Utfodring och miljö

För det första är det olika från häst till häst när och hur tjockt täcke varje häst behöver. Dessutom kan det skilja sig över tid för en och samma individ.

Ett tecken på att din häst fryser är att den har kallare öron än vanligt, samt att pälsen ställer sig upp, – vid kyla prioriteras de större kroppsdelarna, men extremiteter såsom öron får ett minskat blodflöde till sig. 

Hur tjockt täcke ska hästen ha i olika temperaturer?

Trots att temperaturen i t.ex. Sverige kan variera med ungefär 15 grader från morgon till den varmaste punkten på dagen, behöver du inte ge hästen ett täcke bara för temperaturskillnaden. Hästar kan nämligen klara av en temperaturskillnad på uppemot 25 grader under dagen utan att de lider av det.  

Hur tjockt täcke ska hästen ha med olika päls? 

Om din häst fått pälsen klippt kan det vara en god idé att låta den använda ett täcke. Men hur tjockt ska det vara? Prova dig fram, kanske genom att låna ett hästtäcke av en kompis och se om det funkar bra för din häst innan du köper ett eget. När din häst haft på sig täcket ett tag ska det varken kännas varmt eller kallt när du stoppar in handen under det. Kom ihåg att täcket ska hjälpa hästen att bibehålla en optimal kroppstemperatur, inte få den att stiga. Det finns alltså ingen vinning ur hästvälfärdssynpunkt att hålla hästen så varm som möjligt, det mår den inte bra av, utan sträva efter en normal kroppstemperatur.

Det kan skilja sig mycket mellan hästar hur stor hjälp de behöver att hålla sin optimala temperatur. En del hästar, som den här, kan behöva hjälp med ett tunt regntäcke även under kyligare sommardagar för att inte tappa sin kroppstemperatur. Foto: Lisa Chröisty

Hästens foderintag och storlek samt kroppens egen isolering avgör hur hästen klarar vintervädret. Med tillräckligt mycket foder, ett bra skydd för väder och vind samt eventuellt ett täcke klarar hästen att hålla värmen även under den strängaste vintern.

Det är skötarens ansvar att anpassa skötseln och utfodringen till hästens storlek, kondition, ändamål och inhysningssystem, så att hästen inte fryser.

Med tillräckligt mycket foder, ett bra skydd för väder och vind samt eventuellt ett täcke klarar hästen att hålla värmen även under den strängaste vintern. Foto: Lisa Chröisty

Nya inhysningsformer för hästar blir allt vanligare. Uteboxar, lösdriftstallar och ranchdrift kan spara arbetsinsatsen, minska kostnader och  förbättra den hygienska luftkvaliteten. Det är också positivt för hästarnas sociala gemenskap. Många frågar sig dock om och när hästar fryser. Hästen är ett jämnvarmt djur med en kroppstemperatur mellan 37,2 °C – 38,2 °C. För att kunna hålla temperaturen konstant måste det vara balans mellan den värme som produceras och den värme som avges.

Den producerade värmen kommer från kroppens ämnesomsättning, antingen direkt från fodret eller indirekt från upplagsnäring. De yttre värmeförlusterna styrs av fysikaliska lagar. Värme kan avges i form av fri värme och fukt. Fukten avges från andningsvägarna och från huden. Förlusten av fri värme beror på temperaturskillnaden mellan hästens yta och omgivningen. Den fria värmen förloras genom strömning, strålning och ledning. Strömning beror på att luften är i rörelse, t.ex. när det blåser eller drar.

Solen värmer – och hästen tappar värme snabbare när den ligger ner

Strålningen beror på att det strålar från hästens varma yta mot den kalla omgivningen. Strålningen kan också ge ett värmetillskott vid solstrålning. För att värme skall ledas från en varm yta till en kall yta, måste dessa ytor ha kontakt. Det gör att värmeförluster i form av ledning är försumbara för en stående häst, men påtaglig när hästen ligger ner, speciellt om underlaget inte är väl isolerat (ströat).

En jämn kroppstemperatur upprätthålls genom en balans mellan den producerade och den avgivna värmen. Hästens inre reglering av värmebalansen sker med fysiologiska reaktioner. När det är kallt minimerar hästen sin fuktavgivning från huden. Den tar få men långa och djupa andetag för att minimera förlusten av fukt från andningsvägarna.

Hästen förlorar betydligt mer fri värme när det är kallt. Ner till en viss omgivningstemperatur kan hästens inre reglering minska den fria värmeavgivningen genom att minska blodflödet till huden så att yttemperaturen sänks.

Under denna temperatur kan hästen inte minska den fria värmeförlusten ytterligare, utan måste i stället öka sin värmeproduktion för att hålla kroppstemperaturen konstant. Denna brytpunkt i omgivningstemperatur kallas den nedre kritiska temperaturen.

Den är olika för olika hästar beroende på utfodringsmängd och hästens storlek, pälsansättning m.m. När omgivningstemperaturen sjunker har hästen alltså olika reaktioner för att klara kylan och sin värmebalans. Dessa reaktioner går antingen ut på att minska värmeförlusterna eller öka värmeproduktionen.

För att öka värmeproduktionen kan hästen äta mer. Genom att skaka eller tillfälligt röra på sig kan värmeproduktionen också ökas. Men på lång sikt minskar hästen sin aktivitet vid låga temperaturer för att spara energi.

Genom att söka skydd eller ändra kroppsställning kan värmeförlusterna vid vind och nederbörd minskas. Att stå intill en annan häst gör att två lika varma ytor strålar mot varandra och förlusterna av strålningsvärme minskar. På sikt kan pälsens längd och täthet ökas för att förbättra isoleringen. Pälsansättningen styrs dock i första hand av ljuset vid avtagande dagslängd och i andra hand av låga temperaturer. En annan anpassning är att äta sig fet under sommaren, eftersom fett isolerar tre gånger bättre än annan vävnad.

Att stå intill andra hästar minskar värmeförlusterna vid vind och nederbörd. Hästar med mer fett har också bättre förutsättningar att klara sig obemärkt när det blir kallare – även utan hjälp i form av täcken. Foto: Lena Holm

Omgivningens temperatur är den viktigaste klimatfaktorn, men hur klimatet upplevs beror också på luftfuktighet, vind, regn, snö och solstrålning. Vinden har betydelse för pälsens isolerande förmåga. När det blåser 8 m/s leder pälsen bort två till tre gånger mer värme än om det är vindstilla. Regn ökar förlusten av värme på två sätt: dels på grund av ökad fuktavgivning, dels genom att pälsens isolerande förmåga minskar.

Det finns rapporter om att hästar i kallt och blött väder förlorade i vikt trots att de gavs 1,5 gång rekommenderad fodergiva. Snö kan vara mindre avkylande än regn för hästar med en tät vinterpäls som isolerar och hindrar snön från att smälta. Solstrålning och värmestrålning från omgivningen kan minska värmeförlusterna betydligt vid låga temperaturer.

Snö kan vara mindre avkylande än regn. Skiner solen dessutom tillförs värmestrålning till hästen. Foto: Lisa Chröisty

För att ta reda på hästens nedre kritiska temperatur och hur hästens värmebalans fungerar vid olika omgivningstemperaturer har studier gjorts med hästar i klimatkammare. Klimatkammaren är ett välisolerat rum, där temperaturen kan varieras. Som markörer på hästens inre reglering mäts antalet andetag per minut, pulsen och syreupptag.

Fuktavgivningen mäts genom att placera hästen i ett tält och mäta skillnaden i fuktinnehåll mellan frånluften ut ur tältet och tilluften in till tältet. För att studera värmefördelningen i kroppen och värmeavgivningen mäts temperaturer på olika nivåer: blodets temperatur inne i kroppen samt hudens, pälsytans och den omgivande luftens temperatur. Med hjälp av dessa temperaturer kan hästens förmåga att leda värme och den fria värmeavgivningen beräknas.

Hur kan man påverka hästens värmebalans? De viktigaste faktorerna för värmebalansen och den nedre kritiska temperaturen är hästens foderintag, kroppens isolering och kroppsytan. Fodrets energimängd är avgörande för hur mycket värme hästen producerar. Detta kan skötaren påverka genom fodermängden samt i viss mån med foderslag. Vid ökat foderintag producerar hästen mer värme, eftersom värme är en biprodukt av ämnesomsättningen.

Studier av hur hästar klarar kyla såväl som värme har gjorts i så kallade ”klimatkammare”. Foto: Lisa Chröisty

Nedre kritisk temperatur

Den nedre kritiska temperaturen för hästarna i försöket i klimatkammaren var i medeltal 5 °C. Dessa hästar var uppstallade inomhus och vistades i hage under dagen. De normalstora hästarna åt ungefär 8 kg hö per dag. När omgivningstemperaturen sjönk förlorade hästarna extra energi motsvarande ca 32 W/m2 för varje 10 graders sänkning under den kritiska temperaturen. Den extra värmeförlusten för en häst på 500 kg kan motsvaras av ungefär 0,15 kg hö/dag för varje grad under den nedre kritiska temperaturen.  I litteraturen anges värden för den nedre kritiska temperaturen från -15 °C till 20 °C där den högre siffran avser föl.

Vid mätningar av ämnesomsättningen på hästar i Kanada fick man fram en nedre kritisk temperatur på -15°C. Dessa hästar fick dock 1,5 gång mer foder än hästarna i klimatkammarförsöket och deras ämnesomsättning var anpassad till utevistelse hela dygnet.

Allmänt gäller att hästar i träning och växande hästar har en energirikare foderstat och därför klarar lägre temperaturer än hästar av motsvarande vikt som varken tränas eller växer. För att klara värmebalansen vid kyla behöver hästen mera foder. En häst på 500 kg behöver ungefär 0,15 kg hö extra för varje grad under den nedre kritiska temperaturen, dvs. cirka 20×0,15 = 3 kg vid -2 °C, om den nedre kritiska temperaturen är 18 °C.

Man kan påverka hästens isolering och yttemperatur genom att lägga på ett täcke eller genom att klippa hästen. Ett täcke ökar isoleringen, varmed yttemperaturen sjunker och värmeförlusterna minskar så att hästen klarar lägre omgivningstemperaturer.

Tävlingshästar klipps ofta vintertid för att underlätta hästens värmeavgivning vid arbete. Ryttaren/kusken upplever hästen som piggare och hästen torkar fortare efter avslutat arbetspass. När pälsen klipps försvinner ett lager isolering och temperaturen på hästens yta stiger. Det betyder att temperaturskillnaden till omgivningen ökar så att förlusten av fri värme blir större.

För att ersätta det förlorade lagret isolering och sänka yttemperaturen skall man lägga på hästen ett täcke när den inte arbetar. Under täcket kommer temperaturen att vara högre än utan täcke och muskulaturen kan hållas varmare. Hästen storlek avgör hur mycket värme den förlorar och vilken nedre kritiska temperatur den får.

Hästen storlek avgör hur mycket värme den förlorar och vilken nedre kritiska temperatur den får. Foto: Lisa Chröisty

Den totala mängden värme som förloras beror på kroppsytan. En mindre häst har större yta i förhållande till sin kroppsvikt jämfört med en större häst. Det gör att en mindre häst kommer att förlora totalt sett mer värme och når tidigare sin nedre kritiska temperatur.

Hästar som hålls utomhus dygnet runt under vintern skall ha tillgång till en ligghall. Då kan de själva påverka sin värmebalans. Den enklaste formen av en ligghall är ett tak med tre väggar. Golvet bör ströas med halm. Ligghallar för flera hästar bör ha två portar, så att en dominant individ inte kan blockera porten för de andra.

Det är skötarens ansvar att anpassa skötseln och utfodringen till hästens storlek, kondition, ändamål och inhysningssystem. Man bör vara observant på att vinterklimatet ökar förlusterna av fri värme. Om värmeförlusterna blir större än värmeproduktionen kan hästens kondition försämras och hästen kan minska i vikt. Det är främst hästen storlek som avgör den totala värmeförlusten, varför framför allt lättare och mindre hästar behöver skydd och extra foder. Med tillräckligt mycket foder, ett bra skydd mot väder och vind samt eventuellt ett täcke klarar hästen sin värmebalans i kallt klimat.

Hästar som hålls utomhus dygnet runt under vintern skall ha tillgång till en ligghall. Då kan de själva påverka sin värmebalans. Den enklaste formen av en ligghall är ett tak med tre väggar. Golvet bör ströas med halm. Foto: Carin Wrange