Hästens behov av vatten

Det är svårt att ange ett generellt dricksvattenbehov för hästar eftersom det påverkas mycket av till exempel omgivningstemperaturen och fodrets vatteninnehåll. Hos en häst på stallfoderstat, utan hård träning och höga sommartemperaturer, kan ett grovt riktmärke vara 5 liter per 100 kg kroppsvikt per dag. Det blir 25 liter per dag för en häst som väger 500 kg. När en häst tränas och arbetar kan den förlora 10–15 liter vätska per timme, vilket innebär att den behöver dricka mer. Hur mycket vätska en häst förlorar beror på hur mycket den väger och hur mycket den svettas. Även ston som ger di till föl behöver större mängder vatten, eftersom mjölken innehåller en stor del vatten.

Ston med diande föl vid sidan behöver extra mycket vatten. Foto: Carin Wrange

Ett för lågt vattenintag kan direkt påverka hästens foderintag negativt men också dess prestation. För hästar som presterar är en viktig parameter för återhämtning efter hård träning och tävling att hästen har fått i sig tillräckligt med vatten för att ersätta svettförlusterna. Fri tillgång till vatten för hästen är önskvärt. En längre period med tillgång till foder utan tillgång till vatten har kopplats till en ökad risk för kolik.

Hästar kan även behöva tillgång till vatten utomhus om de tillbringar många timmar där under dygnet. Under den kalla årstiden kan det behövas isolerade kärl eller eluppvärmda vattenkoppar för att vattnet inte ska frysa.

En eluppvärmd vattenkopp utomhus erbjuder hästen vatten året runt. Foto: Carin Wrange

Hästar, liksom andra däggdjur, består till 60–70 procent av vatten. Vätskeförluster som överstiger 10 procent av kroppsvattnet är i de flesta fall livshotande.

Två tredjedelar av kroppens vatten finns inne i cellerna och resten befinner sig utanför cellerna och utgörs av blodplasma, vätskan mellan cellerna, lymfa och vätskan i magtarmkanalen (vilket hos en 500 kg häst motsvarar cirka 70 liter). Hästen gör dagligen vätskeförluster via träck, urin, avdunstning från hud och andningsvägar och, hos den arbetande hästen, även genom svettning (10–15/timme hos en 500 kg häst).

Hästen är i vätskebalans när intaget och förlusten av vatten är lika stora. När hästen förlorar vätska stimuleras törstkänslan eftersom vätskeförlusterna måste kompenseras för att bibehålla vätskebalansen. Hästens liksom andra däggdjurs vätskebalans regleras inom snäva gränser, dels genom frisättning av antidiuretiskt hormon (ADH), som gör att urinen innehåller mindre vatten, och dels genom törstmekanismen, som stimulerar djuret att dricka. Blodets natriumkoncentration (natrium = en del av vanligt salt) styr frisättningen av ADH och törstkänslan.

Hästar med fri tillgång till vatten reglerar sitt vattenintag utifrån sina behov. Det finns individuella skillnader i hästarnas vattenintag, både vad det gäller dagsmängder och dricktillfällen. Hur mycket hästen behöver dricka påverkas av flera faktorer. Olika foder innehåller olika mängder vatten, vilket påverkar hur mycket hästen dricker. Till exempel innehåller betesgräs ungefär 80 % vatten, vilket gör att hästar på bete får i sig största delen av det vatten de behöver genom det gräset de äter. Om gräset dessutom är regnvått behöver en del hästar inte dricka alls.

Foto: Lisa Chröisty

Det vanligaste sättet att vattna hästar är med en automatisk vattenkopp. Dessa kan ha ett för lågt flöde för hästen. I en studie gjord vid SLU visade det sig att sex hästar som hade en vattenkopp med ett flöde på 2-3 l/min inte tillgodosåg sitt vattenbehov och gick ner i vikt. När dessa hästar erbjöds vatten ur en hink ökade vattenintaget med 30–40 procent. Studien visade också att hästarna drack bäst när vattenkoppen hade ett flöde på ungefär 8 liter per minut. Samma hästar valde också att dricka ur en hink i stället för ur en vattenkopp när de fick välja. Preferensen för olika vattenkällor kan dock variera mellan individer.

En häst i vila behöver omkring 5 liter vatten per 100 kg kroppsvikt och dag. En häst som väger 500 kg behöver därför minst 25 liter vatten per dygn. Vattenbehovet ökar vid träning, varmt väder, vid användning av torrare fodermedel och digivning.

Det är önskvärt att hästen har fri tillgång till vatten dygnet runt. Om din häst inte har fri tillgång till vatten ska den ha möjlighet att dricka sig otörstig minst 2 gånger om dagen jämnt fördelat över dygnet.

Ja. Om flödet i vattenkoppen är för lågt (runt 2 l/min) kan hästar börja dricka mindre. Vissa hästar kan också reagera med minskat vattenintag på vatten som har annorlunda smak än det de är vana vid. Saltbrist påverkar också vattenintaget negativt. Om hästen inte har fri tillgång till vatten, kan vattenintaget sjunka. Exempel på en en situation där detta kan ske är om det är många hästar som dela en vattenkälla, och det blir konkurrens.

För lite vatten kan leda till uttorkning, sämre foderintag, nedsatt prestation och eventuellt en ökad risk för kolik. Större vätskeförluster kan bli livshotande.

Hästar ska gärna ha fri tillgång till vatten. Om din häst inte har fri tillgång till vatten ska den ha möjlighet att dricka sig otörstig minst 2 gånger om dagen jämnt fördelat över dygnet.

Det finns visst stöd för att hästar föredrar att dricka ur en hink, men det finns en individuell variation. Om vattenkoppen har ett för lågt vattenflöde kan hästen dricka mindre än den behöver.

Vid arbete förlorar hästen vätska genom svettning. Därför behöver den dricka betydligt mer än i vila. Även höga temperaturer ökar vattenbehovet.

Ett digivande sto behöver mer vatten eftersom stora mängder vätska går åt till mjölkproduktionen. För ett sto som väger 500 kg kan det handla om mer än 40 liter vatten per dag.

Dricksvatten till hästar ska ha samma kvalitet som dricksvatten för människor.

Ett för lågt vattenintag kan märkas genom att hästen äter sämre och presterar sämre.