Foderhygien

Allt foder som ges till hästar eller andra djur skall vara av god hygienisk kvalitet, det vill säga vara friskt och inte innehålla något som kan orsaka sjukdom eller nedsatt välfärd hos hästen. Foder kan få nedsatt hygienisk kvalitet på grund av till exempel förekomst av oönskade mikroorganismer, kemiska substanser och främmande fysiska föremål. Vanliga exempel på nedsatt hygienisk kvalitet i foder är förekomst av mögelsvampar, bakteriegifter eller plastskräp, men det finns många fler.

Tydlig tillväxt av mögelsvamp i en inplastad bal. Det vita ”luddet” är mögelsvampens mycel. Foto: C. Müller

En nyligen öppnad hösilagebal där skador i plasten på balens ovansida gjort att regn och snö trängt in genom plasten och därmed även orsakat syreläckage in i balen. Resultatet är en stor mörk fläck med ruttet foder (luktar illa) och under denna har mögelsvampar tillväxt i riklig mängd (syns som gråvita stora utbredda områden där fodret också känns som om det är hårt ihopklistrat). En bal som ser ut så här skall kasseras. Foto: C. Müller.

Jästsvampar

Tillväxt av jäst i foder syns ofta som  ”vita prickar”, framför allt i inplastat vallfoder. Hö som förvarats för fuktigt kan också ha jästförekomst, det känns då oftast lite kletigt på ytan, ungefär som vanlig färsk bakjäst,  men det kan vara svårare att urskilja jästsvamparna med blotta ögat.

Jästsvampar anses vara ofarliga men i större mängd är förekomst av jästsvamp ändå oönskat i foder eftersom det innebär förkortad hållbarhet på det. En nyligen öppnad ensilage- eller hösilagebal som innehåller mycket jästsvamp kan snabbt (några timmar till någon dag) efter öppningen bli varm eftersom jästsvamparna får en skjuts i sin tillväxt av tillgången på syre i och med öppningen av balen. Värmen kommer från jästsvamparnas aktivitet och tillväxt och innebär att andra mikrober som kan vara mer skadliga (till exempel vissa mögel- och bakteriearter) får lättare att tillväxa. Varmgånget foder skall därför aldrig utfodras, utan kasseras, eftersom värmen i sig är ett tecken på att fodret genomgår eller har genomgått en förskämningsprocess. Riklig förekomst av jäst i fodret betyder också att konserveringsprocessen inte varit helt och hållet lyckad, vilket även kan öka risken för att andra mer skadliga mikrober eller substanser kan finnas i fodret. Ensilage och hösilage som innehåller mycket jäst kan lukta etanol, aceton, ättika eller vinäger, men behöver inte alltid göra det.

Jästsvampar som syns som ”vita prickar” i inplastat foder. Foto: Cecilia Müller

Mögelsvampar

Mögelsvampar i foder kan synas som ”ludd”, spindelvävsliknande sjok, som ett fint damm eller som fläckar av olika färg (från vit till vitrosa eller blågrön till svartgrå). ”Luddet” eller de fina trådarna är mögelsvamparnas hyfer, medan det fina dammet är sporer. Mögelförekomst i foder innebär hygienfel eftersom mögelsvamparnas sporer kan orsaka luftvägsproblem hos hästar, och en del mögelarter kan också bilda gifter (mykotoxiner). När mögelsvampar uppträder i grovfoder brukar man skilja på de mögelarter som tillhör fältfloran och de som tillhör lagerskadefloran.

Fältfloran

Mögelsvampar som infekterar grödan på fältet tillhör fältfloran. Till fältfloran hör bland annat släktena Fusarium, Alternaria och Cladosporium. Vissa arter av Fusarium och Alternaria kan bilda mögelgifter som kan följa med i fodret vid skörd.

Mögel på ytan av en nyligen öppnad rundbal med ensilage. Foto: Cecilia Müller, SLU

Mögel i en ytterkant av en fyrkantsbal med hösilage. Foto: C. Müller.

Mögelangrepp på ytan av en rundbal, där flera mögelarter växter samtidigt (vit och ljust grönaktig färg). Foto: C. Müller.

Grönt mögel som liknar damm på ytan av en rundbal med hösilage. ”Dammet” är mögelsporer. Foto: C. Müller

Lagerskadeflora

Mögelsvampar som tillhör lagerskadefloran kan tillväxa i foder som lagras under felaktiga förhållanden, till exempel i hö eller halm som lagras alltför fuktigt eller i inplastat vallfoder där syre läckt in genom skador i plasten. Mögelsvampar måste ha syre tillgängligt för att de skall kunna växa. Penicillium och Aspergillus är exempel på vanliga lagerskadesvampar som kan orsaka problem, både genom produktion av stora mängder sporer och bildning av mögelgifter.

Mögel kan växa i hö som lagras under alltför fuktiga förhållanden. Det vita ”dammet” på fotot är mögelsporer. Foto: Linda Steiner. OBS! Det är mycket farligt att andas in mögelsporer. Vid hantering av foder som dammar som på fotot skall erforderlig skyddsutrustning användas. Fodret skall kasseras.

Hur skall man kunna avgöra om fodret är av bra hygienisk kvalitet? Det enklaste hjälpmedlet, som man dessutom alltid har tillhands, är näsan och ögonen. Man kan också låta ett laboratorium utföra en hygienisk analys av fodret, men det finns begränsningar i sådana analyser som ibland kan göra det svårt att tolka resultatet från dem.

Lukta, titta och känn på fodret

Ensilage skall lukta friskt och gott. Det luktar syrligare än hösilage, eftersom ensilage har högre vattenhalt vilket medför att det genomgår en mer omfattande ensilering där det bildas mer mjölksyra. Det gör i sin tur att lukten blir lite skarpare och syrligare. Hösilage är ett torrare foder och ensileras inte i samma utsträckning som ensilage, vilket innebär att det heller inte luktar lika syrligt. Det skall dock också ha en frisk lukt.

Ensilage skall ha en grön till grönbrun färg, medan hösilage vanligtvis har mer ljusgrön färg. Hösilage kan också vara mer åt det gulgröna hållet, beroende på hur länge det förtorkats i fält och blivit solbelyst. Starkare gul färg eller orange färg på ensilage, hösilage och hö indikerar att den hygieniska kvaliteten är nedsatt och sådant foder skall kasseras. Om ensilage eller hösilage känns slemmigt eller ”ihopbränt” och är mörkt (mörkbrun till svart) skall det inte heller utfodras, då även detta indikerar att den hygieniska kvaliteten är nedsatt. Hö skall lukta friskt och gärna lite ”kryddigt”, det skall inte lukta unket, jordigt eller mögligt, och det skall ha en bra struktur och inte vara ihopfiltat eller ihopklistrat.

Ibland kan man upptäcka en parfymliknande doft från både hö och inplastat vallfoder, detta sammanfaller ofta med mögeltillväxt som kan vara svårare att upptäcka med blotta ögat men som är synligt om man tittar mycket noga. Ta för vana att titta och lukta noga på fodret innan varje utfodring, så lär du dig snabbt att upptäcka avvikande lukt, annorlunda färg eller annat onormalt utseende på fodret. På så sätt kan du minska risken att utfodra foder med nedsatt hygienisk kvalitet till hästen och de hälsoproblem som kan bli resultatet.

Man kan också låta analysera fodrets hygieniska kvalitet. Då tas ett prov på fodret som skickas i färskt tillstånd till ett laboratorium, det går inte att frysa provet först eftersom analyssvaret då lätt blir missvisande. Provet skall helst skickas på en måndag för att minska risken att det blir liggandes på ett postkontor över en helg – provet är färskvara och blir lätt förstört. På laboratoriet analyseras torrsubstanshalten och antalet kolonibildande enheter av olika grupper av mikroorganismer i fodret, och i hö anges oftast även foderprovets vattenaktivitet medan det i ensilage/hösilage vanligen anges pH-värdet i analysrapporten. Vattenaktiviteten är ett mått som anger hur mycket vatten det finns tillgängligt för mikroberna med ett värde mellan 1 och 0. I hö skall vattenaktiviteten vara som högst 0.70 och torrsubstanshalten lägst 84 % för att det skall vara lagringsstabilt och inte mögla. Det går också att analysera foderprov för en del av de mögel- och bakteriegifter som kan finnas i foder, men det är mer avancerade analyser som är betydligt dyrare.

Foder som har fått en nedsatt hygienisk kvalitet kan inte ”räddas”. Har hygienfel uppstått är fodret förstört och bör inte utfodras till några djur. Det kan röra sig om enstaka balar eller hela partier. Det är därför viktigt att förebygga att hygieniska fel i foder uppstår. De grödor som används skall vara rena och inte kontamineras med jord, gödsel, gammal förna eller döda djur. Pickupen på vändare, strängläggare och balpress skall inte ställas så djupt att jord rivs upp i fodret då det hanteras. Hö, halm och spannmål skall vara tillräckligt torra vid bärgningen eller torkas färdigt med hjälp av fläktar så att de blir lagringsdugliga. Torrsubstanshalten behöver vara som lägst 84 % för hö och halm och 86 % för spannmål, och vattenaktiviteten bör inte överstiga 0,70. Inplastat vallfoder som ensilage och hösilage konserveras via anaerob lagring vilket betyder att plasten runt balarna måste skapa ett tätt skydd runt fodret och inte släppa in någon syrerik luft. Hål på plasten från maskiner, redskap, vilda eller tama djur skall undvikas. Lagringsytan för inplastade balar behöver vara jämn och inte ha vassa stenar eller liknande som riskerar att skada plasten. Hantering av inplastade balar skall ske varsamt och så lite som möjligt för att inte skada plastlagrens vidhäftning mot varandra.

Öppnade balar av ensilage och hösilage har begränsad hållbarhet, eftersom konserveringen i sig bygger på att fodret inte kommer i kontakt med syre. I allmänhet har ensilage längre hållbarhet än hösilage efter balöppning. Under sommarhalvåret är hållbarheten ungefär tre dagar, kortare om det är varm och fuktig väderlek. Under vinterhalvåret kan hållbarheten vara betydligt längre än en vecka, speciellt om det är kallt och torrt väder.

Inspektera i första hand fodret med näsa och ögon, det skall lukta friskt. Ensilage ska ha en grön till grönbrun färg, medan hösilage och hö kan vara mer grönt till gröngult. Fodret  skall ha en tydlig struktur och inte kännas ihopfiltat/sammanklistrat.

Ja. Mögligt foder och strö är en vanlig orsak till luftvägslidanden hos hästar. Mögelsvampar kan dessutom bilda mykotoxiner, alltså mögelgifter, som kan påverka hästens hälsa negativt.

Ja. Mögel kan förekomma i både grovfoder och kraftfoder. Vissa mögelsvampar infekterar grödan redan på fältet, medan andra kan växa till efter skörd om fodret lagras under för fuktiga förhållanden. Alla torkade foder skall förvaras skyddat mot fukt.

Om ett foder känns varm är det ett tecken på att en förskämningsprocess har startat och att fodret har börjat bli skämt. Sådant foder skall inte utfodras till några djur.

Ensilage ska lukta friskt och gott och ha en grön till grönbrun färg. Ensilage luktar lite syrligare än hösilage men båda fodermedlen skall lukta friskt. Foder som luktar härsket smör eller ammoniak, är slemmigt eller mörkt och ”ihopbränt” skall inte utfodras, inte heller foder med starkt gul till orangegul färg skall utfodras utan kasseras.

Hö ska lukta friskt och gärna lite kryddigt. Det ska inte lukta unket, jordigt eller mögligt. Det ska också ha en bra struktur och inte vara ihopfiltat eller ihopklistrat.

En parfymliknande doft från hö eller inplastat vallfoder kan sammanfalla med mögeltillväxt som inte alltid är så lätt att upptäcka med blotta ögat.

Inplastat vallfoder som ensilage och hösilage konserveras genom ensilering respektive en kombination av viss torkning och syrefri lagring. Sådant foder är känsligt för att komma i kontakt med syre och en öppnad bal skall därför förbrukas inom några dagar under sommarhalvåret. Under vinterhalvåret kan hållbarheten vara längre om det är kallt och torrt väder.

Ja. Om du misstänker att fodret har nedsatt hygienisk kvalitet kan en mikrobiologisk analys göras. Den kan visa förekomst av bakterier samt jäst- och mögelsvampar i foderprovet, men det är inte alltid så lätt att tolka analysresultatet. Genom att regelbundet lukta, titta och känna på fodret kan man lära sig att upptäcka de vanligaste hygienfelen i foder.