Så utfodrar du hästen - vid foderbrist

En torr sommar kan göra att det till hösten blir brist på foder. Då gäller det för dig som hästägare att tänka till för att få hästens foderstat att ändå gå ihop. Foto: Lisa Chröisty

Det finns flera faktorer som kan göra att tillgången på foder blir knapp (ett exempel är torka under sommaren) vilket i sin tur ger högre foderkostnader.

Vallfoder har den viktigaste rollen i hästens foderstat, både för hästens näringsförsörjning och hälsa och för den totala foderkostnaden. Många foderstater till hästar innehåller dessutom flera olika kraftfoder och tillskott, fodertyper som kanske inte är lika nödvändiga om du tvingas välja, då flera tillskottsfoder har en tveksam plats på grund av bristande belägg för deras effektivitet. Dessutom kan de ofta innebära höga kostnader.

Vallfodret utgör, och bör i regel också göra det, den största andelen av hästens foderstat. Till kategorin vallfoder räknar vi alla vallbaserade foder som t.ex:

• hö
• hösilage
• ensilage
• gräsfröhalm
• grönpellets, lusernpellets (m.fl.)
• bete

Vid brist på vallfoder är det möjligt att ersätta en del av vallfodergivan med andra grovfoder. Oavsett vilken typ av ”alternativt” grovfoder man använder är det förstås viktigt att det är av god hygienisk kvalitet, och att dess näringsvärde analyseras (halm undantaget). Allt för att det ska bli möjligt för oss att utfodra våra hästar med  rätt mängd energi och näringsämnen.

Halm från stråsäd är i många fall ett av de grovfoder som är lättast att få tag på och som oftast har ett fördelaktigt pris. Alla halmtyper (vete, havre, korn, råg, rågvete) går att använda under förutsättning att de har en god hygienisk kvalitet. I en studie från 2021 framkom att grovfodergivan kan bestå av 50 % halm och 50 % vallfoder till vuxna hästar som inte har mycket högt energibehov (förutsatt att hästens energi- och näringsbehov täcks av totalfoderstaten), och att det finns flera hälsomässiga fördelar med att ge sådana hästar just halm som en del av grovfodergivan. Läs mer om studien här.

Helsädesensilage är ett grovfoder som består av hela spannmålsplantan, dvs inte bara spannmålskärnan, och havrehö är på liknande sätt hö gjort på hela havreplantan. Det är inte så vanliga fodermedel till hästar i Sverige, men i t ex USA används havrehö mer frekvent, och helsädesensilage används en del i Tyskland. Båda kan vara variera i sitt näringsinnehåll – ju tidigare plantmognad (grönare stadie)  det skördats, desto mer liknar det hö, och ju senare plantmognad skörden skett desto mer liknar det en blandning av spannmålskärna (med högre stärkelseinnehåll) och halm.

Ytterligare ett fodermedel som kan användas för att komplettera en foderstat är betfiber. Det är energirikt på grund av sitt innehåll av lättsmält fiber, och kan betraktas som något av ett mellanting mellan grovfoder och kraftfoder. Alltså kan betfiber vid behov ersätta en mindre del av en vallfodergiva i foderstaten.

Håll koll på stärkelsehalten i alternativa foder

Om du väljer att använda helsädesensilage, havrehö eller liknande fodermedel, bör stärkelsehalten analyseras i tillägg till andra variabler som beskriver energi- och näringsvärdet i fodret. Det är viktigt för att inte grovfodrets stärkelseinnehåll ska överskrida hästens stärkelsenedbrytande kapacitet – vilket är max 150g stärkelse/100kg kroppsvikt och utfodringstillfälle. Dygnsgivan av stärkelse får heller inte överstiga 500g/100kg kroppsvikt.

Läs mer om gräsfröhalm och andra grovfoder här.

Om man tvingas utfodra hästen med miniminivåer av grovfoder kommer foderstaten istället behöva bestå av en jämförelsevis hög andel kraftfoder för att ändå täcka hästen behov av energi och andra näringsämnen. Det påverkar dock (förutom hästens mag/tarm-hälsa, se längre ner på sidan) hästens födosökstid negativt. Kraftfoder tar nämligen mycket kortare tid att äta jämfört med grovfoder.

För att försöka förlänga födosökstiden för hästen kan man ge den tillgång till lövsly. Särskilt sälg, rönn, hassel, asp, björk och skogslönn (inga andra lönnarter!) brukar fungera bra. Sådant lövsly kan ges både färskt och torkat. Undvik ek, bok, idegran, etc, och ge inte hästar tillgång till trädgårdsavfall då det ofta innehåller giftiga växter. I Storbritannien är tillgång till trädgårdsavfall en av de vanligaste orsakerna till växtförgiftning hos häst.

Torka slyn utan att den möglar

Om du ger torkat lövsly är det viktigt att bladen blivit ordentligt torkade, annars börjar de mögla under lagringen, precis som fuktigt hö. Sly från ask och alm fungerar också bra, men på många ställen är det värdefulla träd som man inte vill ta bort. Ta bara sly där du säkert känner igen vilken art det är, och naturligtvis bara där du har fått lov att ta det.

En del sly äter hästar gärna, på bilden en kvist av björk. Sly kan vid foderbrist användas för att öka födosökstiden – men en del arter är giftiga så läs på innan och använd bara sly du är säker på! Foto: Lisa Chröisty

Under torkåret 2018 kartlades hur hästägare hanterade brist på vallfoder. Sammanfattningsvis hanterade hästägare torkans effekter genom att:

1. Använda bete på annat sätt än tidigare genom att förlänga betet samt använda skogsbeten. Läs mer om det nedan.
2. Lägga till lusern, vass och sly i foderstaten. Läs mer om det nedan.
3. Ersätta delar av grovfoderandelen med kraftfoder. Det här alternativet är dock något som kan ge allvarliga konsekvenser för hästhälsan, då det i många olika studier har påvisats öka risken för flera sjukdomar och nedsatt välfärd. Exempelvis gäller det kolik, magsår samt utveckling av stereotypa beteenden hos hästar. Om du måste använda det här alternativet är det viktigt att du väljer kraftfoder som innehåller hög andel fibrer och låg andel stärkelse och fett (t.ex. kraftfoder som är baserade på betfiber) för att minska risken för hälsostörningar. Mer information om olika kraftfoder finns här.

Att använda vass som foder är inget nytt, vare sig som skördat foder eller bete, men det är något som mer eller mindre fallit i glömska på många håll. Vass har dock fått förnyat intresse eftersom vasskörd kan bidra till att återta växtnäringsämnen som läckt från land till vatten. Just nu (2023) pågår ett forskningsprojekt som aktivt undersöker hur vass kan användas som foder för bland annat hästar. För mer information om projektet, följ länken här.

Att förlänga betesperioden är ett ekonomiskt sätt att spara på det skördade vallfodret. Och det är fler betesmarker än ängsmark och bete på vall som kan användas för hästar. Att hålla hästar på bete året runt har testats i följande projekt Forskning: Hästen på bete året runt. I projektet betades betet kort året om (blev ej långt/förvuxet) och innehöll då under snöfria vintermånader tillräckligt med smältbart råprotein för att kunna täcka en vuxen hästs behov, förutsatt att betet fanns i tillräcklig mängd. Energiinnehållet var däremot för lågt för att passa hästar som inte behöver minska i hull. Har man tillgång till bete även under höst, vinter och vår så kan detta alltså utgöra en del av vallfodergivan under snöfria månader. Även gammalt, förvuxet bete kan bidra med födosökstid och en del fibrer för hästen även om energi- och proteinvärdena är låga.

Skogsbete är något som kan passa bra för framför allt de mer lättfödda hästarna. Mer information om skogsbete finns i en rapport för nötkreatur, som i stora drag även är tillämpbar för hästar.

Att låta hästarna gå ute i på bete under en längre period än den vanliga betestiden (maj-september) kan vara ett alternativ för att dryga ut behovet av att ge annat vallfoder. Foto: Lisa Chröisty

För att vid foderbrist kunna använda de befintliga foderresurserna så effektivt som möjligt behöver man utgå från analyserade näringsvärden i grovfodret och beräkna fodergivorna efter hästens behov. Det finns hjälp att få via HästSveriges foderstatsprogram.

För att kunna använda programmet behöver du skriva in uppgifter om hästen och vallfodrets analyserade energi- och näringsvärden. Har du ingen analysrapport kan du själv ta prov på fodret och skicka in till ett foderlaboratorium för analys. Det är viktigt att provet tas på rätt sätt för att det skall ge ett rättvisande värde, en vägledning för provtagning finns här:

Provtagning för analys

Analysen av vallfodret innebär tillsammans med hullbedömningen att du ges  ett bra beslutsunderlag för att avgöra vilka andra fodermedel som eventuellt kan behövas och vilka som utan problem kan tas bort ur foderstaten. Det bidrar till bättre foderekonomi.

För att stämma av om den beräknade fodergivan fungerar bra för hästen bör du regelbundet hullbedöma hästen. En häst som är i lagom hull är i energibalans, det vill säga den gör av med lika mycket energi som den konsumerar.  Om hästen är i överhull (fet) får den för mycket foder i relation till sitt energibehov, och om den är i underhull (mager) minskar i hull behöver den mer foder eller mer energirikt sådant för att kunna täcka sitt energibehov. Kort instruktionsfilm om hur man utför en hullbedömning på häst finns här.

Om hästen är i överhull är det inte bara en onödigt hög foderkostnad som blir resultatet, själva överhullet kan också påverka hästens prestation och hälsa.

När vallfodret är på plats på gården är det av största vikt att alla som hanterar fodret ser till att det kommer hästarna tillgodo och att stora mängder inte går till spillo. Åtgärder för att minska spillet är att lagra fodret korrekt så att du inte behöver kassera det på grund av lagerskador. Hö skall förvaras torrt och skyddat mot fuktig luft, och inplastat vallfoder behöver skyddas mot alla former av skador på plasten. Läs mer om lagring av foder här.

Genom att väga vallfodergivan undviker du både att överutfodra hästen, och att mer foder än tänkt går åt.

Foderspill kan också minskas genom att du ser över utfodringsplatser i hagar så att fodret inte hamnar direkt på marken och blir nedtrampat i lera och jord. Även vallfoder som hästar trampar runt i boxen blir ett onödigt slöseri, då hästarna inte äter foder de har kissat och bajsat på. Åtgärder för att minska foderspillet i boxar och hagekan vara att använda grovfoderkrubbor, hönät eller foderhäckar eller att dela upp fodergivan på flera tillfällen så att givorna äts upp i sin helhet.