Ligghall i lösdriftssystem

I en lösdrift finns både för- och nackdelar. Det är uppenbart en fördel att tunga och tidskrävande arbetsmoment, som mockning och utfodring av grovfoder, kan mekaniseras i lösdriftsystem. Dessutom tillgodoses hästarnas behov av frisk luft, rörelse och social kontakt på ett naturligt sätt.
Många är oroliga för att hästen blir svårhanterlig och asocial vid inridning, men studier har visat motsatsen – unghästar i lösdrift är lättare att rida in.

Nackdelar i en lösdrift kan vara extra arbete med utfodring av kraftfoder och tillgänglighet vid träning. Man behöver även komplettera med ett separat skötselutrymme och skötaren behöver ha ett mycket gott djuröga för att upptäcka om hästar i flocken inte mår bra.

På Strömsholm finns flera ligghallar i anläggningen för aktiv grupphästhållning. Här är den största av ligghallarna med tre ingångar, inrymd i en tidigare ekonomibyggnad. Foto: Carin Wrange

Djurskyddsföreskrifterna kräver en ligghall för hästar som är ute mer än 16 timmar per dygn under den kalla årstiden.
Orsaken till detta är att ligghallen hjälper hästen att hålla sin kroppstemperatur konstant, då den kan få lä, hålla sig torr och ligga på ett torrt underlag.
Ligghallen bör placeras i lämplig terräng och på bra underlag. Man bör undvika sanka marker då de trampas upp mer. Det är också viktigt att ta hänsyn till hur ligghallen placeras i förhållande till vindriktning och väderstreck. En ligghall ska ha tre väggar och tak, samt en öppen långsida som normalt vetter åt söder.
Ingången får inte vara för smal, då det är viktigt att alla hästar i gruppen vågar gå in i hallen. I annat fall kan en ranghög häst blockera öppningen. Om en stor hästgrupp hålls på lösdrift bör det finnas flera öppningar samt att de är så pass breda att flera hästar samtidigt kan passera.

Hur ofta använder hästarna ligghallen? Studier på Strömsholm, där man både filmat samt haft GPS-sändare på hästarna, har visat att ligghallen används mellan 5-50 procent över dygnet. Hästarna söker sig oftast dit på efternatten samt vid ruskväder eller för att söka skugga vid stark sol.

Ligghall för flock med islandshästar. Foto: Carin Wrange

Den minimala föreskrivna ligghallsytan för en stor häst är 7,2 kvadratmeter enligt svenska djurskyddsföreskrifter.

Detta mått bygger inte på en vetenskaplig grund och är inte systematiskt studerat. Däremot kan man utläsa ur olika studier att ytan i fungerande lösdrifter är två till tre gånger så stor, vilket innebär att det bör finnas 16-24 kvadratmeter yta per stor häst. Här behövs mer forskning för rådgivning och föreskrifter.

När det gäller golv och liggytor så ska de vara jämna och halkfria samt vara försett med ströbädd för att ge en god liggkomfort. I Europa används liggmadrasser av gummi i stället för strömaterial i en del ligghallar.

På Strömsholm har flera hippologer i sina examensarbeten utvärderat olika strömaterial i box och även testat liggmadrasser. Studierna visade att hästarna,0 låg cirka sju till åtta procent av dygnet på halm, kutterspån eller pelleterat sågspån. På liggmadrasserna låg hästarna cirka tre procent av dygnet, vilket kan jämföras med fritt levande hästar som ligger en till fem procent av dygnet.