra med en mer opartisk blick. Foto: Julio Gonzalez

Vad gör man då med resultatet av hullbedömningen? Har man efter sin hullbedömning fått ett resultat som säger att hästen är i lagom hull behöver man inte ta till några åtgärder.

Hästen är då i balans när det gäller hur mycket energi den får via fodret och hur mycket energi den gör av med via träning, utevistelse etc.

Om hästen är mager får den för lite energi i sin foderstat och den gör då av med mer energi än den konsumerar. I sådana fall bör man i första hand öka vallfodergivan till hästen, och se över energimängden i foderstaten.

Förändra kraftfodergivan först

Om hästen är fet får den mer energi i sin foderstat än vad den gör av med. I sådana fall behöver man minska energimängden i foderstaten, eller öka energiförbrukningen via mer träning och låta hästen vara utan täcke, så att den förbrukar mer energi på värmeproduktion.

Man ska i första hand minska eller ta bort kraftfodergivan till den feta hästen, men samtidigt se till att foderstaten täcker hästens behov av protein och mineraler (se tidigare delar av Foderskolan). Om hästen är riktigt fet kan man även behöva minska vallfodergivan, men man skall då ge hästen halm att tugga på och sysselsätta sig med, för att undvika att störningar i mag-tarmkanalen uppkommer och att hästen börjar utveckla stereotypa beteenden.

Man kan också använda sig av hönät med små maskor för att förlänga ättiden av en begränsad vallfodergiva. Efter att man genomfört förändringar i foderstaten bör man låta det gå en tid innan man på nytt gör en hullbedömning och/eller mäter bröstomfånget, så att man följer upp och utvärderar den åtgärd man satte in och kan avgöra om ytterligare förändringar behövs.

Ordlista:
Hull – fettdepåerna i hästens kropp och dess utbredning och tjocklek
Foderstat – den mängd och fördelning av foder som hästen får under ett dygn, oavsett om det är baserat på en uträkning eller inte.
Smältbarhet – hur mycket av fodret som hästen kan utnyttja, låg smältbarhet har till exempel halm och mycket sent skördat vallfoder, hög smältbarhet har tidigt, spätt vårbete och många olika kraftfoder.
Vallfoder – allt foder som kommer från en vall, t ex hö, hösilage, ensilage, bete.


Foderskolan har varit publicerad i Hästmagazinet