Hästgödsel

Hästgödsel innehåller växtnäringsämnen och bör därför användas som gödsel på åkermark, annars går viktig växtnäring förlorad. Gödseln är en viktig resurs. En stor del av landets alla hästar finns i tätorter eller i tätortsnära landsbygd. Det innebär att hanteringen av gödseln kan bli dyr om inte hästhållaren hittar en bra lösning.

Hanteringen av gödsel, lagring och spridning, ska skötas på ett lämpligt sätt för miljön. Grunden i den svenska miljölagstiftningen är miljöbalken. Den ska främja en hållbar utveckling så att både vi själva och kommande generationer får en hälsosam och god livsmiljö.

Hästhållaren är ansvarig för att djurhållningen eller verksamheten som bedrivs inte skadar miljön eller stör omgivningen. Det är upp till hästhållaren att kunna visa att lagar och regler följs. Miljöbalkens regler kompletteras av förordningar utfärdade av regeringen. Dessutom finns föreskrifter och allmänna råd som är utfärdade av statliga myndigheter, till exempel Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Hantera gödseln rätt för miljöns skull! 

Varje häst producerar stora mängder träck och urin. För en häst som väger cirka 500 kg handlar det om 8-10 ton gödsel – varje år! Det blir tonvis med gödsel från landets cirka 360 000 hästar. Eftersom hästgödsel innehåller växtnäringsämnen är det viktigt att dessa återförs till åkermarken.

Gödsel består av en blandning av träck, urin, strömedel, foderrester och vatten. Hästarnas träck består huvudsakligen av osmälta foderrester och urinen av vatten och salter som passerat njurarna. Hästar producerar ungefär tre gånger så mycket träck som urin.

Stallgödseln innehåller växtnäring och mullbildande ämnen, men kan också innehålla främmande föremål (balsnören, stenar, träbitar och diverse skräp) som har råkat komma med i samband med utmockningen från stallet. De främmande föremålen ställer ofta till problem i den fortsatta hanteringen och gör gödseln mindre attraktiv för lantbrukare att ta emot den.

Gödsellagring kräver ytor

Den mängd träck och urin som en häst producerar beror på hur mycket den äter och dricker – och därmed även på hästens storlek och hur mycket den arbetar. En häst som väger över 500 kg levande vikt producerar 8–10 ton färsk träck och urin per år. Det motsvarar en daglig produktion av 20 till 30 kg.

Mängden strö som används påverkar gödselmängden. Det krävs i regel stora ytor för hantering av gödsel.

Vidare sker en omsättning (nedbrytning) av gödseln under lagringen som gör att volym och vikt minskar.

Förluster av kväve

Fosfor och kalium går normalt inte förlorade från gödseln förutsatt att lagringsutrymmet är tätt och inte läcker. Däremot sker alltid kväveförluster. Grovt kan man räkna med att en fjärdedel av kvävet kan gå förlorat via ammoniakavgång från stall och lager. Förlusterna varierar dock beroende på strömedel, hur gödseln hanteras etc.

Gödselhanteringen i Sverige regleras oavsett djurslag av miljöbalken. All gödselhantering måste ske så att natur och människor inte kommer till skada. Med stöd av miljöbalkens allmänna hänsynsregler kan kommunen i varje enskilt fall ställa krav på gödselhanteringen även för icke jordbruksföretag. Kommunen kan också meddela lokala bestämmelser för djurhållning och gödselhantering med stöd av förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899).

Kolla upp vad som gäller där du bor

Ta kontakt med din tillsynsmyndighet (kommun eller länsstyrelse) om du är osäker på vilka regler som gäller för din verksamhet eller om du har övriga frågor kring djur- och miljöskydd.

Använd rätt redskap och hjälpmedel

Att för hand mocka hästboxar i ett stall är ett tungt arbete. För att underlätta är det bland annat viktigt att använda ergonomiska redskap (grepar, sopar, med mera) samt underlätta tippning av kärror på dynghög eller i container.

På större stallanläggningar finns i bästa fall mekanisk utgödsling installerad, men de flesta stall för häst sköts fortfarande enligt manuella och mycket arbetskrävande metoder. Hur detta ska kunna förändras diskuteras för närvarande inom näringen.

Oavsett om man väljer att lagra på en gödselplatta, direkt på marken eller i en container är det viktigt att den utrustning som används för att köra ut gödseln från stallet är anpassad efter förutsättningarna.

Det är  viktigt att den valda platsen inte ligger för långt bort från stallet, att det är lätt att köra dit och att man enkelt kan tömma kärran. Det ska även vara lätt att med traktor köra bort gödsel från lagringsplatsen när mängden har nått en viss volym.

Gjuten platta bäst för miljön

För att minska belastningen på miljön rekommenderas i regel lagring av gödsel på en gjuten platta. Plattan kan antingen vara öppen eller täckt med tak. Gödselplattan måste vara tillräckligt stor,  vara tät, tåla frost och angrep från urin och gödsel samt tåla att det körs tunga maskiner på den vid tömning.

Antal hästar och geografisk planering styr regler

Den utmockade gödseln kan även tippas i en container som körs iväg för annan lagring eller direkt användning när den är full. Det finns även stallar som lagrar sin gödsel direkt på marken vilket ökar risken för förorening av mark och vattendrag i närområdet.

Hur gödsel ska hanteras beror dels på var i landet man bor och dels på hur många hästar som finns i stallet. Jordbruksverket har mer information att ge angående detta. Även kommunens miljö- och hälsoskyddsmyndighet kan ge upplysningar vad som gäller lokalt.

För stall som har ont om mark, ligger nära bostadsområden med mera, kan mellanlagring av gödsel vara en bra lösning. Det innebär att gödselhögen regelbundet körs iväg till annan plats för lagring som ligger längre bort från stall och övrig bebyggelse. Det minskar bland annat risk för lukt och flugor samt att det ger tid för gödseln att packa ihop sig.

Lagring i stuka del av kretsloppet

Mellanlagring kan ske på gjuten platta, i container eller direkt på mark, så kallad stuka. Det sistnämnda alternativet ska anmälas till kommunen om mängden överstiger 10 ton.

Gödsel som läggs i en stuka ska innehålla halm och materialet ska ha en torrsubstans på över 30 procent. Det är viktigt att välja rätt plats för stukan.

Marken bör vara torr, helst lera eller annan tät jordart, och platsen får inte luta mot vattendrag eller diken med vatten. Om det finns en vattentäkt i området ska stukan ligga minst 50 meter från den. För att minska läckage av ammoniak från en stuka kan man täcka med ett lager halm.

Tanken med lagring i stuka är att gödseln ska återföras till jordbruksmarken och det bör ske inom två år. Anlägger man en ny stuka på samma fält bör den läggas på annan plats.

Gödsel består av en blandning av träck, urin, strömedel, foderrester och vatten. Gödseln innehåller växtnäring och mullbildande ämnen.

Hästen lämnar spillning i form av träck och urin. Träcken består huvudsakligen av osmälta foderrester och urinen av vatten och salter som passerat njurarna. Hästar producerar ungefär tre gånger så mycket träck som urin. För en häst på cirka 500 kilo innebär det 8-10 ton gödsel per år.

I stallet samlas träck och urin upp tillsammans med strömedel. Ströets uppgift är att suga upp vätska och erbjuda hästen ett torrt, rent, mjukt och värmeisolerande underlag.

De vanligaste strömedlen är halm, spån och torv, men även rivet papper förekommer. På senare år har halm- och spånpellets, samt mixade blandningar av spån och torv börjat användas som strömedel.

Valet av strömedel beror på tillgång, pris, lagringsmöjligheter med mera. Torv har högre uppsugningsförmåga och binder kvävet i gödseln bättre jämfört med övriga strömedel.

Hästgödsel innehåller ofta mycket strö, ibland upp till 90 procent. Det leder till låga volymvikter och stora gödselmängder att hantera, samtidigt som det kan ge problem när gödseln används i växtodlingen.

Många tror att sågspån och kutterspån förgiftar marken. En del jordbrukare vill därför inte ta emot hästgödsel som innehåller stora mängder spån. Det finns dock ingen som helst grund för att kutterspån eller kutterspån från barrträd  skulle vara giftigt för marken även om det innehåller terpener.

Hur bryts gödseln ner?

Markens organismer behöver tid på sig för att bryta ned gödsel som innehåller mycket strö. De flesta strömedel är fattiga på växtnäring men rika på kolföreningar, vilket ger en gödsel med lågt växtnäringsinnehåll och mycket kol i förhållande till mängden kväve.

Förhållandet mellan kol och kväve kallas kol/kvävekvot. En hög kol/kvävekvot gör att nedbrytningen tar lång tid och det går åt kväve i processen. En låg kol/kvävekvot innebär att nedbrytningen går fort och att kvävet snabbt blir tillgängligt för växterna.

När gödsel med hög kol/kvävekvot bryts ned i marken kan den i inledningsskedet binda växttillgängligt kväve från markens förråd och därmed till och med försämra grödans tillväxt. På fält där strörik gödsel har spridits blir grödan ibland ljusare och ser sämre ut. Det beror på att det uppstår kvävebrist i marken när spånet eller halmen ska brytas ned.

Ett sätt att minska mängden gödsel och öka växtnäringsinnehållet är att vara noggrann vid mockningen. Ta bara ut träck och det strömedel som är smutsigt eller blött, låt den torra halmen vara kvar.

Kvävebrist i marken vid nedbrytning

När gödsel med hög kol/kvävekvot bryts ned i marken kan den i inledningsskedet binda växttillgängligt kväve från markens förråd och därmed till och med försämra grödans tillväxt. På fält där strörik gödsel har spridits blir grödan ibland ljusare och ser sämre ut. Det beror på att det uppstår kvävebrist i marken när spånet eller halmen ska brytas ned.

Det är viktigt att veta hur mycket växtnäring gödseln innehåller för att kunna anpassa givan vid gödselspridningen till grödans behov och för att kunna följa lagstiftningen.

I Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring finns schablonvärden för fosforutsöndring och kväveinnehåll i gödseln från olika djurslag, bland annat hästar. Dessa schablonvärden ska i första hand användas för att beräkna att mängden fosfor och kväve som tillförs åkermarken inte överskrider lagstiftningens krav.

Hästgödseln är inte enhetlig utan varierande i sin sammansättning. Detta gör att det kan vara svårt att ta ut ett representativt prov för analys. Istället kan det vara bättre att göra beräkningar utifrån foderstaten för att få en bild över hur mycket näring som hamnar i gödseln under ett år.
En foderstatsberäkning ger en säkrare bild av näringsinnehållet sett över en längre period jämfört med ett gödselprov som bara ger en ögonblicksbild.

Fosfor och kalium går normalt inte förlorade förutsatt att lagringsutrymmet är tätt och inte läcker. Däremot sker alltid kväveförluster. Grovt uppskattat kan en fjärdedel av kvävet gå förlorat via ammoniakavgång från stall och lagerutrymmen. Förlusterna barierar beroende på strömedel och hur gödseln hanteras.

Återför kasserat foder till åkern

Flyghavrekärnor och andra ogräsfrön i gödseln kan vara ett problem och gör en del lantbrukare tveksamma till att ta emot hästgödsel. Uppvärmningen som sker i samband med framgångsrik kompostering gör att många ogräsfrön oskadliggörs.
De flesta ogräsfrön mister groningsförmågan vid temperaturer över 60 grader. Flyghavrekärnor kan i vissa fall överleva komposteringen.

Foder som blivit dåligt och ska kasseras innehåller fortfarande näringsämnen fast oftast inte lika koncentrerat som stallgödsel och andra organiska gödselmedel.

Kasserat foder bör återföras till åkermark så att näringen återgår till kretsloppet. Vanligtvis behöver foder, som hö och ensilage, komposteras innan spridning. Kompostering bör ske på en gödselplatta men kan även ske direkt i fält, så kallad stuka.

Hästhållaren är ansvarig för att djurhållningen eller verksamheten som bedrivs inte skadar miljön eller stör omgivningen. Det är upp till hästhållaren att kunna visa att lagar och regler följs.

Om en skada ändå uppstår är det hästhållarens ansvar att rätta till problemet i rimlig omfattning. I vissa fall kan djurhållaren även bli ersättningsskyldig.

Grunden i den svenska miljölagstiftningen är miljöbalken (SFS 1998:808). Miljöbalken ska främja en hållbar utveckling så att både vi själva och kommande generationer får en hälsosam och god livsmiljö. Miljöbalkens regler kompletteras av förordningar utfärdade av regeringen. Dessutom finns föreskrifter och allmänna råd som är utfärdade av statliga myndigheter, till exempel Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Kommunen kan också meddela lokal bestämmelser för gödselhantering med stöd av förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (SFS 1998:899).

Antal djur räknas i enheter

I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd definieras begreppet djurenheter. En djurenhet är en häst, inklusive föl upp till 6 månaders ålder. Djurenheter används inom lagstiftningen för att kunna jämföra olika djurslags gödselproduktion. En mjölkko, 10 slaktsvin, 100 värphöns och 1 häst utsöndrar ungefär samma mängd fosfor och kväve på ett år.

För att driva jordbruk eller annan djurhållande verksamhet, till exempel hästhållning, med mer än 400 djurenheter krävs tillstånd enligt miljöbalken. Tillstånd söks hos länsstyrelsen. Anmälningsplikt råder om verksamheten omfattar mer än 100 djurenheter men högst 400 djurenheter. En anmälan ska då göras till kommunen.

Särskilda regler i känsliga områden

I de delar av landet där det finns störst risk för kväveläckage till havet, ställs högre krav vid lagring och spridning av stallgödsel. De känsliga områdena i Sverige utgörs främst av kustområdena och slättbygderna i södra Sverige samt Öland och Gotland. På Jordbruksverkets webbplats finns det mer information om vilka län, kommuner och församlingar som hör till de känsliga områdena.

Förebyggande åtgärder viktiga

Vid hästhållning är det främst lagring och hantering av gödsel som kan medföra risk för miljön eller människor hälsa genom till exempel näringsläckage till hav, sjöar och vattendrag samt påverkan på dricksvattentäkter.

Syftet med de allmänna hänsynsreglerna är framför allt att förebygga negativa effekter och att miljöhänsynen i olika sammanhang ska öka.

Hänsynsreglerna i miljöbalken innebär bland annat att hästhållaren ska ha tillräcklig kunskap om gällande lagar och regler samt vilken miljöpåverkan verksamheten ger upphov till.

Hästhållarna ska också ta miljöhänsyn i det dagliga livet, till exempel genom att hushålla med råvaror och energi, utnyttja möjligheter till återanvändning och återvinning och ersätta farliga produkter med mer miljövänliga alternativ där det är möjligt.

Försiktighetsprincipen (2 kap. 3 § miljöbalken):
Innebär att hästhållaren ska arbeta förebyggande och utföra de skyddsåtgärder som krävs så att miljön i omgivningen inte påverkas negativt av ens verksamhet. Det innebär också ett ansvar gentemot grannarna.

Allmänna råd:
Jordbruksverket har tagit fram allmänna råd till hänsynsreglerna, för att hjälpa till med tolkningen av lagstiftningen. Ett allmänt råd är en rekommendation till hur man uppfyller ett lagkrav men det allmänna rådet är till skillnad från föreskrifter inte bindande.

Egenkontroll:
Inom hästhållningen, liksom inom övriga branscher, ska den som driver en verksamhet som kan påverka miljön och människors hälsa utföra egenkontroll.  Kravet på egenkontroll finns i miljöbalken och gäller alla hästägare, oavsett storlek och inriktning på verkamheten.

Egenkontroll innebär att hästhållaren själv ansvarar för att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt acceptabelt sätt.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har tagit fram Miljöhusesyn, som ett hjälpmedel för jordbruks- och hästverksamheter. Miljöhusesyn är en checklista över all gällande lagstiftning inom miljö,-djurskydds-,foder-och livsmedelsområdet som direkt berör jordbruken och hästverksamheterna. Checklistan uppdateras varje år.

För att gödseln ska kunna spridas vid en tidpunkt på året när växterna kan ta upp näringen måste den ofta lagras. Lagring av gödsel ska utformas så att natur och människor inte kommer till skada genom till exempel läckage till yt- eller grundvatten.

Hästgödsel kan lagras på gödselplatta, i container eller motsvarande eller i viss fall direkt på marken. Det senare är i första hand akatuellt vid tillfällig lagring eller kompostering av gödsel på åkermark där risken för växtnäringsläckage bedöms som liten.

Den huvudsakliga källan till växtnäringsförluster vid lagring är ammoniakavgång. Växtnäringen kan även försvinna via lakvatten men det sker i regel om gödseln har lagrats länge och det har samlats stora mängder nederbörd i stacken.

Vilket system man väljer för gödseln beror på förutsättningarna i det enskilda fallet. Containersystem passar bra när gödseln ska transporteras längre sträckor och det finns tillgång till lämpligt utrymme för lagring eller  vidareförädling hos mottagaren.
Om gödseln ska användas på nära håll, till exempel egen åkermark eller hos grannen passar gödselplatta bäst.

Gödselplattan ska vara tät och effektivt hindra gödselvatten från att rinna ut i omgivningen. Till exempel kan plattan förses med en kant. Kanten kan utformas som en ”puckel”, så att traktorn inte hindras vid lastning. Stödmurar på två eller tre sidor ökar lagringskapaciteten eftersom gödseln kan staplas högre. Stödmurar underlättar även lastningen.

Grundregeln är att lagringskapaciteten bör vara så stor att gödseln kan lagras under de tider på året då spridning är olämplig eller förbjuden.

Det finns också lagstadgade minimikrav som varierar beroende på var i landet man bor och hur många djur man har.

Inom känsliga områden (som finns i Skåne, Halland, Blekinge, Gotland, Öland samt känsliga kustområden) ställs krav på lagringskapacitet hos jordbruksföretag som håller mer än två hästar. Utanför känsligt område gäller kraven bara om det finns fler än 10 hästar på gården.

Typ av hästar och deras utfodring, tiden på bete, mängden strö, spillvatten, nederbörd med mera kan påverka gödselmängden betydligt.

Reglerna kring lagring gäller bara för jordbruksföretag, men i praktiken kan tillsynsmyndigheten ställa krav på övriga djurhållare med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. Läs mer i broschyren Gödsel och miljö från Jordbruksverket.

Jordbruksföretag som tar emot eller lämnar bort stallgödsel eller andra organiska gödselmedel är skyldiga att föra anteckningar om vem som levererat/hämtat gödseln, mängd, datum och fosforinnehåll alternativt djurslag och antal djur som gödseln kommer ifrån. Anteckningarna ska sparas i minst sex år.

Kravet på att anteckna mängderna gödsel som förs bort från gården gäller endast jordbruksföretag som har mer än 10 djurenheter.

Hästgödsel kan lagras på gödselplatta, i container eller motsvarande eller i viss fall direkt på marken, så kallad gödselstuka.

Grundregeln är att lagringskapaciteten bör vara så stor att gödseln kan lagras under de tider på året då spridning är olämpligt eller förbjuden.

Vilket system man väljer beror på förutsättningarna i det enskilda fallet. Containersystem passar bra när gödseln ska transporteras längre sträckor. Om gödseln ska användas på nära håll, till exempel på egen åkermark passar gödselplatta bäst. Gödselplattan ska vara tät och effektivt hindra gödselvatten från att rinna ut i omgivningen.

Tillfällig lagring i fält är inte detaljreglerat utan ska göras utifrån de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. Jordbruksverket har tagit fram allmänna råd till hur man bör göra vid tillfällig lagring för att uppfylla de allmänna hänsynsreglerna.

Uppläggning av gödselstuka behöver i de flesta fall inte anmälas till kommunen. Kontakta ändå din kommun för råd och information om vad som gäller. Kommunen kan besluta om särskilda regler inom till exempel detaljplanelagt område och vattenskyddsområde.

Jordbruksföretag som tar emot eller lämnar bort stallgödsel eller andra organiska gödselmedel är skyldiga att föra anteckningar om vem som levererat/hämtat gödseln, mängd, datum och fosforinnehåll alternativt djurslag och antal djur som gödseln kommer ifrån. Anteckningarna ska sparas i minst sex år.

Kravet på att anteckna mängderna gödsel som förs bort från gården gäller endast jordbruksföretag som har mer än tio djurenheter.

Sällan läckage från hästgödsel vid rätt placering

Hästgödsel innehåller normalt sett mycket strö, vilket ger en hög torrsubstanshalt och hög kol/kvävekvot. Tillfällig lagring i gödselstuka på åker medför därför inte någon större risk för näringsläckage om den placeras på ett lämpligt sätt.

Tillfällig lagring av gödsel i fält bör generellt ske i anslutning till spridningen och begränsas till några veckor, men hästgödsel kan oftast ligga en längre tid utan att risken för näringsläckage ökar.

Hästgödsel kan även behöva komposteras innan den sprids och denna kompostering kan ske på åkermark.

Vid kompostering av hästgödsel på åkermark gäller följande:

• Komposten placeras på åkermark som brukar och på det fält där gödseln senare ska spridas. Vid återkommande lagring på samma fält bör komposten flyttas och inte återkomma till samma plats inom fem år.
• Utläggning i en och samma kompost sker under en begränsad tidsperiod. Det innebär att gödsel inte dagligen/veckovis kan tillföras.
• Jordarten inte är sådan att det sker en snabb genomrinning genom markprofilen.
• Kompostering främjas bland annat genom att storlek och utformning på gödselstukan anpassas så att syrebrist undviks.
• Gödseln sprids vid närmast lämpliga tillfälle efter det att komposteringen är avslutad.
• En gröda sås på platsen så snart som möjligt efter det att gödseln avlägsnats.

Vid kompostering bör platsen väljas så att:

• Läckage till följd av utlakning eller ytavrinning från gödseln vid tö eller häftigt regn undviks och att ytvatten eller dricksvattentäkt inte riskerar att förorenas.
• Det inte finns risk för översvämning, ansamling av vatten ellerl hög grundvattennivå under komposteringstiden.
• Komposten inte läggs direkt ovanför kända dräneringsledningar eller på en plats som utgör infiltrationsområde för dricksvattentäkt.
• Olägenheter för närboende i form av till exempel lukt och flugor inte uppkommer.

Många hästar finns på gårdar som producerar eget foder och gödseln kan då spridas på egen åkermark. Andra hästar äter inköpt foder, där gården som levererar fodret kan ta gödsel i retur.

Foder kan också köpas in från en gård medan gödseln återförs till annan åkermark än den som producerade fodret. Om gödseln inte återförs till åkermarken bryts kretsloppet.

Spridning av hästgödsel, så kallad fastgödsel, görs med hjälp av en spridare som  dras av en traktor. Det är viktigt att ställa in spridaren så det blir rätt giva. Det är också viktigt att gödseln sönderdelas ordentligt vid spridningen så att det inte bildas kokor och att spridningen blir någorlunda jämn.

Växterna kan endast i mycket liten omfattning kompensera för ojämn spridning eftersom växterna bara kan ta upp näring från den närmaste omgivningen.

Den spridartyp som passar bäst för hästgödsel är fastgödselspridare med bottenmatta, men även andra typer av spridare kan användas.

Viktigt finfördela gödseln vid spridning på vall

Hästgödsel sprids lämpligen i givor om 20-30 ton per hektar. Det är viktigt att gödseln fördelas över hela den tillgängliga spridningsarealen så att inte samma fält gödslas varje år. Då blir fosforstillförseln för stor på vissa skiften och för liten på andra.

Ofta är det enklast att sprida och plöja ner hästgödseln relativt sent på hösten inför sådd av spannmål nästkommande vår. Då hinner en del av det organiska materialet i gödseln brytas ned under vinterhalvåret för att bättra komma grödan till godo under nästa säsong. Snabb nedbrukning minskar ammoniakavgången. Ingen ammoniak avgår efter det att gödseln brukats ned i marken.

Om gödseln är väl komposterad kan den också spridas på våren före vårsådd eller på hösten före höstsådd av till exempel oljeväxter.

Gödseln kan också spridas på växande gröda, till exempel vall, men då ställs stora krav på att den finfördelas väl vid spridningen. Gödsel som kommer med i ensilageskörden kan annars ge problem med foderhygienen.

Syftet med reglerna kring spridning av gödsel är att skapa förutsättningar för att växtnäringsämnena ska utnyttjas på ett bra sätt. Det görs genom att anpassa givan till grödans behov, sprida gödseln under tider på året då grödan kan ta upp växtnäringen och använda teknik som begränsar ammoniakavgången.

Stallgödsel får inte spridas i ängs- eller betesmarker om värdefulla natur-och kulturvärden, till exempel känslig flora, kan ta skada av spridningen.

Vad gäller vid spridning av gödsel?

• Gödsel bör inte spridas på frusen eller snötäckt mark.
• Gödsel bör inte spridas på vattenmättad eller översvämmad mark.
• Gödsel bör främst spridas när så stor del som möjligt av näringsämnena kan tas upp av gräset eller grödan. Det innebär att gödsel bör spridas främst på våren eller sommaren.
• Hästgödsel och gödsel med mycket strömedel i kan även spridas under hösten, men bör då myllas eller plöjas ned i marken för att minska risken för näringsläckage.

För att sprida fastgödsel finns på marknaden flera olika typer av spridare. Vilka krav som ställs på gödselspridaren varierar beroende på gödselns egenskaper och till vilken eller vilka grödor gödseln ska spridas.

Det är viktigt att det går att ställa in spridaren så att det blir rätt giva. Det är också viktigt att gödseln sönderdelas ordentligt vid spridningen så att det inte bildas kokor och att spridningen blir någorlunda jämn. Växterna kan endast i mycket liten omfattning kompensera för ojämn spridning eftersom växterna bara kan ta upp näring från den närmaste omgivningen.

För att minska risken för ojämn spridning är det viktigt att fördela gödseln jämnt på spridaren vid lastning.
När gödseln sprids på fältet är det lämpligt att körhastigheten är lägre när spridningen påbörjas och när gödseln börjar ta slut på spridaren. Detta för att kompensera att gödselspridaren sprider glesare i början och i slutet.

Den spridartyp som passar bäst för hästgödsel är fastgödselspridare med bottenmatta.

På de flesta någorlunda moderna spridare är bottenmattan hydrauliskt driven, vilket gör att man kan variera mattans hastighet under körning och på så sätt få en jämnare utmatning. Enstaka nya spridare kan också vara utrustade med ett reglersystem som sköter detta automatiskt.

Spridare med skruvutmatning passar bäst för kletigare gödsel, men går också att använda till fastgödsel. Det förutsätter att torv eller spån använts som strömedel eller att gödseln är väl komposterad.

De enklaste spridaraggregaten har en eller två liggande valsar som sönderdelar och sprider gödseln i ett steg. Kombivagnen med en liggande vals kan vara tillräcklig när gödseln är lätt att finfördela. Liggande valsar ger en begränsad arbetsbredd på 2-3 meter, vilket innebär förhållandevis låg spridningskapacitet och stor andel körspår.

Stående valsar ger en något större arbetsbredd, normalt cirka  4-6 meter. Det ökar spridningskapaciteten och ger färre körspår. Därmed minskar risken för packnings- och körskador. De större spridarna av denna typ med två kraftiga, svagt framåtlutande valsar har visat mycket god förmåga att sönderdela och sprida även hårt packad och strörik gödsel.

Det finns även spridaraggregat som sönderdelar och sprider gödseln i två steg, så kallade tvåstegsspridare. Tvåstegsspridarna har bättre förmåga att sönderdela gödseln, större arbetsbredd och ofta också jämnare spridningsbild än i de traditionella enstegsspridarna. Arbetsbredden för en tvåstegsspridare kan i gynnsamma fall vara 12-16 meter, vilket innebär att de också lämpar sig väl för spridning i växande gröda.